Adolf Holzel

Adolf Holzel är känd för sin abstrakta konst och undervisning vid Stuttgartakademien. Hans undervisning i färgteori och komposition påverkade Bauhausskolans läroplan direkt.

Det är svårt att utse ett enda verk som Adolf Holzels mest berömda. Hans ”abstrakta ornament” är dock tidiga exempel på hans experiment med kalligrafi och var kända bland eleverna före 1900. Emil Nolde, som studerade för Holzel 1899, mindes hur han försökte efterlikna dessa uppfinningar. Kritikern Arthur Rossler analyserade och återgav dem i artiklar om Holzel, först 1903 och sedan 1905. Exempel är Abstract Ornament with Text: 30 July 1898 (1898) och Abstract Ornament with Text (cirka 1898). Ungefär samtidigt utvecklade Holzel ett stiliserat lyriskt-expressivt måleri. Birches on the Moor (1902) är en vision som utgår från inre formella relationer snarare än observerad verklighet. Andra romantiska temperamålningar är Riding Couple och Motley Life (båda 1907) samt Early Hour (cirka 1906).

Adolf Holzel (1853–1934) var en tysk målare och grafiker som förknippas med den abstrakta konstens utveckling. Han är kanske främst känd för sina målningar och sin undervisning, men grafik var också en del av hans produktion. För att förstå Holzels tryck är det bra att känna till några grundläggande grafiska termer. Ett originaltryck är tänkt som ett tryck och framställs enbart som sådant, ofta i en numrerad upplaga som konstnären signerar. Varje avtryck framställs separat från en plåt, sten, screen eller ett block. En reproduktion är däremot en kopia av ett verk som ursprungligen skapats i ett annat medium, exempelvis en målning, och framställs fotomekaniskt. Marknadsvärdet beror bland annat på konstnären, tryckets skick och upplagans storlek. Priserna på liknande tryck kan variera mellan auktionshus och geografiska områden.

Adolf Hölzel förknippas med flera stilar, däribland tidig abstrakt konst och tysk expressionism. Hans karriär utvecklades genom olika faser. Först utforskade han impressionism och naturalistiska stilar, men gick sedan mot abstraktion och blev en betydande företrädare för den tidiga abstrakta konsten. Vissa forskare placerar honom i ett bredare sammanhang av tysk expressionism, särskilt på grund av hans betoning av känslouttryck och icke-föreställande former. Den tyska expressionismen under det tidiga 1900-talet omfattade många individuella stilar och uttryckssätt; konstnärer blandade ofta abstraktion, symbolik och känslomässig intensitet. Vissa kritiker såg kubism och futurism som steg mot expressionism och abstraktion. Holzels rörelse mot icke-figurativ konst ligger nära expressionismens fokus på den inre upplevelsen snarare än avbildningen av omvärlden.

Adolf Holzel experimenterade med olika medier och tekniker, bland annat penna och bläck, färgpennor och akvarell. Han gjorde många teckningar med fjäderpenna, ofta med bläck på papper. Bland dem finns Figure Ornament with Edging Strip (cirka 1916) och Free Ornament (cirka 1915–16). Han arbetade också med tusche, ibland i kombination med akvarell, som i Figuration in Black, Green and Orange (utan datum). Holzel utforskade kalligrafins abstrakta möjligheter i grafiska experiment som han kallade ”abstrakta ornament”. Exempel är Abstract Ornament with Text: 30 July 1898 (1898) och Abstract Ornament with Text (cirka 1898), båda utförda med tusch på papper. Hans intresse för kalligrafi och abstrakta former föregick 1900; verken var kända bland eleverna och diskuterades i konstkretsar. Han gjorde även temperamålningar, exempelvis Riding Couple (1907) och Early Hour (cirka 1906), samt oljemålningar som Birches on the Moor (1902).

Adolf Hölzel, ledare för Neu-Dacbau-skolan, utforskade kalligrafins abstrakta möjligheter. Han skapade grafiska verk som han kallade ”abstrakta ornament”. Emil Nolde, som studerade för Hölzel 1899, mindes hur han försökte efterlikna lärarens uppfinningar. Kritikern Arthur Rossler analyserade och återgav dessa små abstraktioner i större artiklar om Hölzel, först 1903 och sedan 1905. På 1890-talet hade Hölzel utvecklat ett stiliserat lyriskt-expressivt måleri. Birches on the Moor (1902) byggde mindre på iakttagelser av verkligheten än på inre formella relationer. Hölzel föreläste mycket och publicerade texter där han uttryckte sig på sätt som förebådade den teoretiska hållningen i Kandinskys senare skrifter. Hans artikel On Forms and the Distribution of Masses in Painting publicerades i Jugend 1901. Hölzel gjorde också teckningar med penna och bläck, bland annat Figure Ornament with Edging Strip (cirka 1916) och Free Ornament (cirka 1915–16).

Adolf Hölzel föddes den 13 maj 1853 i Olomouc, i det som nu är Tjeckien. Han dog den 2 oktober 1934 i Stuttgart. Hölzel började sina konststudier vid Wiens konstakademi 1871. Senare flyttade han till München, där han studerade för Wilhelm von Diez. År 1893 hade Hölzel anslutit sig till konstnärskolonin i Dachau nära München. Där utvecklade han tillsammans med Ludwig Dill och Arthur Langhammer den stil som blev känd som den nya Dachau-stilen; den betonade det väsentliga och sökte allt större förenkling. År 1894 flyttade Hölzel till Stuttgart, där han senare undervisade vid Stuttgartakademien. Han blev känd som en viktig person i den abstrakta konstens utveckling. Bland hans elever fanns Johannes Itten, Oskar Schlemmer och Willi Baumeister, som alla fick betydande egna karriärer. År 1904 ingick Hölzel i gruppen Stilisten, som lämnade secessionen.

Verk av Adolf Hölzel finns i flera samlingar. Pelikan-Kunstsammlung i Hannover har många av hans teckningar med penna och bläck, bland dem The Battle (Die Schlacht), Figure Ornament with Edging Strip och Free Ornament. I samlingen finns också Ornamental Figure Composition, Composition with Two Abstract Figurations, Figuration in Black, Green and Orange och Composition. Picture and Text Pen Drawing. Ett annat verk av Hölzel, Black Ornaments on Brown Ground, finns också i Hannover. Två ytterligare verk, Abstract Ornament with Text: 30 July 1898 och Abstract Ornament with Text, ingår i privata samlingar. Bland museer med liknande konst finns Brighton Museum & Art Gallery, Geffrye Museum, Manchester Art Gallery, National Museums of Scotland (Royal Museum) och Victoria & Albert Museum.

Adolf Hölzel (1853–1934) var en tysk målare och ledde Neu-Dachau-skolan. Före 1900 utforskade han kalligrafins abstrakta möjligheter i grafiska verk som han kallade ”abstrakta ornament”. Emil Nolde, som studerade för Hölzel 1899, mindes hur han försökte efterlikna lärarens uppfinningar. Dessa små abstraktioner diskuterades i konstkretsar och var kända bland eleverna. Kritikern Arthur Rossler analyserade och återgav dem i artiklar om Hölzel, först 1903 och sedan 1905. På 1890-talet hade Hölzel utvecklat ett stiliserat lyriskt-expressivt måleri. Birches on the Moor från 1902 byggde mindre på iakttagelser av verkligheten än på inre formella relationer. Hölzel föreläste mycket och publicerade texter där han uttryckte sig på sätt som förebådade den teoretiska hållningen i Kandinskys senare skrifter. Hans artikel On Forms and the Distribution of Masses in Painting publicerades 1901.

Även om Adolf Holzels verk hör hemma i en österrikisk kontext tog vissa konstnärer utanför Österrike intryck av det. Galileo Chini, en av de italienska konstnärsesteter som d'Annunzio uppskattade, återgick ytligt till Klimts utsökta uttryck i målningar och föremål. Ubaldo Oppi tog kurser för Klimt i Wien. Oppi grundade sin analytiskt hållna realism på den dyrbara förfiningen i Klimts verk. Kokoschka och Schiele tog vidare Klimts österrikiska arv som en ny generation österrikiska målare. Båda levde i den motsägelsefulla värld som Klimt skildrade och urskilde dess kris. De stiliserade formerna blev kantiga och plågade. Existentiellt drama och osäkra värden tog sig uttryck i figurernas dämpade toner och förvridna ansiktsdrag och bröt fram över bildytan. Kärleken, som Klimt hade skildrat positivt och med provocerande erotik, blev våld och förfall.

Adolf Holzel tog, liksom många österrikiska konstnärer under sin tid, intryck av Claude Monet. Monets teknik och komposition inspirerade Holzel och samtida konstnärer som Gustav Klimt, Heinrich Kiihn, Carl Moll och Emil Jakob Schindler. De tog var för sig till sig de inslag som passade deras konstnärliga mål och använde Monet som förebild utan att bli efterbildare. De ville måla efter egen övertygelse och uttrycka sin individualitet snarare än kopiera andra. Klimts personliga stil både speglade och påverkade jugendstilen. År 1900 visades Klimts Philosophy, en av tre muralmålningar för Wiens universitet, på den sjunde Wiensecessionens utställning. Bildspråket väckte skandal. I början av 1900-talet arbetade Klimt under sin ”gyllene period” och skapade målningar med bladguld, med associationer till bysantinska mosaiker, som The Kiss (1908).

Adolf Hölzel (verksam från slutet av 1890-talet till 1910-talet) ledde Neu-Dacbau-skolan. Kring sekelskiftet utforskade Hölzel kalligrafins abstrakta möjligheter i grafiska verk som han kallade ”abstrakta ornament”. Emil Nolde, som studerade för Hölzel 1899, mindes hur han försökte efterlikna lärarens uppfinningar. Kritikern Arthur Rossler analyserade och återgav ornamenten i artiklar om Hölzel 1903 och 1905. På 1890-talet hade Hölzel utvecklat ett stiliserat lyriskt-expressivt måleri. Hans Birches on the Moor från 1902 byggde mindre på iakttagelser av verkligheten än på inre formella relationer. Hans undervisning och verk var kända av Kandinsky, som kunde ha sett dem på utställningar vid Münchens secession. Hölzel föreläste mycket och publicerade texter som förebådade Kandinskys senare skrifter. Artikeln On Forms and the Distribution of Masses in Painting publicerades i Jugend 1901. Bland andra verk finns Battle (utan datum) och Figure Ornament with Edging Strip (cirka 1916).