Franciscus Gijsbrechts

Franciscus Gijsbrechts är känd för sina vanitasstilleben och trompe-l'oeil-måleri.

Det är svårt att utse ett enda verk till Franciscus Gijsbrechts mest berömda. Han var stillebenmålare verksam under andra hälften av 1600-talet och skapade trompe-l'oeil-målningar, ett måleri som lurar ögat. Han arbetade på flera platser, bland annat i Leiden, Hamburg och Köpenhamn, där han var hovmålare åt den danske kungen 1668–1672. Gijsbrechts specialiserade sig på kontorstavlor (visningspaneler) och brevställ, ofta utförda med illusionistisk skicklighet. Målningarna visar ofta noggrant arrangerade föremål som brev, skrivdon och personliga tillhörigheter, målade så att de ser verkliga ut. Hans verk omfattar också vanitasmotiv, symboliska arrangemang som påminner om dödligheten och det jordiska livets förgänglighet. Föremålen anspelar på tillvarons korthet och får betraktaren att begrunda livets förgänglighet.

Franciscus Gijsbrechts (omkring 1649–efter 1675) var en stillebenmålare från Nederländerna. Han är känd för trompe-l'oeil- och vanitasmålningar. Få eller inga tryck gjordes efter hans verk medan han levde. Inte heller under senare århundraden reproducerades målningarna ofta som tryck. En trolig orsak är att illusionismen i konsten är svår att överföra till grafiska tekniker. Effekten i en Gijsbrechtsmålning beror på färg, textur och ljus, sådant som är svårt att fånga i svartvitt. Teknikens subtilitet går också förlorad i många tryckprocesser. I dag är hans verk därför främst kända genom färgreproduktioner i konstböcker och museikataloger. De gör det lättare att uppskatta hans illusionistiska stil. Verk finns bland annat i Statens Museum for Kunst i Köpenhamn och Kunsthistorisches Museum i Wien. Dessa museer erbjuder ibland moderna konsttryck av verk i samlingarna.

Franciscus Gijsbrechts var verksam under barocken, en period som i stort omfattade 1600- och 1700-talen inom europeisk konst. Barocken följde efter manierismen och kan möjligen ha fått sitt namn från det portugisiska ordet "barocco", en missformad pärla. Begreppet infördes för att beskriva konst som förenade känsla, dynamik och dramatik med starka tonkontraster. Barocken utvecklades till följd av religiösa motsättningar i Europa och skulle stärka katolicismens ställning. Stilen uppstod först i Italien och spreds sedan till Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Spanien och Storbritannien. Den nya konsten skulle vara visuellt och känslomässigt tilltalande och tydligt lyfta fram den katolska läran för att påverka och undervisa. I protestantiska länder som Holland och Storbritannien gjorde man motstånd mot barocken så länge som möjligt. Den barockkonst som ändå utvecklades i norra Europa betonade ofta vardagslivets realism snarare än den känslomässiga verkan som föredrogs i katolska länder.

Franciscus Gijsbrechts var stillebenmålare verksam under andra hälften av 1600-talet. Han är främst känd för sina trompe-l'oeil- och vanitasmålningar, ofta med illusionistiska effekter. Han arbetade huvudsakligen i olja och skapade övertygande bilder av exempelvis brev, böcker och musikinstrument, arrangerade så att de såg verkliga ut. Illusionen förstärktes av hans omsorg om detaljer och användning av skuggor. En vanlig teknik han använde var "quodlibet", eller "vad du vill". Den innebar att måla en samling orelaterade föremål på en tavla eller vägg, så att de bildade ett till synes slumpmässigt arrangemang. Han målade också "brevställ", träställ med brev och papper. Verken lekte med betraktarens syn och suddade ut gränsen mellan målning och verklighet. Hans skicklighet att återge texturer och skapa en känsla av tredimensionalitet bidrog till verkens bedrägliga realism.

Franciscus Gijsbrechts var en flamländsk målare verksam under andra hälften av 1600-talet. Även om flamländsk konst från perioden omfattade religiösa målningar, porträtt, stilleben och jaktscener, specialiserade sig Gijsbrechts på en särskild typ av stilleben, kallad 'trompe-l'oeil'. Trompe-l'oeil, franska för 'lura ögat', är en teknik som skapar en optisk illusion av att avbildade föremål existerar i tre dimensioner. I Gijsbrechts illusionistiska stilleben syns ofta brev, skrivdon och musikinstrument arrangerade som om de låg på en träskiva eller hängde på en vägg. Effekten är lekfullt vilseledande och utmanar betraktarens uppfattning om verklighet och konstgrepp.

Franciscus Gijsbrechts var stillebenmålare verksam under andra hälften av 1600-talet. Lite är känt om hans tidiga liv eller utbildning. Man tror att han föddes på 1630-talet och han dog någon gång efter 1675. Gijsbrechts arbetade i flera europeiska städer, bland annat Hamburg, Köpenhamn och Stockholm. Omkring 1668 blev han hovmålare i Köpenhamn, där han skapade illusionistiska målningar åt den danska kungafamiljen. Målningarna använde ofta trompe-l'oeil-effekter och gav sken av föremål som stack ut ur duken eller hängde på en vägg. Efter tiden i Köpenhamn flyttade Gijsbrechts till Stockholm 1672, där han fortsatte att skapa liknande verk för det svenska hovet. Målningarna utmärks av teknisk skicklighet och ett lekfullt sätt att manipulera synintrycket.

Franciscus Gijsbrechts verk finns på flera europeiska museer. I Nederländerna kan man besöka Rijksmuseum i Amsterdam, Frans Hals Museum i Haarlem, Mauritshuis i Haag och Boymans Museum i Rotterdam. Andra europeiska museer är Bayerische Staatsgemäldesammlungen i München, Uffizierna i Florens och Thyssen Collection i Lugano i Schweiz. I USA finns målningar av Gijsbrechts på Art Institute of Chicago, Taft Museum och Cincinnati Art Museum i Cincinnati, Cleveland Museum of Art, Detroit Institute of Arts, Wadsworth Atheneum i Hartford, William Rockhill Nelson Gallery of Art i Kansas City och City Art Museum of St. Louis. Verken finns också på Metropolitan Museum of Art i New York och Toledo Museum of Art i Ohio.

Franciscus Gijsbrechts ursprung är en komplicerad fråga. Under slutet av 1500-talet och början av 1600-talet var Nederländerna delat mellan Spanska Nederländerna (Flandern) och den nederländska nationen (Holland). Regionerna skilde sig åt men hade gemensamma konstnärliga traditioner och ett ständigt utbyte av konstnärer. Många målare verksamma i Holland hade rötter i södra Nederländerna. Salomon de Bray föddes till exempel i Amsterdam av föräldrar från Aelst; Pieter de Molijn föddes i London av en far från Ghent och en mor från Bryssel; Jan Porcellis föddes i Ghent innan familjen flyttade till Rotterdam. Adriaen Brouwer var flamländare, verksam i Haarlem under en period innan han återvände till Antwerpen. Dessa första och andra generationens invandrare från södra Nederländerna formade i hög grad konstlivet i Haarlem. Utan närmare uppgifter om Gijsbrechts är det svårt att slå fast exakt var i Nederländerna han kom ifrån. Konstnärssamhället var sammanlänkat; konstnärer flyttade mellan Flandern och Holland och bidrog till en gemensam nederländsk konstidentitet.

Franciscus Gijsbrechts konstnärliga influenser är inte väl dokumenterade. Man kan ändå se på hur konstnärer påverkade andra stillebenmålare under perioden. Frans Floris (1519/20–1570) var en viktig gestalt inom den nederländska renässansen och påverkade många samtida konstnärer. Bland Floris elever fanns Joris van der Straeten, Cornelis III, Georges Boba och Hieronymus Francken. Floris påverkades i sin tur av Lambert Lombard, som gav honom ett intellektuellt förhållningssätt till konst och introducerade honom för en krets av humanister och konstnärer. Lombards intressen sträckte sig från numismatik och filosofi till antik historia, arkeologi och filologi. Även om Gijsbrechts inte hade någon direkt koppling till Floris eller Lombard ger deras inflytande på nederländsk konst en bild av det konstnärliga sammanhang han verkade i. Dessa gestalter och deras bidrag till måleri och grafik formade tidens konstliv.

Franciscus Gijsbrechts var stillebenmålare från Nederländerna, verksam under andra hälften av 1600-talet. Han är främst känd för sina trompe-l'oeil- och vanitasmålningar. Verken visar ofta föremål som tycks sticka ut ur duken och lura betraktarens öga. Gijsbrechts målningar är betydelsefulla för sin tekniska skicklighet och sina illusionistiska kvaliteter. Han skapade ytterst övertygande föremål med hjälp av ljus och skugga för att ge djup och realism. Hans målningar av "brevställ" visar exempelvis dokument, skrivdon och andra föremål arrangerade på en träskiva. De är så realistiska att betraktaren kan tro sig se verkliga föremål. Även vanitasmålningarna är anmärkningsvärda för sitt symbolinnehåll. Där förekommer ofta föremål som står för livets förgänglighet, som dödskallar, timglas och ruttnande frukt. De påminner om jordiska njutningars flyktighet och dödens oundviklighet. Gijsbrechts målningar ger en inblick i 1600-talets konstnärliga och intellektuella kultur.

Franciscus Gijsbrechts målade i en stil som låg mycket nära faderns.