D*face

D*Face är känd för sin gatukonst, sina grafiska upplagor och sina verk på duk, med bevingade dödskallar och galna seriefigurer. Han fick uppmärksamhet genom separatutställningen Death & Glory i London 2006 och har sedan dess skapat konst på väggar i städer världen över, bland annat Los Angeles, New York och Tokyo.

D*Face är känd för flera verk, men inget enskilt verk har pekats ut som hans ”mest berömda”. Som jämförelse dök graffitikonstnären Banksys Girl With Balloon först upp på en trappa till Waterloo Bridge på Londons South Bank 2002. Den okända flickan i naturlig storlek, vars hjärtformade ballong svävar bort, upprepades på flera platser runt om i London. Alla originalplatser hade målats över senast 2007, men en version på en butiksvägg togs försiktigt bort och bevarades. Den såldes för en halv miljon pund 2015. År 2017 röstades den fram till Storbritanniens favoritkonstverk. År 2018 bjöds Banksys målning Balloon Girl ut på auktion. Strax efter att den hade sålts började den röra sig ned genom ramen och passera genom en dold dokumentförstörare som Banksy i hemlighet hade placerat där. Målningen stannade halvvägs genom dokumentförstöraren.

D*face, född som Dean Stockton 1978^[1], förknippas med gatukonst och popkonst. Hans verk innehåller bilder från populärkulturen, som serietidningar, reklam och tecknade filmer. D*face framträdde som gatukonstnär i slutet av 1990-talet och klistrade upp dekaler och affischer på offentliga platser i London. De tidiga verken påverkades av konstnärer som Shepard Fairey och Jamie Reid, som också använde appropriering och ingripande metoder. Han grundade galleriet och butiken StolenSpace 2005, som blev ett centrum för Londons gatukonstscen. Stilen kännetecknas av kraftiga linjer, klara färger och en något serieliknande estetik. Konstnären använder ofta ironi och humor för att kritisera konsumtionskultur, kändiskultur och andra delar av dagens samhälle. Hans verk kan ses som en fortsättning på popkonstens intresse för massmedier och populära bilder, men med en tydligt samtida känsla för gatan. Han har haft separatutställningar internationellt och samarbetat med olika varumärken och musiker.

D*face är känd för att arbeta med blandteknik. Några av hans tekniker innebär att material läggs i lager för att skapa ytor med struktur. En metod går ut på att med en spatel lägga på en tjock grund av oljefärg, ungefär som glasyr på en tårta. Medan färgen fortfarande är våt strös material som aska, sand eller koldamm över ytan för att göra den mörkare. Färg tillsätts sedan som en tunn lavering. Ytan täcks med tjock svart färg, eventuellt med mer aska eller damm. Efter denna förberedelse skapas bilden. En spatel eller ett liknande verktyg används för att gnida in materialen i ytan. Konturer och detaljer ristas genom färgen, så att dukens struktur ibland framträder. En tunn blandning av färg och terpentin stryks över ytan och färgar de ristade linjerna med en varm lasyr. Slutligen används en fin textningspensel för att förstärka linjerna med färger som karmosinrött, gulockra, svart och vitt.

D*face, även känd som Dean Stockton, är en brittisk gatukonstnär som arbetar med offentliga rum. Hans verk innehåller ofta teman som konsumtion, kändisskap och populärkulturens mörkare sidor. D*faces bildspråk visar ofta förvrängda eller förfallna versioner av välbekanta seriefigurer och reklamikoner. Bilderna är avsedda att omkullkasta deras ursprungliga betydelser och ifrågasätta de värderingar de representerar. Genom att placera sin konst på offentliga platser vill D*face nå en bred publik och utmana konventionella föreställningar om konst och dess samhällsroll. Hans verk kan ses som en kommentar till samtidslivet och uppmanar betraktare att fundera över hur medier och marknadsföring påverkar deras uppfattningar och önskningar. D*faces ingrepp i det offentliga rummet försöker störa det vardagliga och uppmuntra en kritisk hållning till omgivningen.

D*face är yrkesnamnet för Dean Stockton, en samtida engelsk gatukonstnär. Han föddes 1978^[1] och fortsätter att skapa konst. Stockton växte upp i London och utvecklade tidigt ett intresse för graffiti och populärkultur. Han är mest känd för sina muralmålningar och grafiska blad i begränsade upplagor, ofta med serieliknande figurer och omstörtande bildspråk. Hans verk innehåller ofta teman som konsumtion, berömmelse och det moderna livets mörkare sidor. D*face studerade illustration och design, vilket påverkade hans konstnärliga stil. Han öppnade sitt eget galleri, StolenSpace, i London och gav därmed en plattform åt nya gatukonstnärer. Hans verk har ställts ut internationellt och han har samarbetat med många varumärken och konstnärer. D*face är fortsatt verksam i gatukonstvärlden och utvecklar ständigt sin stil och utforskar nya medier. Han bor och arbetar i London.

D*face, även känd som Dean Stockton, har ställt ut sina verk på olika platser, från traditionella gallerier till urbana utomhusmiljöer. Hans första steg in i konstvärlden togs genom gatukonst, med klistermärken och affischer på offentliga platser. Med tiden övergick D*face till galleriutställningar. Han har haft separatutställningar på bland annat StolenSpace Gallery i London, som han också grundade, och Jonathan LeVine Gallery i New York. Utställningarna omfattar vanligtvis flera medier, däribland målningar, skulpturer och grafiska blad. Utanför gallerierna finns D*faces muralmålningar i många städer runt om i världen. Dessa storskaliga verk har ofta hans typiska serieinspirerade stil och behandlar teman som konsumtion och populärkultur. Hans verk är tillgängliga i stadsmiljöer för personer som kanske inte brukar besöka konstgallerier. Exempel på muralmålningarna finns i London, Los Angeles och Melbourne.

D*face kommer från London. Han är en brittisk gatukonstnär, även känd som Dean Stockton. Hans verk finns runt om i staden, och han är samtida med andra konstnärer verksamma i London, som Yinka Shonibare. Shonibare, en av 1990-talets Young British^[1] Artists, föddes i Storbritannien av nigerianska föräldrar. Han tillbringade en del av barndomen i Lagos i Nigeria innan han återvände till Storbritannien för att studera konst. Nu bor och arbetar han i östra London. Liksom Shonibare arbetar D*face med stadsmiljön och använder dess ytor som en duk för uttryck. Hans verk innehåller ofta teman som konsumtionskultur, berömmelse och det moderna livets mörkare sidor. Stilen förenar popkonstinfluenser med en särpräglad gatuestetik, kraftiga linjer och en något serieliknande stil.

D*face, född Dean Stockton, är en bildkonstnär vars verk behandlar teman som konsumtion och kändisskap. Det är svårt att identifiera specifika konstnärer som direkt påverkats av D*face. Mer allmänt ingår hans verk i gatukonstens bredare historia och dess påverkan på grafisk formgivning och kommersiell konst. Inflytandet från popkonstnärer som Andy Warhol och Roy Lichtenstein är tydligt i D*faces estetik. Hans gatukonstnärsidentitet bidrog till att legitimera konstformen i den etablerade konstvärlden och banade väg för andra konstnärer verksamma utanför traditionella gallerimiljöer. D*faces verk har i sin tur påverkat kommersiell formgivning. Hans bildspråk har använts i reklam och produktdesign och visar hur gatukonst kan överföras till kommersiella sammanhang. Hans tecknade, grafiska stil är nu utbredd inom områden som skateboarddesign, skivomslag och affischformgivning. Denna spridning av stilelement är en mer allmän form av inflytande snarare än en direkt påverkan på specifika konstnärer.

D*face står, liksom många samtida konstnärer inom gatukonsten, i skuld till graffitirörelsen från slutet av 1970-talet och 1980-talet. Konstnärer som Jean-Michel Basquiat, Keith Haring och Futura 2000 är viktiga gestalter. Basquiat uppmärksammades för sin graffiti och blandade senare dessa inslag med abstrakt expressionism. Hans verk innehöll motiv från olika kulturer tillsammans med referenser till både hög konst och populärkultur, som tecknade serier. Basquiat beundrade också Andy Warhol och införlivade konsumentvarumärken och nyhetshändelser i sina bilder, men med en mer satirisk hållning. Futura förde graffitin bort från enkel bokstavskonst och antog en mer målerisk stil. Hans verk har beröringspunkter med de abstrakta expressionisterna, särskilt i användningen av penseldrag, droppar och färg. En central gestalt i Futuras verk var Pointman, en utomjordingsliknande figur. Haring använde graffititekniker för att engagera betraktare och förmedla budskap om samhällsfrågor med rena linjer och skarpa bilder. Kenny Scharf använde tecknade seriebilder som en finkulturell tolkning av lågkultur.

D*face, född som Dean Stockton (1978^[1]), är en betydande gestalt inom samtida gatukonst och den bredare urbana konströrelsen. Verken kommenterar kritiskt konsumtionskultur, kändiskultur och det moderna livets ytlighet. Han använder en särpräglad stil influerad av popkonst och vänder ofta välkända bilder och ikoner mot deras ursprungliga betydelse. Hans betydelse kommer av förmågan att föra gatukonstens råa energi in i gallerier och därmed bidra till att legitimera genren. De tidiga verken bestod bland annat av affischer som klistrades upp med mjölklister runt om i London, en vanlig metod bland gatukonstnärer. Med tiden utvecklade han en igenkännlig estetik med förvrängda, serieliknande gestalter och kraftiga grafiska element. Hans ”aPOPcalyptic”-teman tilltalar publik som oroar sig för reklamens och massmediernas genomgripande inflytande. Genom att låna och förändra populära bilder uppmuntrar han betraktare att ifrågasätta de värden som den dominerande kulturen främjar. Det kritiska förhållningssättet och det särpräglade bildspråket gör verken relevanta i en tid präglad av visuella stimuli och konsumtionskultur. Hans framgång har påverkat en generation yngre konstnärer som arbetar i liknande riktningar.

D*Faces konststil präglas av omtolkade popbilder och förvrängd konsumtionskultur. Hans verk hämtar influenser från bland andra Roy Lichtenstein och Andy Warhol, samtidigt som de är förankrade i gatukulturen.