Ett neoimpressionistiskt porträtt av Théo van Rysselberghe, föreställande Madame Von Bodenhausen och hennes dotter i en lysande, divisionistisk stil.

Detta porträtt av Théo van Rysselberghe skildrar Madame Von Bodenhausen tillsammans med sin dotter, Luli, i en hemmiljö. Kompositionen använder sig av den divisionistiska tekniken, ett kännetecken för konstnärens senare period, där små, distinkta färgprickar appliceras på duken för att skapa en lysande effekt när de betraktas på avstånd. Konstnären, en centralfigur inom den belgiska neoimpressionistiska rörelsen, lämnade den rigida vetenskapliga färganvändningen som präglade hans tidigare verk, och valde en mer flytande och målerisk approach som tillät större uttrycksfullhet i hans porträttmåleri.

Figurerna är placerade framför en spegel, vilket ger kompositionen ytterligare djup och möjliggör en subtil reflektion av motiven. Modern bär en flytande blå klänning, medan den unga flickan är klädd i ljusare, neutrala toner. En vas med rosor står på bordet och ger en mjuk kontrast till interiörens strukturerade linjer. Van Rysselberghe lyckas balansera bakgrundens dekorativa kvalitet med de sittandes psykologiska närvaro. Ljuset verkar skimra över dukens yta, ett direkt resultat av konstnärens noggranna val av kompletterande nyanser. Detta verk visar hans förmåga att integrera pointillismens stringens med kraven på formellt porträttmåleri, vilket resulterar i en scen som känns både komponerad och omedelbar. Uppmärksamheten på tygets textur och ansiktenas mjuka drag visar hans tekniska skicklighet under denna period av hans karriär.