Var du kan se Adolfo de Carolis

Verk av Adolfo de Carolis kan ses på flera museer runt om i världen. I Spanien kan man besöka Museo Art Nouveau y Art Deco (Salamanca) och Museu d’Art Modern (Barcelona). Museu Calouste Gulbenkian ligger i Lissabon, Portugal. I Frankrike finns museer som Musée d’Art et d’Industrie (Roubaix), Musée de l’Ecole de Nancy, Musée des Arts Décoratifs (Paris) och Musée des Beaux-Arts (Nancy). I Belgien, besök Brangwyn Museum (Brygge) och Clockarium Museum (Bryssel). I Storbritannien finns museer med relevanta verk: Bakelite Museum (Williton), Brighton Museum & Art Gallery, Geffrye Museum (London), Manchester Art Gallery, National Museums of Scotland (Edinburgh), och Victoria & Albert Museum (London). I USA, se Charles Hosmer Morse Museum of American Art (Winter Park, Florida), Los Angeles County Museum of Art, Metropolitan Museum of Art (New York), Minneapolis Institute of Arts, Museum of Modern Art (New York), Royal Ontario Museum (Toronto), Virginia Museum of Fine Arts (Richmond) och Wolfsonian at Florida International University (Miami Beach).

Adolfo de Carolis (1874^[2]–1928^[2]) var en italiensk konstnär med ett mångsidigt konstnärskap. Han är känd för måleri, träsnitt, illustration och dekorativa program. Hans betydelse ligger i hans bidrag till återupplivandet av träsnittstekniken i Italien i början av 1900^[2]-talet. De Carolis stil förenade drag från jugendstilen med klassiska och renässansinfluenser. Han rörde sig bort från rent kommersiella användningar av tryckkonsten. I stället skapade han träsnitt som konstverk i egen rätt. Hans illustrationer till klassiska texter, som Vergilius ”Aeneiden”, visar hans intresse för historia och mytologi. Dessa illustrationer bidrog till att popularisera klassisk litteratur för en bredare publik. Hans dekorativa arbete, inklusive muralmålningar och arkitektoniska detaljer, kan fortfarande ses i flera offentliga byggnader i Italien. Bland dessa finns Palazzo del Governo i Ancona. De Carolis undervisade vid Konstakademien i Florens. Han förde vidare sina färdigheter och sin konstnärliga vision till en ny generation konstnärer. Hans inflytande syns i hans elevers konstnärskap och i det fortsatta intresset för träsnitt som ett konstnärligt medium.

Adolfo de Carolis var en italiensk konstnär som arbetade med dekorativt måleri och monumental utsmyckning. Han är känd för sitt lärda hantverk och restaurerade tidigt i karriären Borgia-våningarna i Apostoliska palatset i Rom. Han grundade In Arte Libertas tillsammans med Nino Costa och samarbetade med Gabriele D'Annunzio.

Adolfo de Carolis var en italiensk konstnär känd för sin mångsidiga konstnärliga produktion. Han arbetade inom flera medier, bland annat måleri, teckning, träsnitt och illustration. De Carolis tidiga utbildning skedde vid konstakademin i Bologna. Där studerade han måleri, men utvecklade senare ett starkt intresse för grafisk konst, särskilt träsnitt. Denna teknik blev en betydande del av hans konstnärliga produktion. Han använde ofta träsnitt för att skapa illustrationer till böcker och tidskrifter. Hans målningar visar ofta noggrann uppmärksamhet på detaljer och en stark känsla för formgivning. De Carolis formgav även dekorativa program för offentliga byggnader. Dessa projekt gjorde det möjligt för honom att integrera sina konstnärliga färdigheter i arkitektoniska miljöer. Han kombinerade olika material och tekniker för att uppnå en enhetlig estetisk verkan. Hans arbete kan ses som en del av den bredare återupplivningen av intresset för dekorativ konst som ägde rum i Italien under det tidiga 1900^[2]-talet. Han var mångsidig i sitt sätt att skapa konst.

Adolfo de Carolis inflytandesfär är svår att bedöma. Han nämns inte i standardöversikter över futurismen, det metafysiska måleriet eller Parisskolan. Vissa forskare noterar dock korsvisa influenser mellan italienska konstnärer i början av 1900^[2]-talet. Till exempel påverkade Modiglianis akter Felice Casorati, som drogs till deras kolorit och känsla för volym. Modiglianis integration av arkaiska stilar påverkade även Arturo Martini, som använde det som en motvikt till Novecento-rörelsens monumentala ambitioner. De Chiricos metafysiska konst, med sin utforskning av minne och det ologiska, bidrog också till tidens konstnärliga landskap. Dessa exempel visar ett komplext nät av konstnärliga relationer i Italien under denna period; ingen av källorna nämner dock direkta influenser av eller på de Carolis.

Adolfo de Carolis var verksam under en period av konstnärlig förändring och förnyelse, och utsattes därför för en rad olika influenser. De Carolis var, liksom andra konstnärer, medveten om verk av målare som Paul Cézanne, Edgar Degas, Édouard Manet, Claude Monet, Auguste Renoir och Henri de Toulouse-Lautrec. Han kände sannolikt även till äldre mästares verk, däribland Giotto, Sandro Botticelli, Leonardo da Vinci, Raphael, Michelangelo, Titian, Tintoretto och Caravaggio. De Carolis karriär sammanföll också med futurismens uppgång. Umberto Boccioni, Carlo Carrà, Giacomo Balla och Luigi Russolo var alla knutna till denna rörelse. Det var även F. T. Marinetti, Ardengo Soffici och Luciano Folgore. Futurismens estetik, med sitt intresse för det moderna och tekniken, låg i tiden.

Adolfo de Carolis (1874^[2]–1928^[2]) var en italiensk konstnär känd för sitt arbete inom flera medier, bland annat måleri, träsnitt och illustration. Han förknippas med Art Nouveau och symbolismen. Det är svårt att identifiera ett enda, allmänt erkänt ”mest kända verk” av de Carolis. Hans karriär omfattade ett brett spektrum av projekt, och hans kändhet varierar beroende på vilket specifikt intresseområde man ser till. De Carolis skapade illustrationer till böcker som ”L'Aiglon” av Edmond Rostand och ”La Nave” av Gabriele D'Annunzio. Dessa illustrationer bidrog till att popularisera hans stil och nå en bred publik. Hans svit träsnitt till Giovanni Pascolis dikt ”Italy” fick också erkännande. Han fullbordade även flera storskaliga dekorativa projekt, bland annat fresker och väggmålningar för offentliga byggnader. Dessa verk, även om de är betydelsefulla, är mindre lättillgängliga än hans tryck och illustrationer. Även om de Carolis alltså inte har ett enda definierande verk, hör hans illustrationer till ”La Nave” och hans träsnittsvit ”Italy” till hans mest kända skapelser.

Adolfo de Carolis verk förknippas huvudsakligen med art déco, även om hans karriär sträckte sig över perioder med olika stilistiska strömningar. Art déco, som fick fart mellan de två världskrigen, kännetecknas av en blandning av traditionella och moderna element. Stilen kombinerar funktionella och dekorativa aspekter, välbekanta motiv med exotiska influenser, och integrerar både fri och tillämpad konst. Art déco-mode, en del av den bredare rörelsen, hade ofta enkla, raka linjer, stiliserade naturmotiv, kubistiska mönster och strömlinjeformade former. Stilen föredrog lätta tyger, klara färger och geometriska mönster. Även om art déco delar vissa likheter med jugend skiljer den sig genom sin hybriditet, sin bredare spridning och avsaknaden av en enhetlig definition. Det är en stil om stilisering, representation, livsstil och kulturell föreställningsförmåga inom flera moderniteter.