E. Pauline Johnson

E. Pauline Johnson (1861–1913), även känd som Tekahionwake, var en kanadensisk författare och scenkonstnär med både mohawkiskt och engelskt ursprung. Under sin livstid blev hon välkänd för dikter och framträdanden som hyllade både hennes ursprungsbefolkning och den kanadensiska nationen. Hennes mest berömda verk är dikten ”The Song My Paddle Sings”, som uttrycker hennes samhörighet med naturen och dubbla kulturella identitet. En kanotfärd skildras med levande bilder som väcker en känsla av ro, frihet och enhet. Framförandena av denna och andra dikter var mycket populära bland kanadensisk publik. Hennes verk bidrog till uppskattningen av ursprungsbefolkningars kultur och identitet under en tid då de ofta marginaliserades eller ignorerades.

Det finns få uppgifter om grafiska blad av E. Pauline Johnson, men en allmän bakgrund om konstgrafik kan vara användbar. Skillnaden mellan ett originalgrafiskt blad och en reproduktion är viktig. Ett originalgrafiskt blad är tänkt som tryck av konstnären, framställs enbart som tryck och ges ofta ut i signerad, numrerad upplaga. Varje blad trycks separat från en plåt, sten, screen eller ett block som skapats för ändamålet; det finns inget enda original som kopior tas från. En reproduktion är en kopia av ett verk som ursprungligen skapats i ett annat medium, exempelvis måleri eller akvarell, ofta framställd fotomekaniskt. Numrering och signering gör inte reproduktionen till ett originalgrafiskt blad. Professional Art Dealers Association of Canada (PADAC) har definierat vad som räknas som originalgrafik respektive reproduktion. Även USA:s finansdepartement och UNESCO har godtagit definitioner av originalgrafik. Enligt dessa skapar konstnären förlagan och godkänner det färdiga trycket.

E. Pauline Johnson (1861–1913) var kanadensisk författare och scenkonstnär med mohawkiskt och engelskt ursprung. Hon är mest känd för dikter och framträdanden som hyllade hennes ursprungsbefolkning. Johnson var främst författare och talare, inte bildkonstnär, men framträdandena innehöll materiella och kulturella inslag. Hon antog scenpersonor, framför allt ”Tekahionwake”, mohawkprinsessan, och använde kläder för att skapa gestalterna. Hon bar både traditionella ursprungsbefolkningsdräkter och viktorianska kläder. Kostymerna var centrala för framträdandena, inte bara kläder utan verktyg för berättande och identitetsskapande. Tillsammans med hennes dramatiska uppläsningar bidrog de till framgången. Hennes framträdanden kan också ses som en teknik: en kombination av talekonst, klädsel och scenkonst för att förmedla budskap om ursprungsbefolkningars identitet och kultur till en bred publik.

E. Pauline Johnson (Tekahionwake) föddes den 10 mars 1861 på Chiefswood i Six Nations-reservatet nära Brantford i Ontario och dog den 7 mars 1913 i Vancouver. Hennes far var mohawk-hövdingen G. H. M. Johnson; modern Emily Howells var en engelsk immigrant. På 1880-talet började Johnson publicera dikter och berättelser i tidskrifter. Hon blev scenkonstnär och författare och turnerade i Kanada, USA och Storbritannien 1892–1909. Hon framförde sina dikter, ofta i både ursprungsbefolkningsdräkt och europeiska kläder under samma föreställning. Verken utforskade ofta kulturell identitet, naturen och mötet mellan ursprungsbefolkningars och europeiska kulturer. Efter att ha lämnat scenen bosatte hon sig i Vancouver och fortsatte skriva. 1911 gav hon ut *Legends of Vancouver*, en samling berättelser från Squamish-hövdingen Joe Capilano, återberättade för Johnson. Hon är ihågkommen som en av Kanadas viktigaste tidiga poeter och scenkonstnärer.

Man kan se E. Pauline Johnsons verk på flera platser. I Kanada har Royal Ontario Museum i Toronto exempel på hennes verk. Art Gallery of Ontario, också i Toronto, har verk, och Mackenzie Art Gallery i Regina i Saskatchewan kan också ha något tillgängligt. I USA finns relevanta verk på Metropolitan Museum of Art i New York, Los Angeles County Museum of Art, Minneapolis Institute of Arts, Museum of Fine Arts i Boston, National Gallery of Art i Washington, D.C., Philadelphia Museum of Art, Saint Louis Art Museum, Snite Museum of Art vid University of Notre Dame, Toledo Museum of Art, University of Michigan Museum of Art i Ann Arbor, Ackland Art Museum vid University of North Carolina at Chapel Hill och Yale University Art Gallery i New Haven. I Storbritannien finns verk på Victoria & Albert Museum i London, National Museums of Scotland, Royal Museum i Edinburgh, Brighton Museum & Art Gallery och Wilson Centre for Photography i London.

E. Pauline Johnson föddes 1861 i Canadian. Hon dog 1913, 52 år gammal.

E. Pauline Johnson (1861–1913) föddes som Emily Pauline Johnson på Six Nations-reservatet nära Brantford i Ontario i Kanada. Hennes far, George Henry Martin Johnson (Onwanonsyshon), var ärftlig mohawk-hövding. Modern, Emily Susanna Howells, var en engelsk immigrant från Bristol. Johnson växte upp med både mohawkisk och engelsk kultur. De första åren tillbringade hon på reservatet, omgiven av dess traditioner och berättelser, men fick också en formell utbildning med tonvikt på engelsk litteratur och kultur. Det dubbla arvet blev en central del av hennes identitet och konstnärliga uttryck och präglade hennes poesi och framträdanden. Hennes blandade härkomst gav henne ett särskilt perspektiv som hon använde för att utforska identitet, kulturkonflikt och förhållandet mellan ursprungsbefolkningar och nybyggare i Kanada. Verken speglade ofta mohawkfolkets historia och erfarenheter samt hennes egen väg mellan två världar. Hon är ihågkommen som en betydande kanadensisk författare som gjorde ursprungsbefolkningars röster och perspektiv kända för en större publik.

E. Pauline Johnson, även känd som Tekahionwake, använde sin ställning som poet och scenkonstnär för att uppmärksamma orättvisor mot First Nations-folk. Hon framförde egen poesi och prosa i Kanada innan hon besökte Storbritannien 1894 och 1906. Under framträdandena växlade hon mellan ursprungsbefolkningsdräkt och engelska kläder. Denna rörliga identitet fascinerade Londonpubliken. Hennes beslut att framföra båda sidor av sitt arv utmanade förväntningar på vad det innebar att vara en ”äkta indian”. Emily Carr ville försvara ursprungsbefolkningar mot negativa föreställningar och visade sin konst för samtida urfolk, vars uppskattning hon var stolt över. Georges Clutesi, en urfolkskonstnär som kände Carr, sade att hon fick honom att förstå hur viktigt det var att vara sig själv och inte ändra sin stil. Carr ville övertyga urfolk om att deras konst var värd att bevara. Jack Shadbolt inspirerades också av hennes verk. Han beskrev kustindianernas kultur som den närmaste symboliska mytologin till hands. Carrs kraftfulla skildringar av tragedin i övergivna byar väckte hans intresse.

E. Pauline Johnson (1861–1913) tog sig scennamnet Tekahionwake efter sin farfar på fädernet. Hon turnerade med egna dikter och prosatexter i Kanada innan hon besökte Storbritannien 1894 och 1906. Johnson växlade mellan sina ursprungsbefolknings- och kanadensiska identiteter, vilket syntes i scenkostymerna. Enligt Kate Flint i *The Transatlantic Indian* skilde hennes skiftande utseende henne från de förväntningar som tidigare Wild West-shower hade skapat. Under föreställningens första hälft bar Johnson olika ursprungssymboler: en klänning av hjortskinn prydd med pälsar, irokesiska silvermedaljonger, wampumbälten, sin fars jaktkniv och så småningom ett halsband av björnklor. Det stämde med hennes identifiering med en ”imaginär, panindianisk nation” som omfattade hela Amerika. Under andra hälften framträdde hon i en elegant aftonklänning, som bild av engelsk kvinnlighet.

E. Pauline Johnson, även känd som Tekahionwake, var en kanadensisk poet, författare och scenkonstnär med mohawkiskt och engelskt ursprung.

E. Pauline Johnson (1861–1913), även känd som Tekahionwake, var kanadensisk poet, författare och scenkonstnär med både mohawkiskt och engelskt ursprung. Hennes far var mohawk-hövding och modern engelska. Verken utforskade ofta ursprungsbefolkningars identitet, kulturkonflikt och naturen. Hon blev populär för sina diktuppläsningar, där hon bar både engelska kläder och kläder från mohawkisk tradition och kunde nå skilda publiker. Framträdandena bidrog till att främja ursprungsbefolkningars kultur och utmanade rådande stereotyper. Bland hennes publicerade verk finns diktsamlingarna *The White Wampum* (1895) och *Canadian Born* (1903), noveller och prosatexter. Några av de mest kända dikterna är ”The Song My Paddle Sings” och ”Canadian Born”. Efter en lång och framgångsrik scenkarriär drog hon sig tillbaka till Vancouver i British Columbia och fortsatte skriva. Hon dog i bröstcancer 1913. Hennes texter och framträdanden har haft bestående betydelse för kanadensisk litteratur och studeras fortfarande.

E. Pauline Johnson (1861–1913) var kanadensisk författare och scenkonstnär med engelskt och mohawkiskt ursprung. Hon tog scennamnet Tekahionwake efter sin farfar på fädernet och turnerade i Kanada och Storbritannien med uppläsningar av poesi och prosa. Hon använde sin ställning för att uppmärksamma orättvisor mot First Nations-folk och rörde sig mellan sina ursprungsbefolknings- och koloniala identiteter genom scenkostymerna. Under föreställningarnas första hälft bar hon en klänning av hjortskinn med pälsar, silver, wampumbälten och halsband av björnklor. Dräkten anknöt till populära bilder av Minnehaha och identifierade henne samtidigt med en ”imaginär, panindianisk nation”. Under andra hälften bar hon en elegant aftonklänning, som bild av engelsk kvinnlighet. Hennes skiftande utseende fascinerade publiken och skilde henne från tidigare ”Wild West-shower”. Att hon framträdde med båda sidorna av sitt arv utmanade förväntningarna på vad som ansågs vara en autentisk ursprungsbefolkningsperson.