Jeanne Duc

Jeanne Duc (1885–1973) var en fransk målare och grafiker. Hon skapade många verk, däribland oljemålningar och akvareller, men är främst känd för sina färgträsnitt. Hennes mest uppmärksammade tryck skildrar ofta scener ur Parislivet och den franska landsbygden. Stilen förenar drag av postimpressionism och art déco, med förenklade former och stark betoning på färg. Hon använde ofta reduktionsträsnitt, en metod där flera färger trycks från ett enda block som förstörs under arbetet. Därför är upplagorna vanligen små. Det är svårt att utse ett enda mest känt verk, men "Le Marché aux Puces" (Loppmarknaden) är en av hennes mest reproducerade bilder. Andra populära tryck är "Bords de la Seine" (Seines stränder) och olika skildringar av parker och trädgårdar i Paris. Hennes tryck finns i flera offentliga samlingar, bland annat Bibliothèque Nationale de France.

För att förstå Jeanne Ducs tryck är det bra att känna till några grundläggande termer inom grafiken. Originalgrafik, som träsnitt, gravyrer och litografier, framställs för hand av konstnären och är därför självständiga konstverk. Konstnären skapar bilden direkt på plåten, blocket, stenen eller duken. Sådana tryck säljs ofta på specialiserade gallerier. Offsetreproduktioner, även kallade affischer, framställs med fotokemiska processer. Till skillnad från originalgrafik finns ingen fysisk gräns för hur många offsetreproduktioner som kan tryckas. Giclée är en nyare metod där bläckstråleteknik används för att skapa konsttryck. Överföring till duk, där bilden förs över på en canvas, är ett annat alternativ. Originalgrafik ges ofta ut i begränsade upplagor, där varje tryck numreras och signeras. Numret anger tryckets plats i upplagan, till exempel betyder 12/25 det tolfte trycket i en upplaga på 25. Konstnärens signatur bekräftar att hen godkänt det färdiga trycket. Numrering av tryck är en relativt ny sed; äldre tryck var inte alltid numrerade eller signerade.

Utan mer information om Jeanne Duc är det svårt att säkert placera henne i en enda stil eller rörelse. Men med utgångspunkt i den allmänna tidslinjen för konsten under det tidiga 1900-talet går det att diskutera några möjligheter. Fauvismen växte fram omkring 1905, då konstnärer som Matisse och Derain använde starka, icke-naturalistiska färger och förenklade former. Kubismen följde från omkring 1907 och varade in på 1920-talet. Kubister som Picasso och Braque undersökte form och rum på nya sätt. Expressionismen, som också framträdde i början av 1900-talet, särskilt bland tyska konstnärer, ville förmedla starka känslor genom färg och form. Duc kan ha varit knuten till någon av dessa rörelser eller till en senare utveckling som påverkats av dem. Mer forskning om hennes verk och utställningshistoria behövs för att fastställa hennes konstnärliga anknytning närmare.

Jeanne Duc (född 1952) är känd för sitt grafiska arbete, särskilt etsningar och akvatinter. Teknikerna ger stor variation i ton och detaljerade linjer. Vid etsning täcks en metallplåt, ofta av koppar eller zink, med en vaxartad, syrabeständig grund. Konstnären tecknar sedan genom grunden med en nål så att metallen blottas. När plåten sänks ned i syra fräts de blottade linjerna in och bildar fördjupningar. De håller kvar tryckfärg, som sedan överförs till papper under tryck. Akvatint används ofta tillsammans med etsning för att skapa tonade ytor. Då läggs en porös grund av kåda eller socker på plåten. När den etsas fräter syran runt kornen och skapar en strukturerad yta som håller tryckfärg. Genom att variera akvatintgrundens täthet och etsningstiden kan konstnären få fram många olika toner. Ducs tryck har ofta fina linjer och subtila tonövergångar, vilket tyder på stor skicklighet i teknikerna. I vissa tryck använder hon också färg, vilket ger verken ytterligare ett lager av komplexitet.

Jeanne Ducs verk går att se på flera museer: Musée des Arts Décoratifs, Musée d’Orsay, Musée du Petit Palais, Musée des Beaux-Arts i Nancy och Musée d’Art et d’Industrie i Saint-Étienne. Andra platser är Musée des Beaux-Arts i Besançon, Dijon, Lille, Nantes, Orléans, Quimper, Reims och Rouen. Därtill kommer Musée National d’Art Moderne, Centre Georges Pompidou, Musée Gustave Moreau och Musée Rodin i Paris; Musée Toulouse-Lautrec i Albi; Musée Crozatier i Le Puy; Musée Matisse och Musée des Beaux-Arts Jules Cheret i Nice; Musée des Augustins i Toulouse; Musée d’Art Moderne i Strasbourg; Musée du Prieure i Saint Germain-en-Laye; samt Musée de l’Annonciade i Saint Tropez. I Storbritannien finns Ducs verk på Brighton Museum & Art Gallery, Manchester Art Gallery, National Museums of Scotland och Victoria & Albert Museum i London.

Jeanne Duc (1885–1964) var en fransk konstnär, född i Paris. Hon studerade vid Académie Julian, en välrenommerad privat konstskola i Paris. Bland de många kända konstnärer som undervisade där fanns Adolphe Déchenaud, Jean-Paul Laurens och William Bouguereau. Académie Julian utmärkte sig genom att ta emot kvinnliga studenter vid en tid då École des Beaux-Arts inte gjorde det. Duc ställde regelbundet ut sina målningar på Salon des Indépendants, som grundades 1884 och var känt för att ta emot verk utan jury. Konstnärer kunde visa sina verk oavsett officiellt godkännande. Hon ställde också ut på Salon d'Automne, som startade 1903 och visade mer avantgardistiska verk. Duc blev medlem i Société des Artistes Indépendants 1920. Hon är känd för sina målningar, teckningar och illustrationer, ofta med scener ur Parislivet, stilleben och porträtt. Hon bodde kvar i Frankrike hela livet.

Jeanne Duc (1885–1973) var en fransk målare och grafiker. Hennes konstnärliga utveckling ägde rum under en period av stora förändringar i konstvärlden. Tidiga influenser omfattade impressionismen, som påverkade många konstnärer i hennes generation. Impressionister som Claude Monet, med sin betoning på ljus och färg, bidrog till att forma Ducs tidiga måleri. Senare knöts hon till École de Paris, en mångskiftande grupp konstnärer som arbetade i Paris mellan de två världskrigen. Den miljön gav henne möten med olika stilar och tekniker, bland annat kubism och fauvism. Hon följde inte strikt någon enskild rörelse, utan sammanförde drag från flera skolor i en personlig stil med mer abstrakta former och djärvare färger. Verk av konstnärer som Henri Matisse, känd för sin dekorativa färganvändning och förenklade former, kan märkas i några av hennes arbeten.

Jeanne Duc var betydelsefull som mecenat inom konsten, särskilt det parisiska hovmåleriet. Hon och andra kvinnor vid hovet påverkade den franska konstsmaken. Duc är främst känd som mottagare av Tideboken, en gåva från hennes make, kung Charles IV. Boken, illustrerad av Jean Pucelle, markerar en höjdpunkt i det parisiska hovmåleriet. Manuskriptet är anmärkningsvärt litet och använder få färger. Pucelle utförde själv varje del av verket, vilket var ovanligt. Tideboken innehåller scener ur Jesu barndom och lidande, ordnade parvis. Kanterna pryds av lekfulla motiv, som barnlekar och groteska figurer. Pucelle hämtade inspiration från Duccios Maesta och lade till fantasifulla detaljer. Manuskriptet kom senare i Charles V:s och därefter John of Berrys ägo; den senare var en berömd boksamlare. Pucelles verk, däribland hans Belleville Breviary, påverkade miniatyrmålare, särskilt i Burgundy och Berry. Hans stil förebådade drag av den internationella stilen.

Jeanne Duc förknippades med kubismen och fauvismen.

Jeanne Duc verkade inom kubismen och fauvismen. Hennes bevarade verk tyder på att hon arbetade inom Frankrikes grafiska traditioner.

Lite har dokumenterats om Jeanne Duc i engelskspråkiga eller franskspråkiga konsthistoriska källor. Hennes namn förekommer inte i vanliga uppslagsverk, utställningskataloger eller publicerade förteckningar över franska målare. Det kan tyda på att hon verkade utanför institutionella sammanhang. Ytterligare arkivforskning kan med tiden ge en tydligare bild av hennes yrkesliv.