Juan de Valdes Leal

Juan de Valdes Leal (1622^[1]-1690^[1]) var en spansk målare och gravör från Sevilla. Han kan ha utbildats i Córdoba hos Antonio del Castillo. Hans första uppdrag var en målning av Saint Andrew för Church of San Francisco (1644^[1]). Valdes Leals konst nådde sin höjdpunkt från slutet av 1650-talet till början av 1670-talet. Hans stil är känd för sin uttrycksfullhet och ovanliga dramatik, särskilt inom det sevillanska måleriet. Han använde ett nervöst penseldrag och färger som ibland är nästan skarpa. Ljuset fladdrar över ytorna, och korrekt teckning får stå tillbaka för känslomässig intensitet. Han är välkänd för *Hieroglyphs of Death and Salvation*, dystra predikningar om livets förgänglighet. Dit hör *Finis gloriae mundi*, som finns på Hospital de la Caridad i Sevilla. Vågskålar uttrycker själens dom och knyter an till kyrkans utsmycknings syfte. Målningen anknyter till Matthew 25:34-36, där Kristus lovar himmelriket åt dem som har utfört de sju barmhärtighetsverken. Barmhärtighet framställs som den dygd som kan väga över vågskålen och rädda en kristen själ.

Juan de Valdes Leal var en spansk målare och gravör. Man tror att han utbildades i Córdoba hos Antonio del Castillo. Hans tidigast kända uppdrag var en målning av Saint Andrew för Church of San Francisco (1644^[1]). Hans målningar kännetecknas av skarpa kontraster mellan ljus och skugga. Han skildrade ofta viktiga trosögonblick konkret och realistiskt. I sina religiösa målningar använde Valdes Leal brutna penseldrag och våldsamma färger och drogs till makabra motiv. Ett exempel är *Hieroglyphics of the End of Life* (1672). Hans första betydande uppdrag var en serie målningar om Saint Clares historia för Convent of Santa Clara i Carmona (1652-53). Målningarna visar obunden rörelse hos figurerna, lysande färgsättning och glimtar av ljus. Figurerna är ordnade i kontrasterande diagonaler; handlingens våld framgår av gester och uttryck. Kontakten med målare från Madridskolan och med venetianskt och flamländskt måleri kan ha förstärkt hans dragning till färg och en friare teknik.

Juan de Valdes Leal (1622^[1]-1690^[1]) var en spansk målare och gravör, född i Sevilla. Han utbildades i Córdoba hos Antonio del Castillo. Hans första uppdrag var en målning av Saint Andrew för Church of San Francisco (1644^[1]). Valdes Leal är känd för sin kraftfulla uttrycksfullhet. Hans figurer visar inte konventionell skönhet, utan snarare känslomässig intensitet. Det framgår av hans första signerade målning, *Saint Andrew* (1647), där helgonets händer liknar en fiskares. Hans skicklighet i stilleben märks också i detta verk. 1652-53 färdigställde han en serie målningar om Saint Clare för Convent of Santa Clara i Carmona. En av dem, *Defeat of the Saracens at Assisi*, visar hans typiska obundna rörelse, lysande färger och glimtar av ljus. 1658 hade Valdes Leal återvänt till Sevilla. Han blev vän med Bartolomé Esteban Murillo och hjälpte honom att grunda den sevillanska konstakademin 1660. *Allegory of Vanitas* (1660) visar hans intresse för makabra motiv. 1672 skapade han *Hieroglyphs of Our Last Days* för Hospital de la Caridad, några av hans mest hyllade verk. Han utmärker sig genom sin bittra och förtvivlade religiösa känsla.

Juan de Valdes Leal föddes i Sevilla 1622^[1] och dog där 1690^[1]. Även om han föddes i Sevilla tros han ha utbildats i Córdoba hos målaren Antonio del Castillo. Hans första kända uppdrag kom 1644^[1] från San Francisco-kyrkan, också i Córdoba. Målningen visade Sankt Andreas framför sitt kors. År 1653 skapade han sex verk om Sankta Claras liv för Santa Clara-klostret i Carmona. Ett av dem, Miraculous Defeat of the Saracens, finns nu på Museo de Bellas Artes i Sevilla. Mellan 1657 och 1658 skapade Valdes Leal altartavlan för karmeliternas kyrka i Córdoba med Elias himmelsfärd som motiv. Han bosatte sig i Sevilla 1657. År 1660 skapade han två allegoriska målningar om världsliga fåfängligheter och frälsningens väg. Samma år deltog han i grundandet av en teckningsakademi och blev dess ordförande tre år senare. År 1672 skapade han Hieroglyphics of the End of Life för välgörenhetssjukhuset i Sevilla.

Juan de Valdés Leals målningar finns på flera platser. I Sevilla i Spanien finns verken In ictu oculi och Finis gloriae mundi på Hospital de la Caridad. Museo Provincial de Bellas Artes i Sevilla har hans Temptation of Saint Jerome och Fray Hernando de Talavera. På annan plats i Spanien finns Saint Apollonia and a Carmelite Saint i karmelitkyrkan i Córdoba. Museo de Bellas Artes i Valencia har Miraculous Defeat of the Saracens. Pradomuseet i Madrid äger Christ Carrying the Cross. Utanför Spanien finns Valdés Leals Immaculate Conception på National Gallery i London. Wadsworth Atheneum i Hartford, Connecticut, visar Allegory of Vanity. University of Michigan Museum of Art i Ann Arbor, Michigan, har Annunciation. Hans Mary Magdalene finns i Villamanrique de la Condesa.

Juan de Valdes Leal kom från Sevilla, en stad i södra Spanien. Man tror att han utbildades i Córdoba hos målaren Antonio del Castillo. Hans första beställning var en målning av den helige Andreas framför sitt kors för San Francisco-kyrkan (1644^[1]). År 1653 färdigställde han sex verk om den heliga Claras liv för Santa Clara-klostret i Carmona. Ett av verken, Miraculous Defeat of the Saracens, skildrar hur klostret San Damiano räddas undan kejsar Fredrik II:s trupper 1240, en händelse som sägs ha möjliggjorts av den heliga Claras böner. Mellan 1655 och 1658 målade Valdés altaruppsatsen i flera delar för karmelitklostrets kyrka i Córdoba. Mittmålningen heter Elijah in the Chariot of Fire. Valdés Leals personliga stil märks i dessa verk genom livliga penseldrag och en nästan okontrollerad teckning. Han stannade i Córdoba till 1656 och återvände sedan till Sevilla, sin hemstad, där han fortsatte arbeta fram till sin död.

Juan de Valdés Leals måleri utgör ett alternativ till den dominerande estetiken i spansk konst efter mitten av 1600-talet. Hans stil, präglad av impressionism och kolorism, kan spåras till venetianskt måleri. Konsten skiljer sig tydligt från konstnärer som Zurbarán. Valdés Leals sinnrika färger, livliga rörelser och känsloladdade uttryck, exempelvis i Temptation of Saint Jerome (1657^[1]), står i kontrast till Zurbaráns stramare och mer koncentrerade stil. En resa till Madrid omkring 1655 förde Valdés Leal i kontakt med Madridskolans målare samt venetianska och flamländska verk i den kungliga samlingen. Detta tros ha förstärkt hans dragning till kolorism och en friare teknik. Mötet med Murillos och Herrera den yngres verk i Sevilla bekräftade ytterligare hans konstnärliga vision. Stilen märks tydligt i den flerdelade altaruppsatsen (1655–1658^[1]) i karmelitklostrets kyrka i Córdoba, särskilt i mittmålningen Elijah in the Chariot of Fire. De livliga penseldragen och formens febriga oro visar den känslomässiga sidan av hans konst.

Juan de Valdes Leal (1622^[1]–1690^[1]) var en spansk målare och gravör. Han föddes i Sevilla men tros ha utbildats i Córdoba hos Antonio del Castillo. Hans tidiga målningar från 1650^[1]-talet kännetecknas av skarpa kontraster mellan ljus och skugga. De visar en vilja att gestalta viktiga trosögonblick, mysterier och hjältar konkret. Han fick uppdrag från kloster och bosatte sig i Sevilla 1657. Trots att Murillo föddes i samma stad representerar Valdes Leal den motsatta sidan av det religiösa måleriet: Murillo är ljus och tilltalande, medan Valdes Leal är mörk och dramatisk. Hans stil bryter med den långa raden spanska målare som influerats av italiensk konst. Även hänvisningen till Caravaggio är tydlig; fokus ligger på penselföringen snarare än ljuset och kompositionerna är rörliga. Verken visar impressionism och kolorism med rötter i venetianskt måleri. Valdés målningar är dynamiska trots att kompositionen hämtar inspiration från Zurbaráns framställningar.