Ett porträtt av Maurice Denis från 1892, som exemplifierar Nabis-rörelsen genom sitt platta perspektiv, dekorativa mönster och fokus på subjektiv färg.

Maurice Denis, en av Nabis-gruppens grundare, målade detta porträtt av Eva Meurier 1892. Verket återspeglar Nabis-gruppens estetiska prioriteringar, som strävade efter att gå bortom den objektiva representationen av naturen. Istället fokuserar Denis på dukens dekorativa potential, genom att använda ett platt bildrum och en rytmisk färgpåföring.

Motivet avbildas i profil, sittande mot en texturerad, mossgrön bakgrund som är utsmyckad med små, stiliserade blommönster. Hennes klänning, utförd med vertikala, brutna penseldrag, skapar en känsla av rörelse och mönster som smälter samman med den omgivande miljön. Färgpaletten domineras av jordnära gröna toner, som balanseras av de mjuka, bleka tonerna i motivets hud och de delikata vita blommorna som syns till vänster om figuren.

Denis var djupt påverkad av Paul Gauguins teorier, särskilt idén att en målning i grunden är en platt yta täckt med färger arrangerade i en viss ordning. Detta porträtt visar denna filosofi, då figuren och bakgrunden existerar i ett enhetligt, dekorativt plan snarare än ett traditionellt tredimensionellt rum. Sittande, Eva Meurier, var en nära medarbetare till konstnären under hans tidiga karriär. Målningen fångar en lugn, kontemplativ stämning, typisk för Nabis-gruppens intresse för subjektiva upplevelser och konstens andliga kvaliteter. Den synliga texturen i färgpåföringen ger ytan en taktil kvalitet, vilket ytterligare distanserar verket från den släta finish som gynnades av tidens akademiska tradition.