Var du kan se Carl Gustav Rodde

Det är svårt att fastställa var man kan se verk av Carl Gustav Rodde. Många större museer har dock samlingar från hans konstnärliga period. Det gäller institutioner i USA och Storbritannien liksom i Tyskland. I USA kan man undersöka Metropolitan Museum of Art i New York, Los Angeles County Museum of Art, Minneapolis Institute of Arts och Charles Hosmer Morse Museum of American Art i Winter Park i Florida. I Storbritannien är möjliga platser Victoria & Albert Museum i London, National Museums of Scotland i Edinburgh, Manchester Art Gallery och Brighton Museum & Art Gallery. I Tyskland kan man söka på Kunsthalle i Hamburg, Ludwig Museum i Köln eller Nationalgalerie i Berlin.

Carl Gustav Rodde var verksam under ett återuppväckt intresse för nyklassicism omkring 1800. Arkitekter och konstnärer försökte då renodla formerna inom wilhelminsk arkitektur och förespråkade enkelhet, återhållsamhet och sparsmakad form. Intresset för perioden ”omkring 1800” växte från 1905^[1]. Carl Zetzsche gav ut *Zopf und Empire*, med gravyrer efter Gillys formgivning. En rad publikationer om tidig hellenism och preussisk nyklassicism uppmuntrade nyklassicistiska tendenser i Berlins arkitektur före första världskriget. Uttrycken varierade från spartansk stramhet till biedermeierns elegans. 1914 uppstod dock polemik mot den nya ”primitivismen” och ”förenklingen”. Gillys namn förekom i debatten och drabbades av kopplingen till Schinkels idéer. Trots detta ansåg vissa att Gilly inte var ”på modet” utan ”helt okänd”, vördad endast av några konsthistoriker och arkitekter. Efter andra världskriget blev nyklassicismen belastad av sin koppling till Tredje riket. Först på 1960-talet började detta förändras när den franska revolutionens arkitektur återupptäcktes. Det ledde till ett nytt intresse för arkitektur från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet, och Gillys namn kom på nytt att väcka intresse.

Carl Gustav Roddes tekniker och material förstås bäst i sammanhanget av glasmåleri under senare delen av 1400-talet och tidigt 1500-tal. Glaskonstnärer vid denna tid tog till sig metoder från oljemåleri och grafisk konst. Själva glaset blev ett bildbärande underlag, likt trä eller duk. Processen innebar att man använde transparenta glasbitar i färg för grundfärgen. Modellering och dämpade toner uppnåddes med halvgenomskinliga laseringar. Ogenomskinliga konturer definierade teckningen. Omkring 1300 introducerades användningen av transparent silverbets. Konstnärerna applicerade mattor eller laseringar med mjuka penslar. Från omkring 1510 blev våt stippling vanligare, vilket förfinade ytan med en mjuk pensel, svamp eller trasa. Detta möjliggjorde en jämnare och stabilare applicering. Etsning med en borstpensel kunde skapa texturer och grafiska effekter, medan skrapstippling gav en kontrollerad ljusmodellering. På glasets utsida arbetade konstnärerna med laseringar, och silverbets användes för färg och transparens. Färgerna bestod av pulvriserat glas med metalloxider. Dessa maldes under lång tid för att säkerställa en jämn applicering.

Det är svårt att identifiera specifika konstnärer som direkt påverkades av Carl Gustav Rodde, med tanke på hans relativt undanskymda position i konsthistorien. Rodde, en tysk målare och litograf verksam under 1800-talet, skapade främst porträtt och genrescener. Forskningen har ännu inte fastställt en tydlig påverkanslinje från Rodde till senare konstnärer. Detta kan bero på hans verks begränsade omfattning, den regionala karaktären av hans verksamhet, eller bristen på omfattande dokumentation. Vidare forskning skulle kunna avslöja kopplingar, särskilt bland konstnärer som arbetade inom liknande genrer eller på liknande platser. Utan ytterligare belägg är det dock svårt att namnge specifika personer som påvisbart tog till sig Roddes stil, tekniker eller tematiska intressen. Hans konstnärliga insatser, om än kanske uppskattade i sin samtid, tycks inte ha haft någon vittgående inverkan på senare generationers konstnärer.

Carl Gustav Rodde (1830^[1]–1906^[1]) var en tysk målare och illustratör. Han är mest känd för sina genrescener och skildringar av militära motiv. Roddes konstnärliga utbildning inleddes vid Düsseldorfakademien. Han studerade där från 1847^[1]. Han var elev till Wilhelm Schirmer, en målare av historiska motiv och romantiska scener. Han studerade också för Rudolf Wiegmann, som undervisade i arkitektur. Senare flyttade Rodde till Berlin. Där studerade han för historiemålaren Carl Steffeck. Steffecks inflytande syns tydligt i Roddes senare militärmålningar, som ofta innehåller detaljerade skildringar av uniformer och slagfältsscener. Roddes konst visar också Düsseldorfskolans inflytande. Detta syns i hans uppmärksamhet på detaljer, hans färganvändning och hans intresse för genremotiv. Düsseldorfskolan betonade realistiska skildringar av vardagslivet, och Roddes målningar visar ofta vanliga människor sysselsatta med vardagliga aktiviteter.

Utan mer information är det svårt att placera Carl Gustav Rodde inom en specifik riktning. Den period då han var verksam, sent 1700-tal och tidigt 1800-tal, dominerades dock av neoklassicismen. Denna rörelse innebar att konstnärer vände sig till antiken för inspiration och hämtade förebilder från grekisk och romersk konst. Neoklassicistisk arkitektur kännetecknas av enkla fasader, ofta med rustikbehandlad sten och tempelportiker med doriska eller korintiska kolonner. Stilen var utbredd över hela Europa, med regionala variationer. I Sverige kom neoklassicismen att kallas ”den gustavianska stilen”, på grund av kung Gustav III:s beskydd (regerade 1771 till 1792). I Danmark rörde sig arkitekter som C.F. Harsdorff bort från franska rokokoinfluenser för att anamma en renare form av neoklassicism.

Utan mer information är det svårt att fastställa vad Carl Gustav Rodde var känd för. En källa nämner Karl Schmidt-Rottluff, en tysk expressionistisk grafiker och målare (1884^[1]-1976^[1]). Han är känd för träsnitt och litografier med förenklade former. Exempel är 'Ships in Harbor' (1913), 'Firs' (1914) och 'Sisters' (1914). Efter 1919 omfattade hans konst även akvareller och temperamålningar, som 'Fishing Boats in the Calm' (omkring 1919-1922). En annan konstnär som nämns är Johann Gottfried Schadow (1764-1850), en tysk skulptör känd för att ha etablerat nyklassicismen inom tysk skulptur. Bland hans betydande verk finns kvadrigan på Brandenburger Tor i Berlin (färdigställd 1793) och dubbelporträttet 'Princesses Louise and Frederica of Prussia' (1796-97). En annan konstnär som nämns är Carl Strathmann, känd för gouache- och akvarellverk kring 1900.

Carl Gustav Rodde är känd för sina målningar av Danzig och sina motiv med italienska villor, sjöar och trädgårdar. Han var både vedutamålare och landskapsmålare.