1924–1997 · Amerikansk[1]
Douglas Huebler
I januari 1969[1] bidrog Douglas Huebler med ett uttalande till Seth Siegelaubs banbrytande utställning i New York. Det har sedan dess blivit en av konceptkonstens mest citerade formuleringar: världen är full av föremål som är mer eller mindre intressanta, och han ville inte lägga till fler. Under de följande tre årtiondena arbetade Huebler vidare utifrån den tanken. Han skapade inga traditionella föremål, utan enbart fotografier, kartor, maskinskrivna instruktioner och dokumentationssystem som registrerade tingens existens i stället för att avbilda dem.
Biografi
Douglas Huebler föddes i Ann Arbor i Michigan den 27 oktober 1924[1]. Han tjänstgjorde i USA:s marinkår under andra världskriget innan han tog kandidat- och masterexamen vid University of Michigan och en kortare studietid vid Académie Julian i Paris. Tidigt i karriären arbetade han med kommersiell illustration och undervisning; i mitten av 1960[1]-talet skapade han geometriska Formica-skulpturer i linje med minimalismen. 1968 hade han helt övergett föremålet.
Hans fotografiska serier delades in i tre egna taxonomier: Duration Pieces (dokumentation av valda tidsintervaller), Location Pieces (fasta platser, närbesläktade med land art) och Variable Pieces (verk där betraktaren eller slumpen medverkar). Variable Piece #70, påbörjat 1971[1], förklarade sin avsikt att fotografera varje levande människa på jorden, ett öppet projekt som aldrig slutfördes och inte var tänkt att göra det. Duration Piece #4 (1969) dokumenterar tio fotografier tagna med fördubblade tidsintervall under en enda dag i New York. Idén är rigorös; fotografierna helt vardagliga. Det var poängen.
Huebler var dekan vid California Institute of the Arts 1976[1]–1988[1] och undervisade bland andra Mike Kelley och Christopher Williams. Han dog i Truro i Massachusetts den 12 juli 1997[1]. Hans inflytande på senare generationer konstnärer som arbetar med system, språk och fotografi har varit betydande men sällan uttalat.
Tidslinje
- 1924Föddes i Ann Arbor i Michigan den 27 oktober.
- 1945Tjänstgjorde i USA:s marinkår under andra världskriget; han var ungefär 21 år gammal.
- 1968Övergav helt konst baserad på föremål och lämnade minimalismen.
- 1969Lämnade ett uttalande till Seth Siegelaubs utställning i New York där han förklarade att han ville undvika att skapa fler föremål.
- 1969Skapade Duration Piece #4, en dokumentation av tio fotografier tagna med fördubblade tidsintervall under en enda dag i New York.
- 1971Inledde ”Variable Piece #70”, ett seriellt verk utan slutpunkt med avsikten att fotografera varje levande människa på jorden.
- 1976Blev dekanus vid California Institute of the Arts.
- 1988Lämnade sin tjänst som dekan vid California Institute of the Arts.
- 1997Dog i Truro i Massachusetts den 12 juli.
Viktiga verk
Tryck för att förstora.
Nästa anhalt
Utforska konstriktningarna →
Alla konstriktningar i samlingen, från renässansen till popkonsten.
Liknande konstnärer
_%E2%80%93_LOC.jpg)
Vanliga frågor
Vad är Douglas Huebler känd för?
Douglas Huebler är känd för konceptkonst som förkastade traditionella konstföremål. Arbetet omfattade fotografiska serier indelade i Duration Pieces, Location Pieces och Variable Pieces. De dokumenterade ofta vardagsaktiviteter och engagerade betraktaren.Vilket är det mest kända verket av Douglas Huebler?
Det är svårt att utse ett enda verk som Douglas Hueblers mest berömda. Han är främst känd för sin konceptuella fotografi, som ofta innehåller text och utmanar traditionella föreställningar om konst. Huebler började använda fotografi 1968[1] och sade att det helt enkelt var ”det mest neutrala sättet att återge det som man skulle kalla framträdande”. Hans verk delas ofta in i tre kategorier: Duration Pieces, Location Pieces och Variable Pieces. Kategorierna styrs av strikta regler och utförs utan större subjektiv inblandning från Huebler. Duration Pieces dokumenterar tidens gång, Location Pieces särskilda platser och Variable Pieces inbegriper ofta betraktarens medverkan. I Location Piece #14, Global Proposal, 1969, ska ägaren till exempel ta tjugofyra fotografier genom ett flygplansfönster vid särskilda tidsintervall. Variable Piece #44, Global, 1971-80, dokumenterar en persons förändring över tid och kräver att framtida ägare lägger till fotografier. Huebler använder ofta vardagligt språk och konstaterande formuleringar som utmanar vår uppfattning. Han ville bryta ned idén om en privilegierad estetisk upplevelse och förespråkade i stället lika tillgång och delaktighet.Vad bör jag veta om trycken av Douglas Huebler?
Douglas Huebler började använda fotografi 1968[1], även om han sade att han ”inte var fotograf”. Han använde det som ett neutralt sätt att dokumentera framträdanden. Hans fotografiska verk delas in i tre kategorier: Duration, Location och Variable Pieces. De styrdes av strikta regler och genomfördes med liten subjektiv inblandning från Huebler. De tidiga ”Duration Pieces” fokuserade på tidsmässiga regelbundenheter som kunde dokumenteras fotografiskt. I *Duration Piece #4, New York City, February, 1969* tog han tio fotografier med början på en godtyckligt vald plats klockan 8:45am. Därefter gick han runt i staden och fördubblade tidsintervallet mellan varje bild. Hans ”Location Pieces” utspelade sig på särskilda platser. I *Location Piece #17, Turin, Italy (1973)* sökte Huebler efter sin egen ”artist double” i en ögonblicksbild. Hans ”Variable Pieces” innefattade ibland betraktarmedverkan. *Variable Piece #4, New York City, November, 1968* består av tio fotografier av fotgängare på Manhattan och en signerad text. Texten innehåller instruktionen: ”Med ögonen helt slutna satt fotografen på hörnet av Vanderbilt Avenue: varje fotografi togs i det ögonblick då trafikljudet på väg mot 42nd Street hade tystnat tillräckligt för att antyda att fotgängare kunde korsa gatan.”Vilken stil eller konstriktning tillhörde Douglas Huebler?
Douglas Huebler förknippas med konceptkonst. Han började som målare och gick vidare mot hårdkantat och reducerat måleri. Omkring 1968[1] övergav han traditionella konstföremål. År 1969 uttryckte han sin förkärlek för att ”helt enkelt ange tingens existens i termer av tid och/eller plats”. Huebler använde instruktioner för att dokumentera oplanerade händelser, ofta inom angivna tidsramar och på bestämda platser. Han lånade metoder från matematiken och samlade in ”data” med pseudovetenskaplig precision. Fotografi blev ett användbart, neutralt sätt att dokumentera det som framträdde. Hans verk delas in i Duration, Location och Variable, alla styrda av strikta regler som minimerar hans subjektiva påverkan. Huebler var en av de första konceptkonstnärerna som kombinerade text och fotografi. Texten på vardagsspråk utmanar hur vi uppfattar bilden. Den beskriver inte bilden utan fungerar som en språklig instruktion som skapar dokumentationen och vägleder betraktaren. Han avvisade konstnärlig gatufotografi genom att överlåta bildkompositionen åt slumpen. Verken bjuder in betraktaren att delta i skapandet av mening.Vilka tekniker eller material använde Douglas Huebler?
Douglas Huebler började som traditionell tecknare och målare. Mot slutet av 1960[1]-talet gick hans måleri mot hårda kanter och mer reducerade uttryck. Därefter skapade han plywoodskulpturer klädda i Formica i neutrala färger som grått och vitt. Dessa minimala eller primära strukturer var avsedda att kunna ses från flera håll, utan en privilegierad utsiktspunkt. År 1968 övergav Huebler traditionella konstföremål. Han började använda fotografi och text för att ”ange tings existens i termer av tid och/eller plats”. Han använde fotografi som ett neutralt sätt att dokumentera det som framträder. Verken delades in i Duration, Location och Variable pieces, alla styrda av strikta regler. Huebler planerade ofta ramarna för sina exponeringar i förväg. Texten i verken består av konstaterande formuleringar som utmanar vår uppfattning om det vi ser. De maskinskrivna påståendena dokumenterar och vägleder betraktaren genom att beskriva tillvägagångssättet. Ibland lät han vanliga människor ta fotografierna.Vad var Douglas Huebler känd för?
Douglas Huebler (född 1924[1], död 1997[1]) var en amerikansk konceptkonstnär känd för att använda fotografi och text för att dokumentera regelstyrda händelser. Han övergav traditionella konstföremål 1968[1]. Året därpå sade han: ”Världen är full av föremål, mer eller mindre intressanta. Jag vill inte lägga till fler. Jag föredrar helt enkelt att ange tings existens i termer av tid och/eller plats.” Huebler använde instruktioner för att registrera händelser utan manus, ofta inom bestämda tidsramar och på bestämda platser. Hans noggrant numrerade verk dokumenterade dessa regelstyrda experiment med tid och plats. Han använde fotografi från 1968 och betraktade det som ett neutralt sätt att fånga det synliga. Hans fotografiska verk delades in i tre kategorier: Duration, Location och Variable, alla styrda av strikta regler som genomfördes utan hans subjektiva medverkan. Exempel är Variable Piece #4, New York City, November, 1968, med fotografier av fotgängare och en text som beskriver tillvägagångssättet. Duration Piece #7, New York City, 1969, består av femton fotografier av gäss i Central Park, tagna med en minuts mellanrum. Hueblers verk innefattade ofta deltagande från betraktaren, som i Variable Piece #135, Edinboro State College, Edinboro, Pennsylvania, January 1974, där studenter fick i uppgift att hitta och fotografera sina dubbelgångare.När levde och verkade Douglas Huebler?
Douglas Huebler var verksam från 1960[1]-talet fram till sin död. Tidiga verk var målningar, men han rörde sig mot hårdkantat och reducerat måleri. I mitten av 1960-talet skapade han plywoodskulpturer, ofta klädda med Formica. De skulle vara neutrala, sakna privilegierad synvinkel och betona relationen mellan verket, betraktaren och rummet. År 1968 hade Huebler övergett traditionella konstföremål. I januari 1969 uttryckte han sin förkärlek för att ”helt enkelt ange tingens existens i termer av tid och/eller plats”. År 1968 började han använda fotografi som ett neutralt sätt att dokumentera oplanerade händelser, ofta med matematiska system för att registrera data. Hans fotografiska verk delades in i Duration, Location och Variable och styrdes av strikta regler som minimerade hans subjektiva påverkan. *Rochester Trip* (1968), där en massproducerad vägkarta användes för att vägleda betraktaren, är ett exempel.Varifrån kom Douglas Huebler?
De tillgängliga texterna säger inget specifikt om var Douglas Huebler föddes eller kom ifrån. Däremot beskriver de hans konstnärliga praktik och konceptuella arbetssätt. År 1968[1] började Huebler använda fotografi som ett neutralt sätt att dokumentera det som framträder. Ofta använde han instruktioner och dokumentationssystem för att registrera händelser och möten med koppling till tid och plats. Han delade in sina fotografiska verk i Duration, Location och Variable, alla styrda av strikta regler och med liten subjektiv påverkan. Bland verken finns *Rochester Trip* (1968), med en vägkarta där en rutt markerats och instruktioner till betraktaren, och *Duration Piece #7, New York City, 1969* (1969), en serie fotografier av gäss i Central Park tagna med en minuts mellanrum. Huebler använde ofta text som språklig instruktion för att skapa dokumentation och vägleda betraktaren. Han ville tömma fotografiet på konventionellt innehåll och i stället ange tingens existens i termer av tid och plats.Vem påverkades av Douglas Huebler?
Douglas Hueblers verk har påverkat senare konstnärer, särskilt efter att han 1968[1] lämnade traditionella konstföremål bakom sig. Hans konceptuella metod satte idéer och system framför estetik och påverkade dem som ville utmana konventionella arbetssätt. Huebler använde fotografi som ett ”dumt” kopieringsredskap för att dokumentera företeelser i stället för att skapa estetiskt tilltalande bilder. Detta skapade en dialog med Ed Ruschas och Robert Smithsons fotokonceptuella verk. Liksom de använde Huebler programmerade metoder och undvek tydlig bildmässighet. Betoningen på betraktarens medverkan, där konsten blir ett verb som betraktaren fullbordar, anknyter också till Marcel Duchamps idéer. Kritiker har uppmärksammat hans regelbaserade metoder och dokumentation, ofta knutna till tid och plats. Han ville bryta ned idén om en privilegierad estetisk upplevelse och förespråkade i stället lika tillgång och interaktion. Den demokratiska ambitionen och intresset för rörelse och resor öppnade konsten för fler.Vem påverkade Douglas Huebler?
Douglas Hueblers konstnärliga bana innebar en rörelse bort från traditionella konstföremål. År 1968[1] bytte han fokus och började dokumentera tingens existens i termer av tid och plats. Den konceptuella konsten rymmer självreflexiva tendenser och använder dokumentationssystem för att registrera oskriptade händelser. Hueblers verk har drag gemensamma med Ed Ruscha och Robert Smithson, vars metoder undvek piktorialism. Han intresserade sig också för asiatisk filosofi. Liksom andra konstnärer försökte Huebler montera ned idén om en privilegierad estetisk upplevelse. År 1968 började han använda fotografi och såg det som ett neutralt sätt att fånga det som framträder. De fotografiska verken delas in i Duration, Location och Variable pieces. Kategorierna styrs av regler och utfördes med liten subjektiv inblandning från Huebler. Han tog avstånd från impressionism, expressionism och kubism. Författaren Frédéric Paul har uppmärksammat Hueblers intresse för Alain Robbe-Grillet.Vem var Douglas Huebler?
Douglas Huebler (född 1924[1] i Ann Arbor i Michigan; död 1997[1] i Truro i Massachusetts) var en amerikansk konceptkonstnär som arbetade med fotografi, text och kartor. Han var först skulptör, men 1969[1] hade han övergett skapandet av traditionella konstföremål. Han föredrog, sade han, ”helt enkelt att ange tings existens i termer av tid och/eller plats”. Hans verk dokumenterade regelstyrda händelser och möten, ofta uppgifter som utfördes inom en viss tid och på en viss plats. Han använde matematik och samlade in ”data” med pseudovetenskaplig precision. Huebler började använda fotografi 1968 och såg det som ”det mest neutrala sättet att återge kvaliteten hos det man skulle kalla framträdande”. Hans fotografiska verk delades in i tre kategorier: Duration (om tidens gång), Location (på särskilda platser) och Variable pieces (med deltagande från betraktaren). Kategorierna byggde på godtyckliga regler, som utfördes utan Hueblers subjektiva inblandning. Hans verk förenade ofta text och fotografi. Texten bestod av vardagliga formuleringar om bilden som utmanade betraktarens uppfattning. Påståendena fungerade som språkliga instruktioner, skapade dokumentation och vägledde betraktaren genom att beskriva tillvägagångssättet.Varför är verken av Douglas Huebler viktiga idag?
Douglas Hueblers konst är fortfarande betydelsefull tack vare hans konceptuella förhållningssätt till fotografi. Han ville befria fotografier från konventionellt innehåll och använde kameran som en ”dum” kopieringsapparat för att dokumentera fenomen utifrån förutbestämda system. Huebler undvek estetiska val och lät ofta andra ta fotografierna, eftersom allt skulle behandlas lika. Verken speglar hans intresse för minimalism och asiatisk filosofi samt en önskan om att betraktaren skulle uppmärksamma detaljer. Han ville montera ned idén om en privilegierad estetisk upplevelse och i stället förespråka jämlik tillgång och interaktion. Han hävdade att fotografierna var oviktiga, ”överflödiga i förhållande till idén”. År 1968[1] började Huebler använda fotografi och såg det som det mest neutrala sättet att fånga det som framträder. Verken delas in i Duration, Location och Variable pieces, som alla styrs av strikta regler för att minimera hans subjektiva inblandning. I *Variable Piece #4, New York City, November, 1968* fotograferade han exempelvis fotgängare med slutna ögon, fångade i det ögonblick då trafikljud antydde att det var säkert att gå över. Texten i verken består av konstaterande formuleringar som utmanar vår uppfattning och fungerar som språkliga instruktioner som skapar dokumentation och vägleder betraktaren.
Källor
Texten om Douglas Huebler bygger på följande primära och tertiära källor.
- [1] wikipedia Wikipedia: Douglas Huebler Används för: biografi, födelsedata, dödsdata, identifierare, konströrelse, nationalitet.
- [2] bok Palmer, Daniel; , Photography and Collaboration Används för: biografi, stilanalys.
- [3] bok Alexander Alberro; Patricia Norvell (editors), Recording Conceptual Art _ Early Interviews with Barry, Huebler, Kaltenbach, LeWitt, Morris, Oppenheim, Siegelaub, Smithson, and Weiner by Patricia Norvell Används för: biografi.
- [4] bok Joshua Shannon, The Recording Machine Används för: biografi, stilanalys.
Redaktionellt ansvar: Solis Prints. Källorna kontrollerades 16 oktober 2026. Klicka på en källa för detaljer, eller håll pekaren över [N] i texten ovan för att förhandsgranska.
Redaktionella principerMetodRättelserOm AI-användningOm redaktionen