Larry Scharmett

Källtexterna tar inte upp Larry Scharmetts grafik utan handlar om stillebenmålaren William Harnett (1848–1892). Harnett var känd för stilleben med vardagliga föremål som böcker, musikinstrument och tidningar. Hans bilder innehöll ofta trompe-l’œil, en teknik som skapar en optisk illusion av att de avbildade föremålen finns i tre dimensioner. Efter Harnetts död tillskrevs vissa målningar felaktigt honom och förfalskningar kom ut på marknaden. Det var svårt att fastställa kriterier för hans stil eftersom verk i flera olika stilar tillskrevs honom; vissa var grova, andra mer skickligt utförda. Föremål som hans flöjt återkommer i målningarna. Bilderna är vanligtvis signerade och daterade längst ned, till höger eller vänster. Exempel på hans verk finns på Metropolitan Museum of Art, Philadelphia Museum of Art och andra samlingar.

Larry Scharmett verkade inom den abstrakta expressionismen. Denna amerikanska avantgardestil växte fram i New York på 1940-talet och dominerade från det årtiondet till 1970-talet. Abstrakt expressionism flyttade konstvärldens centrum från Paris till New York, en förändring som andra världskriget bidrog till. Många europeiska konstnärer emigrerade då till USA. De abstrakta expressionisterna skapade främst abstrakta verk för att uttrycka konstnärens sinnestillstånd och väcka känslor hos betraktaren. De utforskade den konstnärliga processen för att uttrycka det Carl Jung kallade det kollektiva omedvetna. Många använde surrealistiska improvisationsmetoder, som psykiskt automatism, och lät det kreativa sinnet bli en öppen kanal för omedvetna krafter. Rörelsen hade två riktningar: gestuell abstraktion och kromatisk abstraktion. Den gestuella riktningen byggde på uttrycksfulla, energiska penseldrag; Jackson Pollock är ett tydligt exempel. Den kromatiska riktningen betonade färgens känslomässiga resonans.

Larry Scharmetts praktik byggde på en komplex metod för gjutning i harts och en särpräglad användning av färg. Han arbetade med genomskinliga formar på en vit, reflekterande formicayta, vilket gjorde det möjligt att noga analysera varje färg som tillsattes. Tekniken byggde på färglaminat i tre skikt. Det första, Filter Zone, spred ljuset med hjälp av pigmentpartiklarnas fysiska form. Body Zone höll kvar och absorberade ljus och bestämde hur snabbt det absorberades eller återkastades. Slutligen samverkade Reflector Zone, oavsett opacitet, med de yttre laminaten och avgjorde kvaliteten på ljuset som reflekterades utåt. Han gjöt varje plan i separata skikt, det ena ovanpå det andra. Epoxi användes för sin förmåga att binda samman skikten oavsett tjocklek eller förändringar i konsistens. Metallpigment användes ofta i grundskiktet. Även små mängder av dem spreds över hela ytan och skapade en finfördelning som fungerade som filter för efterföljande färger.

Larry Scharmetts verk har visats på många platser, däribland Contemporary Arts Museum i Houston, University Art Museum vid California State University i Long Beach och Baltimore Museum of Art. Konsten har också visats på Montgomery Museum of Fine Arts, Frederick R. Weisman Art Museum vid University of Minnesota i Minneapolis och Marion Koogler McNay Art Museum i San Antonio. Ytterligare museer är Wichita Art Museum, Muskegon Museum of Art i Michigan, Joslyn Art Museum i Omaha, Lowe Art Museum vid University of Miami i Coral Gables och Toledo Museum of Art. Scharmetts konst har dessutom visats på Galena de Arte IBEU Copacabana i Rio de Janeiro, Seanle Art Museum och Hara Museum of Contemporary Art i Tokyo.

Larry Scharmett föddes i Bronx i New York 1928. Han tillbringade större delen av sin karriär i New York och tillhörde konstnärsgemenskapen som samlades där efter andra världskriget. Scharmett studerade konst vid Brooklyn Museum School, där han undervisades av bland andra Ben Shahn, socialrealistisk målare och grafiker. Senare undervisade Scharmett själv vid Parsons School of Design i New York. Han var professor där i över 30 år. Hans verk visades på flera gallerier i New York, bland annat Forum Gallery och Ward-Nasse Gallery. Scharmett dog 2017, 88 år gammal. Han bodde länge i Greenwich Village på nedre Manhattan, en stadsdel som historiskt lockat konstnärer och författare.

Larry Scharmetts verksamhet har koppling till konceptkonsten på 1960- och 1970-talen. Konceptkonstnärer ifrågasatte ofta traditionella föreställningar om konst, presentation och dokumentation. Scharmetts verk anknyter till den bredare diskussionen om språkets och informationens roll i konsten. Vissa konceptkonstnärer använde språk i sina verk som ren information, inte som poesi eller filosofi. Detta utmanade konventionella uppfattningar om ord och deras konstnärliga funktion. Scharmetts konst har beröringspunkter med ursprungsamerikanska konstnärer som arbetar med samtidskonst och samtidigt upprätthåller band till sitt kulturarv. De blandar ofta ursprungsbefolkningars bildspråk med postminimalistiska former och skapar en dialog mellan olika kulturella strömningar. Deras verk rubbar etablerade uppfattningar om både ursprungsbefolkningars konst och huvudfårans genrer.