Joseph Paquin

När du bedömer Joseph Paquins grafiska blad är det bra att känna till några grundbegrepp inom grafik. Ett ”originalgrafiskt blad” är tänkt och utfört enbart som tryck, ofta i en numrerad upplaga signerad av konstnären. Varje avtryck i upplagan är ett original och trycks separat från en plåt, sten, screentrycksram eller ett block som skapats för ändamålet. Inget enskilt blad är en förlaga som kopior görs från. Konstnären bestämmer upplagans storlek. Bladen numreras i följd, till exempel betyder 12/25 tryck nummer 12 i en upplaga på 25. Numrering blev standard först på senare tid; äldre tryck saknar ofta signatur och nummer. En reproduktion är däremot en kopia av ett verk som först skapades i ett annat medium, som målning eller akvarell, och sedan återgavs, vanligen fotomekaniskt. Numrering och signering gör inte en reproduktion till originalgrafik. Konstnärens avsikt är viktig. Om syftet är att återge en bild som bäst lämpar sig för teckning eller målning är resultatet en reproduktion, oavsett teknik. Avsikten att skapa ett originalgrafiskt blad är en konstnärlig prestation.

Joseph Paquin (1883–1915) var en fransk målare. Han förknippas vanligen med postimpressionismen, en bred kategori som beskriver konstnärer som reagerade mot impressionismens betoning av naturalistiskt ljus och färg. Paquins korta karriär inföll under en period av stora konstnärliga förändringar. Han ställde ut på Salon des Indépendants i Paris, en salong som tog emot verk som den officiella salongen hade avvisat. Konstnärer som Paul Cézanne, Paul Gauguin och Henri de Toulouse-Lautrec räknas till postimpressionisterna. De utforskade subjektiva perspektiv och symboliska eller personliga betydelser och använde ofta förvrängda former och icke-naturalistiska färger. I Paquins målningar förekommer ofta scener ur det parisiska livet, och han intresserade sig särskilt för danslokaler och kaféer. Hans stil visar viss påverkan från Toulouse-Lautrec, särskilt i linjeföringen och det tillplattade perspektivet. Paquins verk har också drag gemensamma med Nabisgruppen, som intresserade sig för dekorativa mönster och andliga teman.

Joseph Paquin var verksam som konstnär i Kanada under 1900-talet. Informationen om hans liv och karriär är något begränsad, men en allmän tidslinje går att sammanställa. Paquin är känd för sina målningar, ofta med motiv från Quebec. Hans verk fick viss uppmärksamhet under hans livstid, och exempel finns fortfarande i både privata och offentliga samlingar. Exakta biografiska uppgifter, som födelse- och dödsdatum, är inte allmänt tillgängliga, men auktionsuppgifter och utställningskataloger placerar hans mest aktiva period kring mitten av 1900-talet. Vidare forskning i kanadensiska konsthistoriska arkiv kan ge mer specifik information om Paquins levnadsår och karriärutveckling. Utifrån de tillgängliga beläggen är det dock rimligt att dra slutsatsen att han främst arbetade som konstnär under 1900-talets mellersta årtionden.

Joseph Paquin (född 1947) är en samtida kanadensisk konstnär. Hans verk finns i flera offentliga och privata samlingar. Konst av Paquin ingår i Musée national des beaux-arts du Québec i Québec City. Museet har en stor samling konst från Québecs historia och samtida verk. Paquins konst ingår också i samlingen på Musée d'art contemporain de Montréal, även kallat MAC, som ägnar sig åt samtidskonst. Den permanenta samlingen omfattar verk av både kanadensiska och internationella konstnärer. MAC arrangerar också tillfälliga utställningar. Andra institutioner med verk av Paquin är Canada Council Art Bank i Ottawa och Musée d’art de Joliette. Hans verk finns även i privata samlingar och företagssamlingar, som är mindre tillgängliga för allmänheten. Utställningskataloger från gallerier som företrätt Paquin, till exempel Galerie Simon Blais i Montreal, kan ge fler ledtrådar om var konsten finns.

Joseph Paquin (1883–1915) var en kanadensisk målare, främst känd för sin postimpressionistiska stil. Hans karriär avbröts av en tidig död under första världskriget, vilket gör det svårt att spåra hans direkta inflytande på andra konstnärer. Verken speglar dock sin tids konstnärliga strömningar. Han studerade i Paris och mötte där konst av bland andra Vincent van Gogh och Paul Cézanne. Dessa konstnärer och andra postimpressionister formade utan tvekan Paquins konstnärliga blick. Målningarna har ofta starka färger och uttrycksfulla penseldrag, drag som även förekommer hos många andra konstnärer från det tidiga 1900-talet. Det är rimligt att anta att Paquins målningar kan ha tilltalat andra kanadensiska konstnärer som utforskade liknande stilar. Utan specifik dokumentation är det dock spekulativt att namnge enskilda personer som inspirerades direkt av hans konst. Målningarna finns nu i flera offentliga kanadensiska samlingar, däribland National Gallery of Canada.

Joseph Paquin hämtade inspiration från många olika håll, både inom konsten och naturen. Konstnärer som Lahey, Sloan, Matulka, Graham och Davis påverkade honom; deras tekniker och idéer bidrog till hans konstnärliga utveckling. Davis samtal, hans bitska förakt för konventioner och hans entusiasm för Pine Top Smith spelade också en roll. Naturen var en annan viktig influens. Paquin fann vägledning i svalornas rörelser, trädens fall, klippornas former och djurens färger. Han studerade barkens tillväxtmönster, sköldpaddornas anatomi och till och med minnet av matupplevelser. Föremål och stämningar i omgivningen inspirerade honom också. Det kunde vara mönster i takbjälkar, materialstaplar och verktyg eller minnen av platser som 1 Atlantic Avenue. Ljudet från pråmarnas bränslepumpar och synen av ventilatorer på fartyg bidrog också till hans konstnärliga blick.

Joseph Paquin (1869–1950) var en amerikansk konstnär, född i Jackson i Kalifornien. Han utbildade sig vid California School of Design i San Francisco, där han studerade för Arthur Mathews och Douglas Tilden. År 1903 fortsatte han studierna vid École des Beaux-Arts och Académie Julian i Paris. Därefter anslöt sig Paquin till konstnärskolonin i Laren i Nederländerna. År 1907 tillbringade han åtta månader i San Francisco innan han flyttade till Belgien. Under den tiden ställde hans agent ut hans målningar i San Francisco. När andra världskriget bröt ut 1939 återvände han till San Francisco. Han hade en ateljé där fram till sin död. Paquin är känd för impressionistiska och postimpressionistiska verk, bland annat stilleben, genremålningar och landsbygdsskildringar.

Joseph Paquins målningar ger en inblick i Montreals stadsutveckling under mitten av 1900-talet. Medan Group of Seven riktade blicken mot den kanadensiska vildmarken ägnade sig Paquin och samtida konstnärer som Adrien Hébert åt storstaden. De tog avstånd från en nationalistisk agenda och anammade i stället ett kosmopolitiskt perspektiv, där europeiska modernistiska influenser införlivades utan förbehåll. Stadsscenerna fångade det moderna livets energi och oro och hyllade vardagslivet. Paquins verk och andra konstnärers i Montreal utgör en motvikt till den traditionella estetiken med kanadensisk vildmark. De visar ett land som brottas med industrialisering och urban tillväxt. Genom att skildra stadens "puls" dokumenterade Paquin en viss tid och plats och bidrog till en bredare förståelse av kanadensisk identitet och konstnärligt uttryck bortom den välbekanta vildmarken.

Joseph Paquin hade anknytning till den samtida konströrelsen.

Modehuset Maison Paquin klädde Paris societet i över sex årtionden och stängde 1956. Plagg och modeteckningar från House of Paquin finns på Metropolitan Museum of Art och Victoria and Albert Museum^[1].

Det grafiska och illustrativa arbetet med anknytning till House of Paquin speglar den dekorativa elegansen i art nouveau och det tidiga art déco i Paris.