Var du kan se Dan Flavin

Dan Flavins verk har visats på många platser. Den första separatutställningen hölls på Judson Gallery i New York 1961. Ett årtionde senare ingick hans verk i utställningar med minimal konst på Jewish Museum i New York 1966 och på Gemeentemuseum i Haag 1968. År 1967 visades *Alternating Pink and Gold* på Museum of Contemporary Art i Chicago. National Gallery of Canada i Ottawa ordnade en utställning 1969. Saint Louis Art Museum i Missouri visade samtidigt verk på papper och lysrörsskulpturer 1973. Senare utställningar omfattar en visning på Staatliche Kunsthalle i Baden-Baden 1989, en på Stadtische Galerie im Stadel i Frankfurt 1993 och utställningar på Guggenheim Museum SoHo och Dia Center for the Arts i New York 1995-96. Dia Art Foundation driver Dan Flavin Art Institute i en renoverad brandstation och kyrka i Bridgehampton i New York. En permanent installation från 1996 lyser upp två trapphus i Dia-byggnaden på West Twenty-Second Street i New York. En annan permanent installation med blått och grönt lysrörsljus finns på Hamburger Bahnhof, som ingår i Neue Nationalgalerie, Staatliche Museen zu Berlin.

Dan Flavin (född i Jamaica i New York 1933) är främst känd för skulpturer och installationer med lysrör som fanns att köpa i handeln. Även om han främst arbetade med ljus ingick teckningar, diagram och tryck i hans konstnärskap. Hans första separatutställning med konstruktioner och akvareller hölls på Judson Gallery i New York 1961. År 1963 arbetade han enbart med lysrör. Verken tog flera former, däribland ”hörnverk”, ”barriärer” och ”korridorer”. Många verk tillägnades enskilda personer eller grupper. Ett av de mest kända tillägnades den ryske konstruktivisten Vladimir Tatlin och påbörjades 1964. Flera utställningar har visat teckningarna och trycken tillsammans med ljusverken, bland annat på Staatliche Kunsthalle i Baden-Baden 1989 och The Saint Louis Art Museum i Missouri 1973. Trycken har ofta direkt samband med ljusinstallationerna och fungerar som planer eller diagram. Flavin dog i november 1996.

Dan Flavin, född i Queens i New York 1933, började arbeta med kommersiellt tillverkade lysrör 1963. Konsten kritiserar konstnärliga former. Ett tidigt ljusverk, the nominal three (to William of Ockham), från 1963, använde vanliga lampor. Vissa betraktar verket som en readymade och en viktig länk mellan Marcel Duchamp och 1960-talets konst. Flavin avvisade beteckningarna "skulptur" och "miljö" för installationerna och kallade dem "situationer". Han ansåg att "skulptur" var fel eftersom han använde massproducerade vardagsföremål som vem som helst kunde installera på nytt och vid behov ersätta. Verken förhåller sig ofta specifikt till platsen där de installeras. I projektet på Guggenheim Museum 1971 använde han till exempel byggnadens arkitektur. Flavins verk tillägnas ofta personer eller grupper. Han deltog i viktiga utställningar med minimal konst, som Primary Structures (1966) och Minimal Art (1968), och har haft många separatutställningar. Flavins ljus utforskar både sociopolitiska och metafysiska problem. Han dog 1996, men ett av de sista projekten – en installation med färgat ljus i Chiesa Rossa i Milano – förverkligades 1997.

Dan Flavin är känd för sitt bruk av kommersiellt tillgängliga lysrör för att skapa konstinstallationer. Han arbetade inte alltid med detta medium; tidiga verk från slutet av 1950-talet inkluderade teckningar med blyerts och akvarell. Han skapade också små konstruktioner av funna föremål täckta med tjock färg. I slutet av 1961 började Flavin fästa elektriska belysningsarmaturer på små, kvadratiska träkonstruktioner, som han kallade ”ikoner”. Han uppskattade kombinationen av färg och ljus, och begrundade blandningen av reflekterat ljus från den målade ytan och det direkta ljuset från glödlamporna. År 1963 skapade han *the diagonal of personal ecstasy (the diagonal of May 25, 1963)*, gjord av en enda åtta fot lång lysrörsarmatur med ett gult rör fäst på hans ateljévägg i 45 graders vinkel. Han insåg lysrörets potential som både ljus och materiellt föremål. Hans installationer använde ofta standardlängder (två, fyra, sex och åtta fot) och ett begränsat färgspektrum (blått, grönt, rosa, rött, gult och fyra nyanser av vitt). Flavin kallade sina installationer för ”situationer”, inte skulptur. Han använde dessa ljus-”situationer” för att omvandla rum och skapa perceptuella förändringar.

Dan Flavins konstnärskap, som kännetecknas av användningen av kommersiellt tillgängliga lysrör, hade stor betydelse för utvecklingen av minimalismen och den konceptuella konsten. Hans utforskande av rum, ljus och färg påverkade konstnärer som ville röra sig bortom traditionella skulpturala former. Flavins betoning på readymaden, hans avvisande av konventionella konstnärliga material och hans fokus på ljusets upplevelsemässiga kvaliteter fann gehör hos konstnärer som ville utmana etablerade konstnärliga normer. Hans installationer, ofta platsspecifika, förvandlade rum genom att sprida färgat ljus och förändrade uppfattningen av volym och arkitektur. Detta synsätt påverkade konstnärer som utforskade förhållandet mellan konst, arkitektur och betraktarens upplevelse. Personer som Robert Irwin, Bruce Nauman, Richard Serra och Christo, som inte var direkta elever, arbetade med liknande frågor om rum och betraktarens perception. Flavins verk bidrog också till diskussionerna kring ”platsspecifik” konst och påverkade konstnärer som skapade verk som svarade direkt på sin arkitektoniska omgivning. Hans arbete uppmuntrade ett skifte bort från konsten som ett fristående objekt och mot konsten som ett miljömässigt ingrepp.

Dan Flavin (född i Jamaica, Queens, New York, 1933) visade tidigt intresse för konst, särskilt teckning. Hans första konstundervisning kom från en familjevän, vilket blev startpunkten för hans konstnärliga bana. Flavins vidare utbildning omfattade konsthistoriska studier vid New School for Social Research och Columbia University. Han studerade också vid Hans Hofmann School of Fine Arts. Hans tidiga målningar visar inflytande från abstrakt expressionism. Sommaren 1961, medan han arbetade på American Museum of Natural History, började Flavin skissa skulpturer med inbyggda elektriska ljus. Senare samma år skapade han sina första ljusskulpturer, som han kallade ”ikoner”. Många av Flavins verk var tillägnade specifika personer eller grupper; flera av dessa inspirerade hela serier. Ett känt exempel, påbörjat 1964, var tillägnat den ryska konstruktivistiske konstnären Vladimir Tatlin.

Dan Flavin, född i Queens i New York 1933, är främst känd för installationer med kommersiellt tillverkade lysrör. Han arbetade först med traditionella medier som akvarell, men vid mitten av 1960-talet förvandlade han rum med färgat lysrörsljus i det han kallade "situationer". Det är svårt att utse ett enda "mest berömt" verk, men flera arbeten markerar viktiga steg i utvecklingen. År 1963 skapade han *the diagonal of personal ecstasy (the diagonal of May 25, 1963)* genom att fästa ett enda gult lysrör på studioväggen i 45 graders vinkel. Han betraktade verket som betydelsefullt både som ljus och materiellt föremål. Senare skapade han rumsskaliga miljöer, till exempel installationen med ultraviolett ljus på 4. Documenta i Kassel i Tyskland 1968. Från samma år är *an artificial barrier of blue, red and blue fluorescent light (to Flavin Starbuck Judd)*, ett barriärverk med blått och rött ljus som skapar en violett effekt. Flavin tillägnade ofta enskilda verk eller serier till personer, till exempel den omfattande serien till den ryske konstruktivisten Vladimir Tatlin. Han fortsatte med platsspecifika installationer fram till sin död 1996, däribland en installation i Chiesa Rossa i Milano 1997, som färdigställdes postumt.

Dan Flavin (1933-1996) förknippas med minimalismen. Hans konstnärliga utbildning var till stor del självpåtagen. Flavins första offentliga utställning ägde rum 1957 på en grupputställning vid det amerikanska flygvapnets station i Roslyn, New York. En separatutställning 1961 på Judson Gallery i New York visade hans assemblage och akvareller, före hans arbete med ljus. År 1963 arbetade Flavin enbart med kommersiellt tillverkade lysrör och färdigställde *the diagonal of personal ecstasy (the diagonal of May 25, 1963)*. Hans verk tog olika former, bland annat "hörnstycken", "barriärer" och "korridorer". Många verk tillägnades specifika personer eller grupper; en känd serie som påbörjades 1964 tillägnades den ryske konstruktivisten Vladimir Tatlin. Flavins verk ingick i tidiga minimalistiska utställningar, till exempel *Primary Structures* på Jewish Museum i New York 1966 och *Minimal Art* på Gemeentemuseum i Haag 1968. Hans användning av ljus, rum och identiska geometriska objekt knyter honom till minimalismen.