Consuelo Hernández

Consuelo Hernández är känd för sin poetiska realism. Hennes målningsserie av det förfallna Cervantes Theatre i Tanger visades i *Un escenario en ruinas* (2013) och väckte internationell uppmärksamhet.

Det är svårt att utse Consuelo Hernándezs mest berömda enskilda verk. Hennes målning *Orange Blossom* från 2008 räknas dock som ett av hennes bästa senare verk. Den visar två figurer, troligen ett par eftersom apelsinblommor symboliserar äktenskap. Figurernas ansiktsdrag är något förskjutna på grund av höjdskillnaden, men de framstår ändå som harmoniska. Tonvärdena och fördelningen mellan ljus och mörker bygger upp bilden. Kvinnans mörka hår kontrasterar mot de ljusare färgerna omkring det och skapar tonal balans. Klänningens mörka färg, en sval blåviolett ton, svarar mot värmen i hennes bruna hår genom det svarta i båda. Trots sin värme kontrasterar hårfärgen mot den orange bakgrunden, vilket förstärks av en liten mängd ljusblått i skjortan och ögonens gröna färg.

När man ser på Consuelo Hernándezs grafik är det bra att känna till några grundprinciper för konstgrafik. Ett originalgrafiskt blad är tänkt och utfört som ett tryck. Varje avdrag i en begränsad upplaga räknas som ett original och framställs från en plåt, sten, silkscreen eller ett block som skapats särskilt för ändamålet. Konstnären signerar och numrerar vanligtvis varje blad, ofta med blyerts. Numreringen visar bladets plats i upplagan, till exempel 12/25, där 25 är det totala antalet tryck och 12 numret på det enskilda bladet. Vissa konstnärer gör ett litet antal konstnärsexemplar, märkta AP. En reproduktion är däremot en kopia av ett verk som först skapats i ett annat medium, exempelvis måleri eller akvarell, och framställts med fotomekanisk metod. Att numrera och signera en reproduktion gör den inte till ett originalgrafiskt blad. Vid köp av grafik är det klokt att kontrollera förlagets katalog och granska färgerna för att bedöma kvaliteten. Gallerier, ramverkstäder och möbelaffärer kan ge en bild av hur konsten passar in på marknaden. Studier av grafik på museer och gallerier ger också förståelse för hur upplagor signeras och numreras.

Consuelo Hernández förknippas med chicana-konst, en rörelse som växte fram i USA som del av den bredare chicanorörelsen under 1960- och 1970-talen. Uttrycket har sina rötter i mexikansk-amerikaners erfarenheter, kultur och sociopolitiska frågor. Chicana-konst behandlar ofta identitet, kön och social rättvisa och hämtar inspiration från mexikanskt arv, ursprungskulturer och samtida liv. Konstnärer använder ofta traditionella symboler, som bilder av Jungfrun av Guadalupe, och tar upp frågor om migration, kulturell blandning och de utmaningar kvinnor möter i patriarkala samhällen. Liksom andra chicana-konstnärer använder Hernández kläder och dräkter för att utforska könade sociala och kulturella aktiviteter. Verket, liksom Ester Hernandez verk *Immigrant Woman's Dress*, talar om verkligheten och kraften hos det som delvis är frånvarande på det sociala planet (kvinnor, queera personer och minoriteter), det intellektuella planet (icke-patriarkala historieskrivningar) och det religiösa planet (icke-kristen och icke-patriarkal andlighet).

Även om specifik information om Consuelo Hernándezs tekniker saknas kan en allmän översikt vara användbar. Konstnärer gör ofta val som är oberoende av materialet. Samspelet mellan mediets egenskaper, tekniken och konstnärens estetiska beslut är centralt för att förstå konsthistoria. Blyertstekniker omfattar skraffering med parallella streck, korsskraffering med lager i olika vinklar, hårt tryck för mörka skuggor, toning från mörkt till ljust med varierat tryck, utjämning av övergångar och strukturerad skuggning med små, ojämna streck. Med olika handpositioner och skuggningssätt går det att skapa många slags streck och effekter. Akrylteknik ger många möjligheter att skapa struktur och effekter. En jämn lasyr innebär exempelvis att akrylfärg späds med vatten och läggs på i överlappande drag.

Consuelo Hernández, även känd som Consuelo Jiménez Underwood, är känd för blandmediala verk med bland annat vävning och måleri. Konsten behandlar härkomst, nationstillhörighet och gränsen mellan USA och Mexiko. Hernández ifrågasätter ofta skillnaderna mellan konst och hantverk, särskilt sådana som nedvärderar vävning som kvinnlig eller mindre konstnärligt utvecklad. Bland verken finns serien *Heroes Burial Shroud*, som hedrar personer som Joan of Arc, Martin Luther King, Jr. och César Chávez. Varje svepning har särskilda mått, trådar, vävmönster och schablonbilder som speglar personens liv. Ett viktigt inslag är taggtråd invävd i verk som begrundar gränsen mellan USA och Mexiko. Verket *Virgen de la frontera* använder flerfärgade linnetrådar och taggtråd, täckta av en slöja med screentryckta bilder av Virgen de Guadalupe. Taggtråden symboliserar gränsen och smärtan och lidandet i samband med att korsa den. Ett annat verk, *The Sacred Jump*, innehåller bilder från vägskyltar nära gränsen som varnar förare för migrantfamiljer som korsar vägen.

Consuelo Hernández verk kan ses i olika sammanhang, även om de vanligen inte visas på stora offentliga museer inom den etablerade konstvärlden. Grafiska blad av hennes verk, som Sun Mad och La Ofrenda, är mer kända än hennes större arbeten. Hernández ställer främst ut i grupputställningar på Chicana/o-kulturcentrum, gallerier och museer samt i internationella utställningar av latinamerikansk konst eller amerikansk Latina/o-konst. Hon har haft separatutställningar, men inga på stora offentliga museer inom den etablerade konstvärlden. Etablerade museer, amerikanska Latina/o-museer och samlare köper oftast grafiska blad av hennes verk. Hennes verk har också ingått i utställningar om de dödas dagar på etablerade museer. Vissa kritiker menar dock att det finns en risk att Chicana-konstnärers samtida konstformer marginaliseras om de bara visas vid ”hispanska” tillfällen.

Consuelo Hernández är en chicana-konstnär vars verk, liksom andra chicana-konstnärers, har uppmärksammats i latinamerikansk och amerikansk latinamerikansk konsthistoria, utställningskataloger och antologier. Hernández verk, liksom konstnärer som López och Mesa-Bains, är kanske mest kända inom feministisk konstlitteratur. De har främst visat verk på chicano- och chicana-kulturcenter, gallerier, museer och internationella utställningar om latinamerikansk och/eller amerikansk latinamerikansk konst, huvudsakligen i grupputställningar. Alla har haft separatutställningar, men ingen på större offentliga museer med bred publik. Chicana-konstnärer har haft en central roll i att återinföra och omdefiniera ursprungsfolkens kulturella världsbild genom De dödas dag och genom att utveckla en konstform ur traditionen med husaltare.

Consuelo Hernández (född 1947) är en spansk målare och grafiker. Hon är känd för stilleben och interiörer. Hernández föddes i Salamanca och studerade vid Escuela Superior de Bellas Artes de San Fernando i Madrid. Verken visar ofta vardagsföremål som vaser, frukt och textilier i dämpad färgskala. Kompositionerna utforskar ljus och skugga och skapar en känsla av stilla eftertanke. Hernández har ställt ut brett i Spanien och internationellt. Hennes verk finns i offentliga och privata samlingar, däribland Museo Español de Arte Contemporáneo i Madrid. Hon har fått flera utmärkelser för sina konstnärliga insatser. De uppmärksammar hennes skicklighet i att fånga vardagens subtila skönhet. Hernández bor och arbetar fortfarande i Spanien och är en aktiv gestalt i samtidskonsten. Målningar och tryck ger traditionella ämnen ett modernt uttryck.

Consuelo Hernándezs verk får betydelse genom kopplingen till mexikanska sociala rörelser och bidraget till diskussioner om kvinnors roll i politik och konst. Hernández förknippas med en generation kvinnor som deltog i samhällsförändring genom undervisning, journalistik och aktivism, ofta med koppling till Mexikos kommunistiska parti och organisationer som Unión Nacional de Mujeres Mexicanas (UNMM). Hennes konst kan ses tillsammans med verk av andra konstnärer och aktivister som förenade konst och samhällsfrågor och därmed utgör ett motstycke till mer välkända gestalter. Verken väcker frågor om hur kunskap skapas, förs vidare och könsmärks och utmanar traditionella historiska berättelser. Konstnärens förhållande till feminism är komplext. Hon erkände arvet från feminismen före 1970-talet men såg också en klyfta mellan den tidiga kampen för kvinnlig rösträtt och senare feministiskt tänkande. Hennes verk tar upp personer som Concha Michel, en aktivist efter revolutionen som arbetade för kvinnors bättre villkor men inte identifierade sig som feminist. Hernándezs konst inbjuder till att överväga de olika och ibland motsägelsefulla sätt som kvinnor har engagerat sig i Mexikos politiska och sociala frågor.

Consuelo Hernández utbildade sig i den figurativa traditionen och tog till sig lärdomar från Monet, Renoir och Cézanne innan hon upptäckte Antonio López lågmälda intensitet. Hennes stil beskrivs som poetisk realism.

Consuelo Hernández föddes 1948^[1].