Sundown at Yosemite

Bierstadt såg Yosemite för första gången 1863. De målningar som ligger närmast den resan, särskilt de små, har ofta en annan karaktär än ateljéverken han byggde flera år senare utifrån fotografier och minnesskisser. Sundown at Yosemite, som dateras till omkring 1863, hör till den tidigare gruppen. Vid den här tiden arbetade Bierstadt inom en tradition av det sublima landskapet som till stor del hämtats från Europa: dramatisk skala, starka ljuseffekter och orörd vildmark framställd som något nästan heligt^[1]. Det ovanliga med en liten solnedgångsstudie som denna är valet av ljus. I många av Bierstadts mest berömda Yosemite- och Klippiga bergen-målningar bryter en hög, klar sol genom molnen. Här används i stället ett lågt, varmt ljus som mjukar upp samma bergsformer i stället för att belysa dem som i en strålkastare. Med sina 30,5 × 40,6 centimeter är målningen tillräckligt liten för att ha fungerat som en studie, en registrering av en särskild ljuseffekt snarare än en komposition avsedd för utställning.

Bierstadts karriär mäts ofta utifrån hans största målningar, väggstora utställningsdukar som enligt uppgift kunde vara lika stora som en matta på nio gånger tolv fot. De tillkom i hans ateljé i New York med hjälp av fotografier, skisser och material från resorna västerut^[2]. En liten duk som Sundown at Yosemite befinner sig i andra änden av skalan. Den ligger närmare en studies format än en färdig utställningsmålning, och den tidiga dateringen, omkring eller strax före 1863, placerar den innan Bierstadt hade utvecklat den ateljérutin där han återkom till samma källmaterial och skapade sina största och mest omtalade Yosemite-målningar under resten av årtiondet. Små målningar av det här slaget ger värdefull kunskap om vad Bierstadt faktiskt såg och dokumenterade på plats, till skillnad från kompositionerna han senare satte samman på avstånd från landskapet.