Ett par grisailletavlor av Hans Memling, föreställande Johannes Döparen och Sankt Göran som simulerade stenskulpturer.

Detta verk utgör yttersidan av flyglarna till Moréel-triptyken, beställd av Willem Moréel och hans fru Barbara van Vlaenderberch. Hans Memling använde sig av grisaille-tekniken, en metod att måla i monokroma gråtoner för att simulera utseendet av stenskulpturer. Detta stilistiska val skapar en visuell illusion, vilket får figurerna av Johannes Döparen och Sankt Göran att se ut som om de är snidade statyer placerade i grunda nischer.

På den vänstra panelen står Johannes Döparen med Agnus Dei, eller Guds lamm, vid sin sida. Han håller ett smalt kors, och hans blick är riktad något bort från betraktaren. Den högra panelen avbildar Sankt Göran i full rustning, i färd med att dräpa draken. Konstnären ägnar stor uppmärksamhet åt rustningens metalliska texturer och figurernas anatomiska detaljer, trots den begränsade färgpaletten. Användningen av ljus och skugga, eller chiaroscuro, ger figurerna en känsla av volym och fysisk närvaro, vilket effektivt efterliknar djupet i en skulpterad relief.

Memling var en mästare inom Brügge-skolan, och detta verk visar hans förmåga att integrera traditionell religiös ikonografi med den tekniska precision som var kännetecknande för perioden. De stängda flyglarna hade ett funktionellt syfte i ett liturgiskt sammanhang; de skyddade de mer färgrika interiörmålningarna samtidigt som de gav en högtidlig, meditativ exteriör. Färgens återhållsamhet leder betraktaren att fokusera på formen och helgonens narrativa tyngd. Detta verk förblir ett tydligt exempel på den sofistikerade illusionism som praktiserades av nordeuropeiska konstnärer under sent 1400-tal, där gränsen mellan måleri och skulptur medvetet suddas ut för betraktaren.