Tschabalala Self

Tschabalala Self är känd för sitt särpräglade förhållningssätt till figuration och sitt utforskande av svarta kvinnors erfarenheter i dagens samhälle. Hennes verk har ofta djärva former och slående, fragmenterade gestalter.

Tschabalala Self är mest känd för sina skildringar av svarta kvinnofigurer med hjälp av måleri, tryck och sydda material. Hennes sammansatta stil förenar olika sätt att arbeta med porträtt och figuration. Selfs verk utforskar ofta identitet, sexualitet och ras, särskilt i relation till svarta kvinnors erfarenheter. Hon bygger sina figurer av en kombination av duk, funna textilier och färg och skapar ytor med struktur. Dessa verk tar sig an stereotyper och utmanar konventionella framställningar av den svarta kvinnokroppen. Inget enskilt verk kan säkert kallas hennes ”mest berömda”, men flera har uppmärksammats. ”Out of Body” (2015) är ett stort verk som använder blandteknik för att skildra en liggande figur. Ett annat välkänt verk, ”Sapphire” (2017), visar en kraftfull bild av en svart kvinna och utmanar stereotypa framställningar. Selfs konst har ställts ut på museer och gallerier internationellt och bidragit till samtal om representation och identitet i samtidskonsten.

När du samlar på Tschabalala Selfs grafiska verk bör du tänka på att upplagornas storlek och numrering kan variera. Standardmetoden är att numrera alla tryck i en begränsad upplaga (exempelvis 35/100). Det större talet anger hela upplagan och det mindre tryckets individuella nummer. Vissa konstnärer gör också ett fåtal konstnärsexemplar, märkta AP. Det är vanligt att signera och numrera grafiska blad med blyerts. När du bedömer ett trycks värde bör du beakta dess sammanhang och framställning. Ett originalgrafiskt verk är tänkt och utfört enbart som ett tryck, ofta i en numrerad upplaga och signerat av konstnären. Varje blad färgas in och trycks individuellt, vilket gör det till ett ”multipelt original”. En reproduktion är däremot en kopia av ett konstverk som ursprungligen skapades i ett annat medium, exempelvis måleri. Numrering och signering gör inte en reproduktion till originalgrafik. Processer som fotomekanisk reproduktion kan användas kreativt i originalgrafik, men avsikten bakom verket skiljer det från en ren reproduktion.

Tschabalala Self är en samtida konstnär vars verk är svåra att kategorisera. Även om hon inte direkt förknippas med en historisk konstriktning arbetar hon med många konstnärliga traditioner och samtida frågor. Selfs konst innehåller ofta inslag av collage, måleri och grafik, och hon använder tyg och upphittade material för att bygga skiktade kompositioner. Verken skildrar ofta svarta personer, särskilt kvinnor, och utforskar teman som identitet, ras, kön och kroppen. Vissa kritiker har uppmärksammat kopplingar mellan Selfs verk och Black Arts Movement, som uppstod i USA på 1960-talet. Rörelsen betonade svart självbestämmande, kulturell stolthet och konstnärligt uttryck. Selfs fokus på att gestalta svarta personer och erfarenheter överensstämmer med vissa av dessa frågor. Hennes konstnärliga arbetssätt är dock också djupt personligt och samtida, och hon hämtar ur många influenser och erfarenheter för att skapa ett unikt bildspråk. Även om inslag av tidigare rörelser kan finnas är hennes verk därför bäst förstådda som ett särskilt bidrag till den samtida konsten.

Tschabalala Self är känd för sitt arbete i blandteknik, där måleri och grafik förenas med tyg och sömnad. Hennes verk innehåller ofta olika material, bland annat duk, mönstrade tyger och upphittade textilier. Self bygger upp ytor i lager och skapar texturrika collagekompositioner. Hon använder både plana, abstrakta färgfält och figurativa inslag. Konstnären använder tekniker som kviltning och sömnad för att sammanfoga olika material och skapa en känsla av djup och dimension. Hennes material- och teknikval låter henne utforska teman som identitet, ras och kön. Användningen av tyg och collage kan ses som ett sätt att foga samman olika sidor av jaget och skapa en komplex representation av levd erfarenhet.

Inom samtidskonsten har intresset för figurframställningar åter ökat. Tschabalala Self är en av dagens konstnärer som arbetar på detta sätt. Andra konstnärer som arbetar med figurframställning är Jenny Saville, som föddes i Storbritannien 1970. Saville är känd för stora självporträtt. Målningarna överdriver hennes kropp och visar veck av kött. Savilles nakenbilder kommenterar modebranschens fokus på smala kroppar. I verket *Branded* från 1992 skrev Saville ord som ”ömtålig” på sin hud. Kiki Smith, född 1954, använder också människokroppen i sina skulpturer. Smiths konst undersöker vem som kontrollerar människokroppen. Intresset växte ur hennes utbildning inom ambulanssjukvård. Smith vill synliggöra kroppens socialt konstruerade natur. Hon uppmuntrar betraktarna att fundera över hur yttre krafter formar uppfattningar. I *Untitled* (1990) presenterade Smith två vaxfigurer i naturlig storlek. De nakna mans- och kvinnofigurerna hade droppar av vax som föreställde kroppsvätskor.

Tschabalala Self föddes i Harlem i New York 1990. Hon fortsätter att leva och arbeta i New York-området. Hennes verksamhet omfattar måleri, skulptur och grafik och utforskar ofta identitet, ras och kön genom skildringar av svarta kvinnliga gestalter. Self studerade vid Bard College och tog sin BA-examen 2012. Hon tog sedan en MFA-examen i måleri och grafik vid Yale School of Art 2015. Hennes verk fick uppmärksamhet efter att hon deltog i utställningen ”A Constellation” på Studio Museum i Harlem 2015. Sedan dess har Self haft separatutställningar på olika gallerier och museer, både nationellt och internationellt. Hennes konst innehåller ofta en rad material, bland annat färg, tyg och upphittade föremål, som bygger upp skiktade ytor med textur.

Tschabalala Self är en amerikansk konstnär. Hennes verk behandlar ofta teman kring svart identitet och representation i USA. Selfs konst använder ofta collagetekniker och kombinerar måleri, tyg och grafik. Hennes verk *Pocket Rocket* (2020) är ett collage av denim, tyg, tråd och digitaltryck på duk, med akryl och handblandade pigment. Figuren i verket bär kläder som anspelar på den amerikanska flaggans färger. Self har sagt att hon använder termen ”Black America” om sina verk. Hennes konst kan ses i förhållande till andra afroamerikanska konstnärer, som Romare Bearden, som utmanade vit överhöghet i västerländsk konst. Selfs verk syftar till att kräva svart representation i USA:s kulturella minne.

Det är svårt att namnge specifika konstnärer som påverkades direkt av Tschabalala Self, eftersom forskningen ännu inte har fokuserat på hennes direkta inflytande på andra konstnärer. Vi kan dock undersöka inflytandet från Selfs konstnärliga föregångare och samtida. Under apartheidtiden i Sydafrika skildrade konstnärer som Gerard Sekoto, Ephraim Ngatane och Durant Sihlali vardagslivet i svarta townships. Deras verk blev förebilder för senare konstnärer trots svarta konstnärers begränsade tillgång till konstutbildning och gallerier. Sekoto betraktades särskilt som en fadersgestalt för svarta sydafrikanska modernister och hans stil efterliknades av senare generationer. Sihlali, som dokumenterade världen omkring sig, påverkade också konstnärer knutna till rörelsen ”township art”. Dessa konstnärer, tillsammans med andra som Dumile Feni och Louis Maqhubela, skapade ett bildspråk som behandlade apartheidens och det svarta stadslivets verklighet. De använde olika stilar, från realism till expressionism, och deras verk innehöll ofta symboliska bilder och hänvisningar till afrikanska traditioner. Deras konst ger ett historiskt sammanhang för att förstå teman och visuella strategier hos samtida konstnärer som Self, som behandlar identitet, representation och samhällskommentarer i sina verk.

Många röster och perspektiv har format Tschabalala Selfs konstnärliga vision. Konstnären Durant Sihlali påverkades av modernister som Picasso, Henry Moore och Rufino Tamayo samt av afrikanska skulpturformer. Sihlalis verk präglades också av det svarta stadslivets villkor i Sydafrika, ett tema han delade med John Koenakeefe Mohl och Gerard Sekoto. Sihlalis estetiska förebilder kom från hans omgivning snarare än från romantiserade föreställningar om afrikanska andar. Sihlalis stil utvecklades från genremåleri och realism till symbolistiskt måleri och fick så småningom ett postmodernt stilistiskt överlager. Hans senare verk förenade teman kring hemmet, förfäderna, konsten och det kvinnliga. Han utforskade också abstrakta konsttekniker och traditionella kulturella teman. Ndebelekonst visades för eleverna på Polly Street, där Sihlali fick undervisning. Den vite konstnären Larry Scully målade en väggmålning i ndebelestil i ett klassrum där.

Tschabalala Self är en samtida konstnär som arbetar med flera olika medier. Hennes verk omfattar ofta måleri, grafik och collage. Selfs collage kombinerar ofta denim, tyg, tråd och digitala utskrifter på duk, med tillägg av färg och pigment. Hennes verk behandlar teman som ras, kön och kroppen och hänvisar ofta till svart identitet och representation i USA. Ett exempel är *Pocket Rocket* (2020), som föreställer en svart cowgirl. Figurens kläder anspelar på den amerikanska flaggans färger. Selfs konst har tolkats som ett ifrågasättande av vit överhöghet och ett krav på svart representation i det kulturella minnet. Detta förhållningssätt anknyter till konstnärer som Romare Bearden, som också använde collage för att ifrågasätta dominerande visuella koder. Self har beskrivit sitt fokus som ”det svarta Amerika”.

Tschabalala Self är en amerikansk konstnär vars verk behandlar teman som ras, kön och sexualitet med hjälp av målade, tryckta och sydda inslag. Hennes verk skildrar ofta svarta kvinnliga gestalter i hemmiljöer och utmanar konsthistoriska konventioner. Selfs konst är viktig eftersom den ger ett samtida perspektiv på identitet och representation. Hennes gestalter är sammansatta karaktärer, uppbyggda av olika material och konsthistoriska referenser. Detta arbetssätt gör att hon kan utforska komplexiteten i svarta kvinnors liv och identitet och gå bortom stereotypa skildringar. Selfs verk behandlar sociala och politiska frågor och väcker samtal om ras och den svarta kvinnokroppen. Hennes gestalter hävdar sin närvaro och återtar utrymme inom konstens kanon. Genom att använda både måleri och skulptur skapar hon ett särpräglat visuellt språk. Hennes konst bidrar till diskussioner om identitet, representation och kroppens politik och berör dagens publik.