Werner Pfeiffer

Werner Pfeiffer är känd för konstverk i bokform, collage och grafik. Hans arkiv finns på Vassar College.

Det är svårt att utse ett enda verk som Werner Pfeiffers mest berömda. Han är främst känd för att arbeta med papper, särskilt konstnärsböcker och omarbetade böcker. I början av karriären utbildade han sig till sättare och studerade senare grafisk formgivning. I arbetet använder han ofta upphittat tryckt material, som han bearbetar med kollage, assemblage och andra tekniker. De omarbetade böckerna förvandlar befintliga volymer till skulpturala föremål, medan konstnärsböckerna ofta utforskar språk, kommunikation och miljö. Pfeiffer har skapat en omfattande produktion av tryck, teckningar och installationer, men hans nyskapande bokkonst har särskilt uppmärksammats. Han behandlar boken både som medium och motiv och dekonstruerar och bygger upp den på nytt för att skapa nya betydelser och former. Verken uppmuntrar ofta betraktaren att ompröva bokens fysiska och begreppsliga natur.

Werner Pfeiffer (född 1937) är en tysk-amerikansk konstnär känd för bokkonst, collage och tryck. Han studerade vid Werkkunstschule i Darmstadt i Tyskland innan han flyttade till USA 1960. Pfeiffers tryck innehåller ofta collageinslag och utforskar teman kring språk, kommunikation och samhällskommentar. Verken förenar ofta text och bild och speglar hans intresse för samspelet mellan visuella och verbala uttryck. Bakgrunden inom grafisk formgivning märks i hans noggranna uppmärksamhet på typografi och layout. Trycken sträcker sig från abstrakta kompositioner till mer föreställande bilder. Många innehåller upphittat material, till exempel tidningsurklipp eller textfragment. Pfeiffer har skapat tryck med flera tekniker, däribland träsnitt, etsning och screentryck, som ger honom möjlighet att skapa varierande strukturer och effekter. Hans verk finns i samlingarna på Museum of Modern Art, Brooklyn Museum och Victoria and Albert Museum^[1].

Werner Pfeiffers verk har kopplingar till popkonsten, en konströrelse som växte fram i Storbritannien och USA under 1950- och 1960-talen. Popkonsten hämtade motiv från masskonsumtion, industriell produktion, reklam och medier. Rörelsen utforskade bland annat sensation, stjärnkult och förhärligandet av det banala. Brittisk popkonst använde collage och andra metoder för att införliva vardagsföremål, medan amerikansk popkonst ofta tog bilder från tidningsurklipp, filmstillbilder och annonser. Andy Warhol och Roy Lichtenstein är centrala för den amerikanska fasen. Guggenheim Museums kurator Lawrence Alloway myntade termen ”Pop Art” 1956.

Werner Pfeiffers glasmålningar använder opakt glas i stället för det genomskinliga glas som är vanligt i fönsterbilder. Han använde en enda glasskiva till varje bild, så verket kunde hängas på en vägg eller monteras i en vägg, inomhus eller utomhus. Tekniken var sandblästring. Materialet var överfångsglas, ofta en mjölkglasgrund täckt av ett tunt lager i en annan färg, vanligen svart eller röd. Glaset täcktes med schablonpapper eller gummi. Mönstret skars ut och sand blåstes under tryck för att slipa fram en relief där ytan var bar. En kort sandblästring kunde också matta den blanka ytan och skapa en frostad effekt. Pfeiffer använde metoden för att skapa matt mörkgrått mot glansigt djupsvart; det krävde en andra utskuren schablon och sandblästring. Han använde också glasmålarfärger, som blev beständiga efter bränning i ugn.

Werner Pfeiffer bidrog till popkonsten, en rörelse som fick genomslag i både Amerika och Europa under 1950- och 1960-talen. Popkonsten hämtar inspiration från masskonsumtion, massproduktion, reklam och medier. Liksom andra popkonstnärer använde Pfeiffer bilder och tekniker från populärkulturen för att göra konsten mer tillgänglig. Andy Warhol och Roy Lichtenstein tog upp teman från politik, skvaller, magasinurklipp och filmstillbilder. De använde trycktekniker för att överföra bilder, ofta med förenklade färger och förstorade format. Lichtenstein återgav exempelvis serierutor i stor skala med Benday-prickar. Konstnärerna ville kommentera hur massmedier skildrar motiv, snarare än bara imitera dem. Rörelsen omfattade även Jim Dine, Claes Oldenburg och James Rosenquist.

Werner Pfeiffer föddes i Stuttgart i Tyskland 1937. Han emigrerade till USA 1954. Han studerade vid Pratt Institute i New York och tog en Bachelor of Fine Arts-examen 1960. Därefter fortsatte han på Columbia University och tog en Master of Fine Arts-examen 1962. Sedan mitten av 1950-talet har hans konstnärliga verksamhet varit förlagd till USA. Han har arbetat som grafisk formgivare, grafiker och bokkonstnär. Verken innehåller ofta collage, typografi och upphittade material. Pfeiffer undervisade länge vid Pratt Institute. Han har ställt ut brett i USA och internationellt och bor och arbetar fortfarande i USA.

Werner Pfeiffers verk finns på museer och i samlingar världen över. I Tyskland finns betydande innehav på Bauhaus-Archiv, Museum für Gestaltung i Berlin, Stiftung Bauhaus Dessau, Stiftung Meisterhäuser Dessau och Bauhaus-Museum Weimar. Andra tyska museer med närliggande material är Briicke Museum och Nationalgalerie i Berlin, Kunsthalle i Bremen, Ludwig Museum och Wallraf-Richartz Museum i Köln, Folkwang Museum i Essen, Kunsthalle i Hamburg, Niedersächsisches Landesmuseum i Hannover, Stadtische Kunsthalle i Mannheim och Von der Heydt Museum i Wuppertal. Utanför Tyskland finns relevanta verk på Zentrum Paul Klee i Bern i Schweiz och Misawa Bauhaus Collection i Tokio i Japan. I USA finns samlingar på Busch-Reisinger Museum i Cambridge i Massachusetts och Josef and Anni Albers Foundation i Bethany i Connecticut.

Werner Pfeiffer föddes i Stuttgart i Tyskland 1937. År 1963 tog han examen i grafisk formgivning vid Basel School of Design i Schweiz. År 1964 flyttade han till USA, där han inledde sin karriär som formgivare och konstnär. Han blev känd för experimentella bokformgivningar, grafik och collage. I verken ingår ofta språk, typografi och visuell poesi. Han utforskade kommunikation, perception och relationen mellan text och bild. Han undervisade vid flera lärosäten, bland annat Pratt Institute och Rhode Island School of Design. Hans verk har visats internationellt och ingår i stora museisamlingar.

Werner Pfeiffers verk tillkom i samband med en omvärdering av tysk konst efter andra världskriget. En yngre generation tyska målare utmanade den efterföljande abstraktion som då dominerade Centraleuropa. Pfeiffer och hans generationskamrater gick emot den konceptuella abstraktionen och det gestiska uttryck som byggde på Art Informel. De sökte ett sinnligt, känslomässigt och föreställande måleri. I över ett decennium möttes de av ogillande. De höll fast vid sin övertygelse, särskilt i Berlin och Rhenlandet, fästen för icke-föreställande konst. För dem som avvisade en akademiskt lärbar spontanitet låg utgångspunkten oftast i den personliga bakgrunden. Konstnärer från öst påverkades starkare av minnen och erfarenheter knutna till Caspar David Friedrich och Ernst Ludwig Kirchner.

Werner Pfeiffers konst har rötter i surrealismen och dadaismen.

Werner Pfeiffer föddes 1937.