Ett verk från 1972 i blandteknik av den holländska konstnären Anton Heyboer, som kombinerar gestikulerande orange pigment, tunna linjeteckningar och handskriven filosofisk text.

Anton Heyboer var en holländsk konstnär känd för sitt säregna förhållningssätt till konst, som ofta förenade personlig filosofi med visuellt uttryck. Detta verk, med titeln "En de eeuwige schrik 4 als wijsheid" (Och den eviga skräcken 4 som visdom), är från 1972. Det speglar konstnärens praktik att använda papper som underlag för både teckning och handskriven text, vilket skapar ett dokument som fungerar som en registrering av hans inre tillstånd. Kompositionen är sparsam och visar en ensam, långsträckt figur utförd med tunna, mörka linjer på vänster sida. Denna figur fungerar som ett vittne till det omgivande rummet. Det centrala området domineras av kluster av ljust orange pigment, applicerade på ett gestikulerande, nästan taktilt sätt. Dessa märken interagerar med den handskrivna holländska texten som väver sig genom sidan. Heyboer använde ofta sin konst för att kartlägga sina egna psykologiska upplevelser, och kombinationen av skrift och markeringar här antyder en ström av medvetande-process. Pappret i sig visar tecken på ålder och hantering, med synliga veck och en rå, oslipad kvalitet som är karakteristisk för Heyboers produktion. Genom att integrera text direkt i det visuella fältet tar konstnären bort gränsen mellan bild och skrivet ord. Detta verk ger en inblick i konstnärens privata värld, där begrepp om rädsla och visdom utforskas genom en rå, ofiltrerad estetik. Verket är inte avsett att vara dekorativt, utan snarare en direkt kommunikation av konstnärens tankar vid en specifik tidpunkt.