M.P. Verneuil

M.P. Verneuil är känd som en ledande dekorativ formgivare inom jugend och art déco. Han skapade mönster för keramiska plattor, tapeter och textilier.

För att förstå M.P. Verneuils tryck är det bra att känna till några grundläggande trycktermer. Ett "vintage print" framställs ungefär samtidigt som negativet tas. Ett "period print" görs inom cirka 10 till 15 år därefter. Om trycktiden är okänd eller ligger mer än 15 år senare kallas det helt enkelt ett "old print". Ett "modern print" är en nyare kopia från originalnegativet. Ett "original print" framställs av konstnären eller under dennes direkta överinseende. En "facsimile" görs genom att fotografera ett tryck på nytt eller använda originalnegativet, med bas och framkallning så nära ett vintage print som möjligt. Marknaden för fotografiska tryck har två sektorer: gamla tryck och övriga. Marknaden för gamla tryck värderar ursprunglig sällsynthet, kvarvarande exemplar, motivets särprägel och konstnärlig kvalitet enligt fotohistoriker. Priset närmar sig sin övre gräns när alla, eller många, av dessa kriterier uppfylls.

M.P. Verneuil tillhörde art nouveau-rörelsen, som fick fäste i väst under 1880- och 1890-talen. Den var en reaktion mot den industriella revolutionen och det upplevda kreativa tomrum som den lämnade efter sig. Rörelsen ville skapa en ny naturens estetik genom studier av naturmotiv. Art nouveau-konstnärer, däribland William Morris, Gustav Klimt och Antoni Gaudí, föredrog teknisk förnyelse och nya former. Stilen triumferade vid Paris Universal Exposition 1900 och fortsatte därefter att inspirera konstnärer. Art déco uppträdde efter andra världskriget som en efterföljare. Art nouveau var ingen enhetlig stil utan varierade efter land och smak. I England kallades den Liberty Style efter varuhuset i London som stödde rörelsen. I Frankrike kännetecknades art nouveau av skulpterad ornamentik som bevarade blommornas naturliga elegans. I Tyskland kallades rörelsen Jugendstil.

M.P. Verneuil var grafiker och arbetade i art déco-stil. Litografi är en tryckmetod som han kan ha använt. Man tecknar då motivet med fet krita på en stenplatta eller metallplåt. Därefter hälls vatten och tryckfärg över ytan; kritan stöter bort vattnet men håller kvar färgen. När plattan pressas mot ett annat material, exempelvis papper, överförs motivet. En annan teknik från perioden var enkaustik, där färgat vax och en varm platta används för att sammanfoga den färdiga kompositionen. Metoden hade många varianter; vissa innebar ett lager vax ovanpå en gouachemålning, medan andra använde färgat vax. Teknikerna ingick i ett bredare intresse för att återupptäcka metoder som tillskrevs forntida målare och ansågs överlägsna.

M.P. Verneuil var känd för sina mönster i full färg i jugendstil, särskilt blommor och bårder. Omkring 1900 publicerade han flera böcker med formgivningsidéer, bland annat *Étude de la Plante: son application aux industries d’art* (cirka 1900), *L’ornementation par le Pochoir* och *250 Bordures* (1904, med andra). Böckerna var tänkta som resurser för konstnärer och formgivare i olika medier. Jugend var en dekorativ och arkitektonisk stil som utvecklades i väst under 1880- och 1890-talen. Den var en reaktion mot den industriella revolutionen och det upplevda kreativa tomrum den lämnat efter sig. Rörelsen ville skapa en ny naturinspirerad estetik genom studier av naturmotiv. Konstnärer som Gustav Klimt, Antoni Gaudí och William Morris förespråkade teknisk innovation och nya former. Verneuils publikationer gav praktiska instruktioner och inspiration till dem som arbetade i stilen.

M.P. Verneuils verk kan ses på museer med samlingar av art déco och postimpressionistisk konst. Bland dem finns institutioner i Europa och Nordamerika. I Frankrike kan du se hans verk på Musée des Arts Décoratifs (105-107 Rue de Rivoli, 75001 Paris), Musée des Beaux-Arts (3 Place Stanislas, 54000 Nancy) och Musée de l’Ecole de Nancy (36-38 Rue du Sergent Blandan, 54000 Nancy). Andra europeiska museer är Museu Calouste Gulbenkian (Lissabon, Portugal), Museu d’Art Modern (Barcelona, Spanien) och Brangwyn Museum (Brygge, Belgien). I Storbritannien finns samlingar på Brighton Museum & Art Gallery (Royal Pavilion Gardens, Brighton), Manchester Art Gallery (Mosley Street, Manchester), National Museums of Scotland (Edinburgh) och Victoria & Albert Museum (London). I USA kan du besöka Metropolitan Museum of Art (New York), Los Angeles County Museum of Art, Minneapolis Institute of Arts eller Wolfsonian (Miami Beach).

M.P. Verneuil, som debuterade på Salongen 1857, fick erkännande som målare med landsbygds- och havsscener som specialitet, särskilt från Bretagne och Normandie. Han hyllades också som litograf. Direkta förbindelser mellan Verneuil och senare konstnärer är inte väl dokumenterade, men hans verk ingår i ett bredare sammanhang. Jacques Cambry föreslog 1836 att konstnärer och poeter skulle hämta inspiration från Bretagne, 'Frankrikes mest lantliga och mest pittoreska region'. Från 1838 skildrade konstnärer som Leleux, Boudin, Dureau, Feyen och Breton Bretagnes orörda natur, varierade och tempererade klimat, särskilda dräkter och speciella ljus. I mitten av 1870-talet bidrog dessa egenskaper till utvecklingen av internationella konstnärskolonier i Cancale, Douarnenez, Pont-Aven och Concarneau. Verniers målningar bör ha bidragit till regionens popularitet bland konstnärer.

M.P. Verneuil tillhörde en generation konstnärer som rörde sig bort från impressionismen. Flera personer och rörelser påverkade den konstnärliga utvecklingen. Han förknippades med Nabis, en grupp postimpressionistiska avantgardekonstnärer. Målaren, dekoratören och grafikern Paul Ranson var en central gestalt; konstnärer samlades i hans ateljé för att diskutera estetik och filosofi. Nabis ville förena bildkonst och konsthantverk. Bland de andra medlemmarna fanns Ker-Xavier Roussel och Édouard Vuillard, även om Vuillard inte alltid följde idealen konsekvent. Verneuils band till Nabis speglar ett bredare intresse för symbolism och en rörelse bort från rent föreställande konst mot mer subjektiva och uttrycksfulla former.

M.P. Verneuils verk är relevanta eftersom de återspeglar färgernas explosionsartade utbredning i den visuella kulturen under det sena 19:e århundradet. Denna färgexpansion följde av massproduktion av nya syntetiska färgämnen i Storbritannien, Schweiz och Tyskland. Färgerna gav livfullhet och variation åt varor som gick att köpa. Efter att William Henry Perkin börjat sälja mauve i slutet av 1850-talet introducerade tillverkarna snabbt andra syntetiska färgämnen. Utvecklingen gjorde färg till en central aspekt av modern visuell kultur. Tillgången till nya färger sammanföll med impressionismen och påverkade den. De syntetiska färgämnenas framväxt påverkade också europeiska tillverkares ekonomiska och intellektuella resurser. Frankrike, ett ledande modeland, blev alltmer beroende av utländskt tillverkade färgämnen. Beroendet visar hur periodens industriella landskap förändrades.

M.P. Verneuils tidiga stil var blommig jugend, inspirerad av japansk konst och naturformer. Senare övergick han till geometrisk art déco.