En slående triangulär duk av Barnett Newman, med en djärv röd vertikal "zip" mot ett djupt, mörkt färgfält.

Jericho, skapad av Barnett Newman mellan 1968 och 1969, representerar en avvikelse från de rektangulära format som definierade en stor del av hans tidiga karriär. Verket består av en stor, triangulär duk dominerad av ett djupt, nästan svart färgfält. Denna expansiva yta delas av ett enda, vertikalt band av starkt rött, ett signaturingrediens som Newman kallade en "zip". Den triangulära formen tvingar fram ett annorlunda engagemang med betraktaren, då stödens geometri dikterar det rumsliga förhållandet mellan målningen och väggen. Newman var en central figur i utvecklingen av amerikansk abstrakt målning under mitten av 1900-talet. Hans praktik fokuserade på färg- och skalans förmåga att framkalla en känsla av närvaro. Genom att ta bort traditionella figurativa element sökte han skapa en direkt upplevelse av det sublima. "Zippen" tjänar till att definiera utrymmet runt den, fungerande som en vertikal axel som förankrar kompositionen. I Jericho skapar kontrasten mellan den mörka, expansiva triangeln och den skarpa, vertikala röda linjen en spänning som är både fysisk och optisk. Den röda linjen verkar vibrera mot den mörka bakgrunden och drar ögat uppåt mot triangelns spets. Detta verk tillhör en serie formade dukar som Newman utforskade under sina senare år. Dessa verk utmanar bildplanets konventionella gränser. Den triangulära formen är inte bara en behållare för bilden, utan en integrerad del av själva verket. Betraktaren uppmanas att begrunda förhållandet mellan den geometriska formen och färgtillämpningen. Genom denna reducering av visuell information riktar Newman uppmärksamheten mot handlingen att se och verkets omedelbara påverkan på betraktarens perception. Utförandets precision säkerställer att fokus förblir på samspelet mellan färg och form, befriat från överflödiga detaljer.