Var du kan se Endre Rozsda

Det är svårt att ge en fullständig förteckning över platser där Endre Rozsdas konstnärskap kan ses, eftersom tillgången på konstverk i offentliga och privata samlingar kan förändras. Flera museer har dock samlingar av näraliggande konst. I Storbritannien finns relevanta samlingar på Brighton Museum & Art Gallery (Royal Pavilion Gardens, Brighton), Manchester Art Gallery (Mosley Street, Manchester), National Museums of Scotland (Royal Museum, Chambers Street, Edinburgh) och Victoria & Albert Museum (Cromwell Road, London). Andra museer utanför Storbritannien som kan ha liknande verk är Los Angeles County Museum of Art (Wilshire Boulevard, Los Angeles), Metropolitan Museum of Art (Fifth Avenue, New York) och Museum of Modern Art (West 53rd Street, New York). Dessutom kan Brücke Museum och Nationalgalerie (båda i Berlin), Kunsthalle (Bremen), Ludwig Museum och Wallraf-Richartz Museum (båda i Köln) samt Folkwang Museum (Essen) vara användbara forskningsplatser.

Vid bedömning av Endre Rozsdas tryck är det bra att känna till några grundläggande principer. Ett originaltryck är avsett som tryck och skapas enbart som tryck, ofta i en begränsad, numrerad och signerad upplaga. Varje tryck i upplagan är ett original, framställt från en plåt, sten, screen eller ett block som skapats för detta ändamål. Konstnären, eller någon som arbetar under dennes ledning, skapar mästerbilden. Det färdiga trycket godkänns av konstnären. Antalet tryck bestäms av konstnären. Numreringen anger det totala antalet; till exempel betyder 12/25 att det är tryck nummer 12 av en upplaga på 25. Tidiga tryck var inte alltid numrerade eller signerade. En reproduktion är en kopia av ett konstverk som ursprungligen skapades i ett annat medium, till exempel målning, och som framställts med fotomekaniska metoder. Att numrera och signera en reproduktion gör den inte till ett originaltryck. Konsttryck är en oreglerad verksamhet, men påståenden omfattas av lagen om varubeskrivningar (Trade Descriptions Act). Detta kräver sanningsenliga beskrivningar. Påståenden ökar värdet på ett tryck; därför förväntar sig kunderna att trycket motsvarar de påståenden som anges på det. Upplageuppgiften skrivs som ett sifferpar i den nedre vänstra marginalen på trycket: trycknumret och upplagans storlek. Titeln står i mitten, och signaturen till höger.

Endre Rozsda (1913^[1]-1999^[1]) var en ungersk-fransk målare, tecknare och gravör. Han är i dag betydelsefull för sitt unika bidrag till surrealismen och sin komplexa personliga historia. Rozsdas verk erbjuder en säregen vision, som blandar surrealistiska tekniker med hans eget symboliska språk. Hans målningar innehåller ofta drömlika bilder, med återkommande motiv och en säregen färgpalett. Denna personliga symbolik ger ett rikt fält för tolkning och studier. Rozsdas livshistoria tillför ytterligare en betydelsedimension. Född i Ungern emigrerade han senare till Frankrike och upplevde både det konstnärliga jäset i det förkrigstida Europa och exilens utmaningar. Hans biografi ger insikt i 1900-talets kulturella och politiska omvälvningar, som de återspeglas i hans konst. Intresset för Rozsdas verk har vuxit sedan hans död, med retrospektiv och utställningar som introducerar honom för nya publikgrupper. Hans konst ger ett värdefullt perspektiv på surrealismens utveckling och en ungersk konstnärs erfarenhet av att verka i ett europeiskt sammanhang.

Endre Rozsdas genomslag är svårt att mäta direkt genom elever eller konstnärliga rörelser. Den neoavantgardistiska scenen i Ungern under den socialistiska eran ger dock viss kontext. Under denna period arbetade konstnärer ofta inom en ”andra offentlighet”, ett nätverk av alternativa rum där de kunde uttrycka sig friare än på statligt sanktionerade platser. Dessa rum inkluderade privata lägenheter och ateljéer, liksom universitetsklubbar. Inom denna miljö organiserade gestalter som György Galántai evenemang och utställningar som utmanade rådande konstnärliga normer. Galántais handlingar, tillsammans med Gábor Altorjays, Tamás Szentjóbys och andras, skapade ett rum för experiment och avvikelse. Dessa konstnärer mötte ofta restriktioner och övervakning, men de fann sätt att kringgå systemet och skapa en öppnare kulturell miljö. Rozsdas inflytande skulle ha varit mer indirekt, som en del av denna bredare rörelse mot konstnärlig autonomi och utmanandet av statlig kontroll.

Endre Rozsda påverkades av flera konstnärer. Bland dessa fanns Mondrian, för verk som växte fram ur Bauhausandan, och Klee, för verk som utforskade perspektiv från olika synvinklar. Rozsda uppgav att han bortsåg från Klees symbolik, men såg en katedral i djupet av hans verk. Han upptäckte också Albers, studerade hans arbete och fick så småningom se hans målningar på Galerie Denise René. Rozsda nämnde även Malevich som en influens. Rozsda ville till en början tillföra dynamik åt Mondrians verk, men insåg att Mondrian redan hade löst det problemet i *Broadway Boogie-Woogie*. Moholy-Nagys arbete var också mycket viktigt för honom, även om Rozsda ansåg det ofullbordat på grund av Moholy-Nagys tidiga död. Han upptäckte också Calder, Marcel Duchamp och Gabo. Rozsda ville ta upp de element som dessa konstnärer hade frigjort men inte fört till fullbordan, och försökte finna svar på de frågor de hade formulerat men inte löst.

Det är svårt att utse Endre Rozsdas enskilt mest kända verk. Han skapade en stor mängd verk från 1950^[1]-talet fram till sin död 1987. Målningarna har ofta drömlika interiörer, stilleben och porträtt, utförda i en särpräglad stil som förenar surrealism med inslag av ungersk folkkonst. Rozsda utvecklade ett eget bildspråk med återkommande motiv, symboliska bilder och en dämpad färgpalett. I förteckningen över hans verk återkommer titlar med variationer kring huvuden (*Kopf*), sittande gestalter (*Sitzender*) och stilleben (*Stilleben*). Titlarna upprepas med små skillnader i datering, vilket antyder hur han utvecklade vissa teman under karriären. Utan ytterligare sammanhang går det inte att urskilja ett enda ”mest känt” verk ur denna lista.

Endre Rozsdas konst har kopplingar till surrealismen, en konstriktning som officiellt inleddes 1924^[1]. Surrealismen förenade dadaismens irrationalitet med tanken på rent, oreflekterat tänkande genom undermedvetna drömmar och fri association; denna tanke inspirerades starkt av Sigmund Freuds teorier. Surrealistiska konstnärer värdesatte barns teckningar, konst skapad av personer med psykisk sjukdom, samt outbildade amatörmålare, vars konst sprang ur rena skapande impulser, obundna av konventioner eller estetiska lagar. Surrealismen tog i allmänhet formen av fantastiska, absurda eller poetiskt laddade bilder. Innan surrealismen skapades i början av 1900-talet visade Antoni Gaudí (1852-1926^[1]) kraften i abstrakta former och surrealistisk fantasi inom arkitekturen. Flera surrealistiska konstnärer, däribland Joan Miró, erkände att de hämtade inspiration från Gaudí och annan katalansk konst.

Rozsda vann Copleypriset 1964^[1]; i juryn ingick Hans Arp, Roberto Matta, Max Ernst, Man Ray, Marcel Duchamp, Roland Penrose och Herbert Read.