En satirisk etsning från Goyas serie "Los Caprichos", som föreställer groteska figurer i en mörk, allegorisk scen av social kommentar.

Denna etsning och akvatint, med titeln "Mucho hay que chupar" (Det finns gott om att suga), är plåt 45 från Francisco Goyas berömda serie "Los Caprichos". Publicerad 1799, fungerar denna samling av åttio tryck som en bitande kritik av de sociala, politiska och religiösa institutionerna i det sena 1700-talets Spanien. Goya använder sin behärskning av akvatint för att skapa djupa, atmosfäriska skuggor som förstärker den groteska naturen hos hans motiv.

Kompositionen föreställer tre åldriga, häxliknande figurer som hukar tillsammans. Deras ansikten är förvrängda, vilket återspeglar Goyas intresse för fysiognomi som ett verktyg för moralisk kommentar. I förgrunden står en korg fylld med små, dockliknande figurer framför dem. Titeln antyder en cynisk observation om exploatering, girighet eller den parasitiska naturen hos de som innehar makten. Närvaron av fladdermöss i det övre registret lägger till ett lager av mörk, nattlig symbolism, ett vanligt motiv i Goyas verk för att representera okunskap eller de irrationella krafterna i det mänskliga psyket.

Goyas teknik här är precis men uttrycksfull. De etsade linjerna definierar figurernas skarpa, kantiga drag, medan akvatinttvätten ger ett mjukt, tonalt djup som grundar scenen i en grumlig, oroväckande verklighet. Genom att röra sig bort från de formella begränsningarna i hans tidigare hovuppdrag använde Goya detta medium för att utforska de mörkare hörnen av mänskligt beteende. Detta tryck förblir ett tydligt exempel på hans förmåga att blanda social satir med en personlig, ofta mardrömslik, vision. Verket inbjuder betraktaren att se bortom ytan av det groteska för att identifiera de underliggande mänskliga dårskaperna som Goya försökte avslöja genom sin konst.