Richard Parkes Bonington

Richard Parkes Bonington dog 1828, 26 år gammal.

Richard Parkes Bonington (1802–1828) var en engelsk målare som tillbringade en stor del av sin karriär i Frankrike. Han arbetade både i olja och akvarell, men är främst känd för sin skicklighet som akvarellist. Hans vän Eugène Delacroix berömde den ”lätta handen” som fick hans verk att likna diamanter. Bonington målade havslandskap, kustvyer och historiska scener. År 1824 gjorde han litografier till baron Taylors Voyage Pittoresque dans l’Ancienne France, en bok om Normandie. Målningarna från projektet, med motiv från Normandies kust, hyllades för sin friska, naturliga stil. Bland verken finns Beach in Normandy (cirka 1826/27) och The Column of St Mark in Venice (cirka 1826–1828). Akvarellen Rouen from the Quais (1821) visar Rouens katedral och båtar längs floden. Bonington använde en begränsad färgskala på strukturerat papper. Han studerade för baron Gros vid École des Beaux-Arts i Paris.

Richard Parkes Bonington var ingen prerafaelitisk konstnär, men hans verk tillkom under en bredare högkonjunktur för grafik. Etsning blev populärt i både Frankrike och England. Fram till 1880-talet betraktades tekniken allmänt som det bästa försvaret mot fotografiet. Etching Club, egentligen Old Etching Club, grundades 1838. Syftet var att samla tidens främsta etsare för att regelbundet framställa etsningar till gruppens prestige och vinst. Tidskrifter och specialiserade konsttidskrifter, som The Portfolio (från 1870), The Etcher (1879–83) och English Etchings (1881–8), marknadsförde aktivt tekniken. The Art Journal gav ut enskilda etsade plåtar, tryckta på tjockt papper och inbundna i tidskriftens exemplar.

Richard Parkes Bonington (1802–1828) förknippas med romantiken, och hans verk förebådar impressionismen. Han tillbringade större delen av sitt yrkesliv i Frankrike, där han studerade vid École des Beaux-Arts för baron Gros. Bonington blev nära vän med den romantiske målaren Eugène Delacroix, som beundrade hans skicklighet, särskilt hans ”lätta hand”. Bonington är känd för stadsvyer, kustlandskap och historiska scener, och framför allt för sina akvareller. År 1824 gjorde han litografier av Normandie för baron Taylors Voyage Pittoresque dans l’Ancienne France och målade även Normandies kust i olja. Kritiker angrep Bonington för att rikta in sig på specifika platser i stället för idealiserade kompositioner från 1600-talet. Hans motiv från Normandie och Île-de-France förebådade de platser som impressionisterna senare valde.

Richard Parkes Bonington, som dog ung, är ihågkommen som en mästerlig akvarellist, även om han också arbetade med olja och litografi. Hans akvarellstil, som syns i Rouen from the Quais (1821), använder en begränsad palett på strukturerat papper. Eugène Delacroix beundrade Boningtons ”lätta hand”. Bonington studerade vid École des Beaux-Arts i Paris för baron Gros. Senare målade han Normandies kust i olja; målningarna uppskattades för sin naturalism. De visar påverkan från engelsk akvarelltradition, med dess fokus på atmosfär, ljus och färg, liksom från flamländskt och venetianskt måleri. Beach in Normandy (cirka 1826/1827) och The Column of St Mark in Venice (cirka 1826–1828) visar hans skicklighet i olja. År 1824 gjorde han litografier för baron Taylors Voyage Pittoresque dans l’Ancienne France, vilket ledde till oljemålningarna från Normandie.

Richard Parkes Bonington (född i Arnold 1802, död i London 1828) är ihågkommen som en skicklig akvarellmålare, även om han också målade i olja under senare delen av sitt korta liv. Bonington tillbringade en stor del av sin karriär i Frankrike och studerade hos Baron Gros vid École des Beaux-Arts i Paris. Den romantiske målaren Eugène Delacroix var en nära vän och beundrade Boningtons ”lätthet i utförandet”. Bonington är känd för stadsvyer, historiska scener och målningar av Normandies kust. År 1824 gjorde han litografier till Baron Taylors *Voyage Pittoresque dans l’Ancienne France*, en volym om Normandie. Hans oljemålningar av Normandies kust uppskattades för sin naturalism. De visar inflytandet från engelska akvarelltraditioner med sin omsorg om atmosfär, ljus och färg. Även flamländskt och venetianskt måleri påverkade honom. Hans målningar förenade realistisk, topografisk beskrivning med måleriska inslag. Franska konstkritiker angrep Bonington för att rikta sitt arbete mot en bestämd plats snarare än ett ideal. År 1826 reste han i Venedig och målade många vyer av staden i olja och akvarell.

Richard Parkes Bonington (1802-1828) var en engelsk romantisk målare som tillbringade en stor del av sin korta karriär i Frankrike. Han är känd för sina akvareller och oljemålningar och för att tidigt ha börjat med litografi. Han föddes i Arnold nära Nottingham, och familjen flyttade till Calais 1817, där fadern startade en spetsfabrik. Bonington fick sin första konstundervisning av François Louis Thomas Francia, som också hade undervisat J. M. W. Turner i akvarellmåleri. År 1818 flyttade familjen Bonington till Paris. Där studerade han vid École des Beaux-Arts och arbetade även i Antoine-Jean, Baron Gros ateljé. Bonington blev vän med Eugène Delacroix, och de två konstnärerna påverkade varandras arbete. Bonington fick erkännande på Salongen i Paris och vann en guldmedalj 1824. Hans motiv omfattade kustscener, historiska motiv och genremåleri. Han reste mycket och besökte England, Skottland och Italien. Resorna gav material till hans konst. Han dog i tuberkulos i London vid 25 års ålder. Trots sin tidiga död fick Boningtons verk betydande inflytande över franskt och engelskt måleri.

Målningar av Richard Parkes Bonington finns på museer och i privata samlingar i Europa och Nordamerika. Detroit Institute of Arts har Diana and Endymion och The Holy Family. National Gallery of Ireland i Dublin har Acis and Galatea och The Holy Family with Ten Figures. National Gallery of Scotland i Edinburgh har The Feast of the Gods. I Duke of Sutherland Collection, utlånad till National Gallery of Scotland, ingår Moses Striking the Rock. Bland andra europeiska museer med Boningtonmålningar finns Staatliche Kunstsammlungen i Dresden, med The Adoration of the Magi och The Exposing of Moses; Niedersächsische Landesgalerie i Hannover, med The Inspiration of the Lyric Poet; Hermitage Museum i Leningrad, med The Deposition, Esther Before Ahasuerus, Four Putti and Two Dogs och The Holy Family in Egypt; Musée Fesch i Ajaccio på Korsika, med Midas at the Source of the Pactolus; samt Staatliche Museen i Berlin, med Armida Carrying Off Rinaldo och Self-Portrait.

Richard Parkes Bonington föddes nära Nottingham, i byn Arnold, den 25 oktober 1802. Fadern, som också hette Richard Bonington, arbetade som teckningslärare och spetsmakare. Modern, Eleanor Parkes, hade erfarenhet av affärsverksamhet. Familjen flyttade till Frankrike 1817, först till Calais, där den äldre Richard Bonington grundade en spetsfabrik. Omkring 1818 flyttade de vidare till Paris. Där studerade den yngre Bonington vid École des Beaux-Arts och arbetade också i baron Antoine-Jean Gros ateljé. Bonington tillbringade en stor del av sin karriär i Frankrike och påverkades konstnärligt av franskt måleri, men han var brittisk till födsel och uppväxt. Den tidiga konstutbildningen i England och de senare studierna i Frankrike formade hans särpräglade sätt att måla akvarell och olja. Han dog i London 1828.

Richard Parkes Boningtons verk påverkade impressionisterna. Bonington, som dog ung 1828, tillhörde en engelsk skissklubb från det sena 1700-talet. Gruppen arbetade direkt efter naturen och gjorde lätta landskapsskisser. Boningtons akvareller hade en klarhet, elegans och luftighet som senare tilltalade impressionisterna. Han tillbringade mycket tid i Frankrike, studerade för Gros och blev nära vän med Delacroix. Bonington målade i Normandie och Île-de-France, platser som impressionisterna senare också skildrade. De kände även till John Constable, som lärde dem uppskatta landskapets integritet och uttrycksmöjligheterna i måleriska penseldrag. De kände också till Joseph Mallord William Turner, ledare för den engelska skolan i sextio år fram till 1851. Turner skildrade atmosfäriska effekter som dimma och dis. Hans akvarellserie Rivers of France inledde ett måleriskt utforskande av Seine som impressionisterna senare tog upp. Serien innehöll en vy av Rouens katedral som förebådade Monets egen serie.

Richard Parkes Bonington (1802–1828) var en engelsk målare som tillbringade större delen av sitt yrkesliv i Frankrike. Han studerade för Gros vid École des Beaux-Arts i Paris och var nära vän med Eugène Delacroix, som beundrade hans ”lätta hand”. Han påverkades också av konstnärer i den engelska skissklubben, en grupp som ville arbeta direkt efter naturen. Bonington är känd för sina akvareller, med en begränsad färgskala på strukturerat papper. Han målade stadsvyer, historiska scener och landskap, särskilt från Normandie och Île-de-France. Några har uppmärksammat den subtila känslan av den omgivande luften i hans verk. Boningtons målningar av Rouens katedral föregår Monets senare serie med samma motiv. Han skildrade också landskap i Normandie och Île-de-France, platser där impressionisterna långt senare skulle måla.

Richard Parkes Bonington (1802–1828) var en engelsk målare som tillbringade en stor del av sin karriär i Frankrike. Han är känd för sin skicklighet som akvarellist, men målade också i olja senare under sitt korta liv. Bonington studerade för baron Gros vid École des Beaux-Arts i Paris. Han blev vän med Eugène Delacroix, som berömde den ”lätta handen” som gjorde Boningtons verk så tilltalande. Bonington målade stadsvyer, historiska scener och kustmotiv, särskilt från Normandie. År 1824 gjorde han litografier till baron Taylors bok om Normandie, Voyage Pittoresque dans l’Ancienne France, och målade även Normandies kust i olja. Hans verk utforskar atmosfär, ljus och färg och förenar realistiska topografiska detaljer med måleriska inslag. Vissa franska kritiker kritiserade hans fokus på specifika platser i stället för idealiserade vyer. Hans målningar av Venedig var mycket populära och ledde till att han gjorde många versioner i olja och akvarell. Hans vidsträckta kustlandskap påverkade också J. M. W. Turner.