Eastman Johnson

Eastman Johnson är mest känd för målningar av det amerikanska livet, särskilt landsbygdsscener från New England och porträtt av framstående personer. Han fick stort erkännande under sin karriär, och flera verk räknas som viktiga bidrag till amerikansk konst. En målning som ofta nämns som hans mest berömda är ”Old Kentucky Home, Life in the South” (1859), även kallad ”Negro Life at the South”. Den visar en interiör där förslavade afroamerikaner ägnar sig åt olika aktiviteter och ger en inblick i sociala förhållanden i Södern före inbördeskriget. Målningen har diskuterats mycket för sin komplexa skildring av slaveriet och dess plats i amerikansk historia. Ett annat framstående verk är ”Cranberry Harvest, Island of Nantucket” (1880), som visar säsongsarbetare som plockar tranbär i ett översvämmat kärr på Nantucket Island i Massachusetts. Bilden skildrar landsbygdsarbete och gemenskap i New England. Johnson gjorde flera versioner av motivet, vilket ytterligare visar dess popularitet.

När man betraktar Eastman Johnsons grafiska blad är det viktigt att förstå skillnaden mellan originalgrafik och reproduktion. Ett originalgrafiskt blad utformas och utförs av konstnären som tryck, ofta signerat och utgivet i numrerad upplaga. Varje blad i upplagan är ett original, framställt från en tryckform, till exempel en plåt eller ett block, som skapats för ändamålet. Det finns inget enda original som kopieras; varje blad färgas i stället in och trycks separat. En reproduktion är däremot en kopia av ett verk som först skapades i ett annat medium, som målning eller akvarell. Reproduktioner görs vanligen fotomekaniskt. Numrering och signering förändrar inte reproduktionens grundläggande karaktär: den förblir en kopia, inte ett originalgrafiskt blad. Tryckmarknaden kan vara förvirrande och avancerad marknadsföring kan sudda ut skillnaden. Upplageuppgifter står vanligen med blyerts i bladets nedre marginal och omfattar bladnummer, upplagans storlek, titel och konstnärens signatur.

Eastman Johnson (1824–1906) räknas främst som amerikansk genremålare. Han skildrade vardagsliv, ofta på landsbygden och med vanliga människor. Trots utbildning i Europa fokuserade hans mogna verk på amerikanska motiv. Tidigt ägnade han sig åt porträtt och blev känd för porträtt av framstående personer, vilket gav ekonomisk trygghet. Han är dock främst känd för genrebilder som fångar amerikanskt liv: fritid, hemmiljöer och gemenskap. Vissa forskare knyter honom till Hudson River School på grund av intresset för naturmiljöer, men hans fokus låg främst på människor i dessa miljöer. Verken har också anknytning till amerikansk realism genom direkt iakttagelse och oidealiserade bilder. Målningar som ”Negro Life at the South” (1859) visar hans intresse för samhällsteman. Stilen förblev relativt konsekvent, präglad av noggranna iakttagelser och ett naturalistiskt uttryck.

Eastman Johnson arbetade främst som målare och är känd för skildringar av 1800-talets amerikanska liv. Han utbildade sig i konst i Düsseldorf i Tyskland och Haag i Nederländerna. Han tog till sig akademiska metoder som undermålning och lasering och utvecklade dem under karriären. Ofta började han med noggranna teckningar för att bygga upp kompositionen. Han använde också en begränsad färgskala, gärna jordfärger och dämpade nyanser, för att skapa realism. Han var skicklig på att fånga ljus och skugga och använde chiaroscuro för att ge motiven djup och dimension. Materialen bestod vanligen av oljefärg, penslar och duk. Ibland använde han fotografier som förlagor till porträtt och figurstudier. Arbetssättet förenade akademisk utbildning med viljan att återge världen omkring sig korrekt.

Eastman Johnson (1824–1906) var amerikansk målare, främst verksam under 1800-talets andra hälft. Han är känd för genrebilder, porträtt och skildringar av amerikanskt liv. Johnson studerade konst i Düsseldorf och Haag innan han återvände till USA. Tidigt blev han känd för porträtt av framstående personer, däribland Henry Wadsworth Longfellow och Nathaniel Hawthorne. Målningar som ”Negro Life at the South” (1859), även kallad ”Old Kentucky Home”, gav honom publik- och kritikframgång. Verket visade afroamerikaners liv före inbördeskriget, även om senare kritiker har diskuterat dess riktighet och sentimentalitet. Efter inbördeskriget målade Johnson landsbygdsliv, särskilt i New England, och skildrade vardagliga aktiviteter och amerikansk identitet. Senare fokuserade han på porträtt av rika beställare, vilket vissa kritiker såg som ett avsteg från de tidigare, mer samhällsmedvetna verken. Han var medlem i National Academy of Design.

Eastman Johnson (1824–1906) var amerikansk målare, född i Lovell i Maine. I början av sitt yrkesliv hade han olika arbeten. Som 16-åring arbetade han i en litografiverkstad i Boston. 1842 arbetade han som krittecknare av porträtt och flyttade till Washington, D.C. och därefter Boston. 1849 reste han till Europa och studerade vid Düsseldorf Academy. 1851–1855 bodde han i Haag och studerade för Emanuel Leutze. När han återvände till USA 1855 etablerade han sin bana som målare. Först fokuserade han på genremotiv, som vardagsliv på den amerikanska landsbygden. Målningen *Old Kentucky Home, Life in the South* (1859) väckte stor uppmärksamhet. Under det amerikanska inbördeskriget skildrade han scener ur konflikten. Senare blev han känd för porträtt av rika beställare. Johnson dog i New York 1906.

Eastman Johnsons målningar finns i många offentliga och privata samlingar, och flera stora amerikanska museer har verk av honom. Metropolitan Museum of Art i New York har bland annat *The Old Stagecoach* (1871) och flera porträtt. Brooklyn Museum äger *A Ride for Liberty: The Fugitive Slaves* (1862), om det amerikanska inbördeskriget. Andra viktiga samlingar finns på Smithsonian American Art Museum i Washington, D.C. och Museum of Fine Arts i Boston. Där visas ofta Johnsons genrebilder och porträtt. Mindre museer och historiska sällskap kan också ha verk, särskilt på platser där han bodde eller arbetade, som Maine och Nantucket. Museernas nätkataloger är användbara inför ett besök. Stora auktionshus som Sotheby's och Christie's säljer ibland Johnsons målningar, vilket ger ytterligare möjlighet att se dem i verkligheten.

Eastman Johnson (1824–1906) var en amerikansk målare verksam under 1800-talets senare del. Han förknippas med George C. Bingham, Winslow Homer, Thomas Eakins och William M. Harnett som företrädare för realistiska tendenser i amerikanskt måleri. Johnson målade genrebilder, porträtt och scener ur amerikanskt liv. Ett välkänt verk är *Old Kentucky Home* (1859). Senare blev målningarna mindre arrangerade och mer objektiva, exempelvis *Shucking Corn* (1864). Även om det är svårt att peka ut direkta konstnärliga efterföljare bidrog hans realistiska uttryck och fokus på amerikanska motiv till senare amerikanska konströrelser. Verken ger en inblick i 1800-talets amerikanska samhälle och bidrog till att forma en tydligt amerikansk konstnärlig identitet.

Liksom många amerikanska målare påverkades Eastman Johnson av Europa. Tidigare amerikanska porträttmålare som John Singleton Copley och Gilbert Stuart tog efter brittiska konstnärer. Historiemålare som Benjamin West följde franska målare som Jacques-Louis David och Jean-Auguste-Dominique Ingres. Senare hämtade Fuller och Morse influenser från München-skolan och brittisk konst. Dessa kontinentala och brittiska influenser fortsatte i Thomas Eakins, Frank Duveneck och William Merritt Chases verk. Winslow Homer, Eakins samtida, påverkades också av honom. Den senare konstnären George Bellows härstammade konstnärligt från Chase. Tillsammans med bland andra Albert Pinkham Ryder utgör dessa konstnärer en amerikansk tradition trots sina olika influenser.

Eastman Johnson var en amerikansk målare, ibland kallad ”den amerikanske Rembrandt”. Han målade genrebilder av amerikanskt liv, bland annat tranbärsskörd och hemmiljöer, samt porträtt. Johnson utbildade sig i Düsseldorf och Haag och var med och grundade Metropolitan Museum of Art.

Eastman Johnson (1824–1906) var amerikansk målare och grafiker. Han är mest känd för genremålningar som dokumenterar vardagslivet, särskilt landsbygdsmotiv och afroamerikaner. Född i Lovell i Maine tillbringade han tonåren i Washington, D.C. Han började som självlärd porträttecknare och försörjde sig från 1846 på porträtt i krita. 1849 reste han till Europa och studerade vid Düsseldorf Academy och senare för Emanuel Leutze i Haag. 1855–1856 arbetade han i Paris innan han återvände till USA. I slutet av 1850-talet uppmärksammades han för målningar som *Negro Life at the South*, även kallad *Old Kentucky Home* (1859), som visar olika personer och aktiviteter i en hemmiljö. Under inbördeskriget besökte han slagfält och målade scener från konflikten. Han målade också lönnsockerframställning i Maine och tranbärsskörd på Nantucket. Verken ger inblick i det amerikanska samhället under en period av stora förändringar.

Eastman Johnsons konst är betydelsefull för sitt samarbetsinriktade arbetssätt och engagemang i aboriginernas kultur. På 1980-talet började han samarbeta med aboriginska konstnärer, däribland Clifford Possum Tjapaltjarri och Michael Nelson Tjakamarra. De bidrog med ”berättelser” eller motiv som Johnson kompletterade med prickar och andra mönster. I några senare verk var processen omvänd. Arbetssättet utmanar föreställningen om konstnären som ensam skapare. Vissa ser det som en postmodern gest som försvagar betydelsen av den enskilda konstnärens handlag; andra ser det som gemensamt skapande med rötter i 1960-talets motkulturideal. Verken berör också debatten om appropriering av aboriginska motiv. Till skillnad från konstnärer som enbart lånar från aboriginsk konst har Johnson vistats i aboriginska samhällen och samarbetat med deras konstnärer. Det har väckt frågor om hans engagemang är genuint eller romantiserande. Oavsett vilket placerar hans verk det aboriginska måleriet i en lokal och internationell kultur.