Portrait of Sebastia Juñer Vidal

Els Quatre Gats, ett värdshus och en kabaré som öppnade 1897 och medvetet utformades efter konstnärskaféerna i Paris, blev samlingspunkt för Picassos generation av konstnärer i Barcelona. Där möttes bland andra målarna Ramon Casas och Santiago Rusinol, skulptören Manolo Hugue, författaren Jaime Sabartes och Sebastia Junyer Vidal själv^[1][2]. På kaféet, där olika vägar korsades, knöt Picasso – ännu tonåring – både vänskapsband och rivaliteter med äldre och mer etablerade konstnärer, många av dem utbildade i Paris^[2]. Det var där, under stadens festivalvecka 1900, som Picasso höll sin första separatutställning. Tre månader efter sin artonårsdag hängde han upp dussintals billiga kolporträtt, som såldes snabbt tillsammans med några mer ambitiösa målningar^[2].

Före flytten till Paris målade Picasso ett stort antal porträtt av vänner, konstnärskollegor och bekanta i Barcelonas krets. Det stämmer med hans dokumenterade vana att pröva olika stilar och ämnen under denna formativa period^[1]. Hans målning Last Moments valdes ut att representera Spanien vid världsutställningen i Paris 1900, vilket gav den nittonårige Picasso hans första verkliga skäl att resa till den franska huvudstaden^[2]. I oktober samma år tog Picasso och Carlos Casagemas tåget till Paris tillsammans. Enligt vännen Jaime Sabartes minne var Picasso klädd som en flamboyant spansk konstnär. De var båda välbeställda unga konstnärer ur samma Barcelonamiljö som gav upphov till porträtt som detta^[2].

Picassos första utställning hölls i Barcelona 1900, samma år som han och Casagemas reste till Paris för första gången^[3]. Under vistelsen i Paris förälskade sig Casagemas olyckligt i en modell vid namn Germaine och återvände ensam till staden efter en tid i Barcelona, fast besluten att vinna henne tillbaka^[1]. I februari 1901, medan Picasso arbetade i Madrid med den kortlivade konsttidskriften Arte Joven, sköt Casagemas sig själv på ett kafé i Paris efter att Germaine avvisat honom igen^[1]. Den döden, ovanpå den tidigare förlusten av sin yngre syster, påverkade Picasso djupt och blev den direkta utlösaren till hans melankoliska blå period, som följde omedelbart efter att hans porträttperiod i Barcelona hade avslutats^[1].