Abraham Bloemaert

Abraham Bloemaert är känd som den främste företrädaren för manieristerna i Utrecht. Han var direktör och grundare av Utrecht Guild of St Luke. Han blev nästan nittio år och var samtida med Rembrandt.

Abraham Bloemaert (1566-1651) var en nederländsk målare och grafiker under det sena 16:e och tidiga 17:e århundradet. Han förknippas med Utrechtskolan och är känd för historiemålningar och vissa pastorala motiv. Bloemaerts grafiska blad består främst av ljusdunkelträsnitt och gravyrer. Många gjordes tidigt i karriären, före 1600. Han skapade förlagor som andra grafiker, däribland sönerna Frederick och Cornelis Bloemaert, graverade. De fick stor spridning. Hans grafik visar ett intresse för form och han använde ofta starka kontraster mellan ljus och skugga för att skapa dramatiska effekter. Bloemaerts stil påverkades av tidigare konstnärer som Hendrik Goltzius och han påverkade i sin tur senare generationer av nederländska konstnärer. Han utforskade olika religiösa och allegoriska teman i sin grafik, vilket återspeglar periodens intellektuella och andliga klimat.

Abraham Bloemaert, verksam under slutet av 1500-talet och början av 1600-talet, förknippas vanligtvis med både manierismen och den tidiga barocken. Manierismen, som dominerade Europa från senrenässansen till den tidiga barocken, kännetecknades av konstlade uttryck och överdrifter. Barocken växte fram omkring 1600 och betonade känslor, dynamik och dramatik, ofta med starka ljus- och skuggkontraster. Till en början förknippades den med den katolska motreformationen. Bloemaerts tidiga verk visar manieristiska drag, som utdragna gestalter och komplexa kompositioner. Senare utvecklades stilen och tog upp den framväxande barockens uttryck. Det innebar större naturalism, mer dramatiskt ljus och ett tydligare fokus på känslor. Även om protestantiska länder som Holland motsatte sig barocken betonade den nordeuropeiska konsten ofta vardagslivets realism, snarare än den känslomässiga påverkan som föredrogs i katolska länder.

Det finns få uppgifter om Abraham Bloemaerts specifika tekniker, men samtida konstnärers arbetssätt ger viss vägledning. Barockmålare använde vanligen ett begränsat antal färger på paletten och valde bara dem som behövdes för den del de arbetade med i ett visst skede. Skriftliga vittnesmål, ateljébilder och vetenskapliga analyser stöder detta. Under perioden använde olika konstnärer ganska likartade material, men de skilde sig åt i hur färgen applicerades. Vissa föredrog ett mer täckande måleri som passade ett direkt uttryck, andra arbetade genomskinligt med flera lager lasyrer och skuggningar för att skapa form genom mjuka övergångar. En del arbetade långsamt och lät lagren torka för att bevara ett skarpt intryck. Vid målning lade vissa ut solida färgfält för att skilja rumsplan åt och utnyttjade gärna färgad imprimatura.

Abraham Bloemaerts målningar finns på många gallerier och museer. Eremitaget i Sankt Petersburg äger bland annat *The Deposition*, *Esther Before Ahasuerus*, *Four Putti and Two Dogs*, *The Holy Family in Egypt*, *The Holy Family with St. John and St. Elizabeth*, *Moses Striking the Rock*, *Nymph Riding a Goat*, *Putti Playing* och *Tancred and Erminia*. National Gallery i London har *The Adoration of the Golden Calf*, *The Adoration of the Shepherds*, *The Annunciation*, *Bacchanal Before a Herm*, *Cephalus and Aurora*, *The Nurture of Bacchus* och *The Triumph of Silenus* (kopia efter Poussin). Pradomuseet i Madrid äger *Apollo and the Muses on Parnassus*, *Meleager and Atalanta Hunting*, *St. Cecilia* och *The Triumph of David*. *The Crossing of the Red Sea* finns på National Gallery of Victoria i Melbourne. Minneapolis Institute of Arts äger *The Death of Germanicus*. Pushkinmuseet i Moskva har *The Continence of Scipio* och *Hercules and Cacus*. Verk finns även på Detroit Institute of Arts, National Gallery of Ireland i Dublin och National Gallery of Scotland i Edinburgh.

Abraham Bloemaert kom från Nederländerna. Mer specifikt studerade Jan van Bylert, en annan målare från Utrecht, för Bloemaert. Stadskulturen i Nederländerna utvecklades under 1400-talets senare del och 1500-talet och kretsade kring städerna i Flandern och Brabant, bland annat Brugge, Gent och Antwerpen. Kulturen påverkade nederländskt måleri under 1600-talet i hög grad. Många konstnärer flyttade från södern till Nederländska republiken i slutet av 1500-talet och början av 1600-talet. Flera slog sig ned i Haarlem. Nederländska målare stod längre från den flamländska traditionen än sina samtida i söder. De utvecklade en egen provinsiell manierism och förde romanismen vidare. Historiska händelser bidrog till att forma en nederländsk nation, vilket ledde fram till självständighetsförklaringen 1581. Oberoendet från spanskt styre erkändes dock först 1648.

Abraham Bloemaert, en betydande person inom Utrechtskolan, tog till sig flera influenser under sin konstnärliga utveckling. Tidigt undervisades han av sin far Cornelis Bloemaert I, som var skulptör och arkitekt. Därefter studerade han för olika mästare i Utrecht, däribland Joos de Beer och möjligen Gerrit Splinter. Dessa första lärare gav honom en grund i både flamländsk och nederländsk tradition. Bloemaerts möte med Haarlemmanieristernas verk, som Hendrick Goltzius, syns tydligt i hans tidiga arbeten. Han var också mottaglig för inflytande från flamländska konstnärer, särskilt familjen Bassano, vars pastorala scener och behandling av ljus satte spår i hans stil. Senare i karriären förändrades Bloemaerts stil efter mötet med italienska mästares verk, särskilt bröderna Carraccis. Detta ledde till ett mer klassiskt förhållningssätt i hans kompositioner och större betoning på naturalism. Han drev en verkstad där han utbildade unga målare och hade därför betydande inflytande som lärare.

Abraham Bloemaert (1566–1651) var en nederländsk målare och grafiker. Han utbildades hos flera mästare, däribland sin far Cornelis Bloemaert I och senare Joost de Beer. Tidiga verk visar påverkan från haarlemitiska manierister. Senare utvecklade han en stil influerad av den italienska renässansen och särskilt Caravaggios realism. Intresset för italiensk konst delade han med andra målare från Utrecht, exempelvis Hendrick ter Brugghen och Gerard van Honthorst, som också drogs till Italien. Bloemaert målade religiösa motiv och genrebilder. Han är också känd för chiaroscuro, en teknik med stark kontrast mellan ljus och mörker. Bland eleverna fanns sonen Hendrick Bloemaert och andra betydande konstnärer under perioden.

Abraham Bloemaert (1566-1651) var en nederländsk målare och grafiker. Han är betydelsefull i dag genom sitt inflytande på senare konstnärsgenerationer och genom den inblick hans verk ger i konstvärlden under Nederländernas guldålder. Bloemaerts karriär omfattade flera konstriktningar. Han började inom den nordliga manierismens stil från det sena sextonde århundradet, med dess betoning på överdrivna former och komplexa kompositioner. Sedan gick han mot en mer naturalistisk stil, påverkad av den italienska renässansen och caravaggisterna i Utrecht. Hans vilja att anpassa sig gör honom till en förbindelse mellan olika konstnärliga stilar. Bloemaert var en produktiv konstnär som gjorde ett stort antal målningar, teckningar och grafiska blad. Han var också en framgångsrik lärare och bland hans elever fanns många av nästa generations ledande nederländska målare. Till hans elever hörde bland andra caravaggisterna i Utrecht och hans inflytande syns i deras verk. Genom att studera hans metoder får vi en bättre förståelse för konstnärlig utbildning i Nederländerna.

Abraham Bloemaert var till en början manierist i Utrecht, men hans stil övergick till en varmare barockstil. Han fortsatte att arbeta in i barockens 17:e århundrade.

Abraham Bloemaert föddes i Nederländerna 1564. Han dog 1651, 87 år gammal.

Abraham Bloemaert dog 1651, 87 år gammal.