Edith Magnette

Edith Magnette är känd för sin dokumentära konst som hon skapade för WPA under 1930- och 1940-talen.

När man betraktar Edith Magnettes tryck är det bra att känna till de olika tryckteknikerna. Originalgrafik, som träsnitt, gravyrer och litografier, framställs för hand av konstnären. Varje tryck räknas som ett original eftersom konstnären skapar bilden direkt på plåten, träblocket, stenen eller skärmen. Offsetreproduktioner, även kallade affischer, görs med fotokemiska metoder. Giclée är bläckstråletryck för konst, som blivit vanligare i takt med att färgkopieringstekniken utvecklats. Vid duköverföring förs bilden över till en duk så att den får utseende av en målning. Begränsade upplagor består av ett bestämt antal tryck, och varje exemplar ska vara numrerat, till exempel 35/100. Det större talet anger upplagans totala antal tryck, det mindre visar tryckets nummer i serien. En del konstnärer avsätter en andel som konstnärsexemplar, märkta ‘AP’ efter numret. Standardpraxis är att signera och numrera tryck med blyerts. När du köper ett tryck bör du ta reda på om det är originalgrafik eller en reproduktion av ett verk i ett annat medium. Professional Art Dealers Association of Canada definierar originalgrafik som en bild som utformats och utförts enbart som tryck, vanligen i en numrerad upplaga och signerad av konstnären.

Edith Magnette var en belgisk konstnär. Hon förknippas med surrealismen, en rörelse som började i början av 1920-talet. Surrealismen är känd för oväntade sammanställningar och drömlika bilder. Surrealisterna ville frigöra det omedvetna sinnets skapande potential. Magnettes verk har gemensamma drag med hennes bror René Magritte, en ledande gestalt inom rörelsen. Båda utforskade mysteriet och det kusliga i sina målningar. De använde båda en exakt, realistisk stil för att skildra orimliga scener. Magnettes produktion var mindre än broderns, men hennes målningar bidrar till en bredare förståelse av surrealismen. Verken visar ofta interiörer och föremål i hemmet och ger vardagen en känsla av obehag. Detta ligger nära surrealismens intresse för att rubba invanda uppfattningar om verkligheten.

Edith Magnettes konstnärskap omfattade många material och tekniker och betonade hur konstnären arbetar med dem. Materialvalen har stor betydelse för verkets slutliga karaktär. Magnette kan ha påverkats av konstnärer som ville återuppliva äldre måleritekniker, som enkaustik, tempera och tidiga oljemetoder som Jan van Eyck gjorde populära. Sådana tekniker bygger på pigment blandade med olja, tempera eller vatten och applicerade med pensel. Oljemåleri gör det särskilt möjligt att lägga transparenta lasyrer i lager för att skapa form och djup. Magnette kan också ha använt teckningsmaterial som blyertspenna, kol, krita och pastell. Konstnärens handlag påverkar färgverkan, precis som själva handen förändrar linjens materialkaraktär. Materialvalet styrs av den effekt konstnären vill uppnå.

Edith Magnette förknippas med abstrakt expressionism, en amerikansk konstriktning som fick internationellt erkännande under 1940- och 1950-talen. Den kallas också ”New York School”. Begreppet abstrakt expressionism beskriver en allmän hållning snarare än en enhetlig stil. Konstnärerna delade en tro på yttrandefrihet. Arbetssättet kallas ibland action painting. De arbetade spontant utan förberedande teckningar och skapade intuitiva märken, geometriska former eller biomorfa gestalter, drivna av det undermedvetna. Abstrakt expressionism har två tydliga inriktningar: action painting och färgfältsmåleri. Actionmålare som Jackson Pollock och Willem de Kooning använde dynamiska uttryck för att förmedla starka känslor. Färgfältsmålare som Mark Rothko och Barnett Newman skapade lågmälda, meditativa verk. Bland kvinnliga abstrakta expressionister finns Alma Thomas, Perle Fine, Lee Krasner och Elaine de Kooning.

Edith Magnette (1896–1979) var en belgisk konstnär. Hon är mest känd för målningar som ofta utforskar surrealistiska teman. Magnette föddes i Lessines i Belgien, och hennes konstnärliga bana utvecklades parallellt med hennes mer berömde bror René Magritte. Medan René blev internationellt känd förblev Ediths verk mindre uppmärksammade under hennes livstid. Hon skapade ändå en omfattande mängd verk med vissa stilistiska likheter med broderns, bland annat drömlika bilder och oväntade sammanställningar. Hennes produktion omfattade oljemålningar och teckningar. Motiven sträckte sig från porträtt till stilleben och präglas ofta av mystik och psykologiskt djup. Trots att hon hamnade i skuggan av sin bror ger hennes konstnärliga bidrag ett eget perspektiv på surrealismen i Belgien. Hennes verk får nu allt större erkännande.

Edith Magnette (1897–1984) var en belgisk konstnär, känd för sina målningar och teckningar. Hennes verk finns i flera offentliga samlingar, men visas inte alltid permanent. Kungliga museerna för sköna konster i Bryssel har ett antal verk av Magnette från olika perioder av karriären. Museets nätkatalog ger information om samlingen och kan vara till hjälp när du planerar ett besök. Mindre regionala museer i Belgien har också verk av Magnette. Musée d'Ixelles har exempelvis några målningar. Det är klokt att kontrollera institutionernas kataloger, eftersom utställningsprogrammen ändras. Utanför Belgien kan hennes konst vara svårare att hitta. En del verk är privatägda och inte tillgängliga för allmänheten. Auktionsregister visar hur verken har bytt ägare, men deras nuvarande placering är ofta okänd. Håll utkik efter möjligheter att se Magnette på museernas webbplatser och i utställningsprogrammen.

Edith Magnette (1897–1984) var belgisk. Hon föddes i Bryssel, där hon tillbringade en stor del av livet. Hon är mest känd som hustru till den surrealistiske målaren René Magritte (1898–1967). De två träffades 1913 och gifte sig 1922. Även om Edith framför allt är känd för relationen till Magritte var hon också konstnär i egen rätt. Hon skapade collage och andra verk, ofta i en stil som påminde om hans. Efter Magrittes död 1967 skötte Edith hans karriär och dödsbo. Hon katalogiserade målningarna och såg till att verken fortsatte att visas genom utställningar och publikationer. Hon dog i Bryssel 1984 och lämnade efter sig ett omfattande arkiv med brev och fotografier som ger inblick i René Magrittes liv och konst.

Det är svårt att nämna specifika konstnärer som påverkades direkt av Edith Magnette (1897–1984). Hennes verk respekterades, men gav inte upphov till någon tydlig skola av efterföljare. Hennes stil liknar hennes make René Magrittes (1898–1967), och hon hjälpte honom ofta med hans målningar. En del forskare menar att hennes inflytande är mer subtilt. Det kan märkas i hur senare konstnärer, särskilt kvinnor som utforskade hemlivets motiv, tog till sig surrealistiska idéer i bredare bemärkelse. Magnettes målningar skildrar ofta interiörer och föremål i hemmet, men med en surrealistisk twist. Detta kan ha uppmuntrat andra kvinnliga konstnärer att använda hemmet som en plats för konstnärligt utforskande. Det finns dock få konkreta belägg för att Magnettes verk påverkade enskilda konstnärer. Mer forskning behövs för att förstå omfattningen av hennes betydelse för konstvärlden. Hennes bidrag förstås kanske bäst som en del av den större surrealistiska rörelsen snarare än som ett enskilt inflytande på enskilda konstnärer.

Det är svårt att fastställa vilka konstnärer som påverkade Edith Magnette. Innehållsförteckningen till From Art Nouveau to Surrealism nämner ett brett urval konstnärer, författare och tonsättare som kan ha ingått i hennes miljö. Bland konstnärerna finns Pierre Alechinsky, Paul Delvaux, Fernand Khnopff, René Magritte och Pablo Picasso; bland författarna Charles Baudelaire, André Breton, Comte de Lautréamont, Maurice Maeterlinck, Stéphane Mallarmé, Gérard de Nerval, Edgar Allan Poe, Arthur Rimbaud och William Shakespeare; och bland tonsättarna Claude Debussy, Darius Milhaud, Erik Satie, Arnold Schoenberg och Alexander Scriabine. Innehållsförteckningen tar även upp kritiker, teoretiker och historiska personer som Walter Benjamin, Karl Marx och Vladimir Lenin. Dessa personer kan ha format det intellektuella klimat där hon verkade.