Hoppa till innehåll Laddar

Köp 3 konstverk till fullpris och spara 15 %

Claude Viallat
född 1936 · Fransk[1]

Claude Viallat

Claude Viallat fann sitt signaturmotiv nästan av en slump och upprepade det sedan under det följande halvseklet. Formen liknar ett utdraget ben eller en böna och appliceras med stämpel eller schablon på rå, ospänd duk, färgat rep, fiskenät, tältväv – allt utom en traditionellt preparerad grund. Viallat föddes i Nîmes 1936[1] och utbildade sig vid École des Beaux-Arts i Montpellier och därefter i Paris. Han blev en av de grundande rösterna inom Supports/Surfaces, den franska avantgardrörelsen efter 1968 som krävde att måleriet skulle granska sina egna fysiska villkor i stället för att upprätthålla illusioner.

Finns på 7 museerWikipedia6 källor

Porträtt av Claude Viallat

Biografi

Supports/Surfaces var aldrig så mycket en manifestorganisation som en lös sammanslutning av ståndpunkter, grundad i fransk marxistisk materialism och texter av kritiker som Marcelin Pleynet. Det som förenade gruppen var ett avståndstagande från stafflimåleriets konventioner: ingen kilram, ingen grundering, ingen avsiktlig komposition. Viallat drev detta längre än de flesta. Han färgade duk med en metod närmare textilproduktion än traditionellt måleri och lät den sedan blekas i solen eller förfalla i regnet. Verk som Détérioration (1972) och Solarisation (1972) bär namn efter naturliga processer som konstnären satte i gång men inte kunde styra.

Hans första separatutställning hölls på Galerie A i Nice 1966. Den avgörande utställningen Support-Surface på ARC/Musée d’Art Moderne de la Ville de Paris 1970 gav rörelsen internationell uppmärksamhet. Det återkommande bönmotivet hade en tydlig funktion: samma form på oändligt varierande ytor gjorde underlaget, snarare än märket, till jämförelsepunkt.

I årtionden har Viallat fortsatt på samma konstnärliga väg och skapat polykroma diptyker och quadriptyker, installationer av färgat rep och stora textilverk, alla med samma direkta förhållande till materialet.

Tidslinje

  1. 1936Född i Nîmes.
  2. 1966Hade sin första separatutställning på Galerie A i Nice.
  3. 1968Blev en av de grundande rösterna i den franska Supports/Surfaces-rörelsen.
  4. 1970Deltog i utställningen Support-Surface på ARC/Musée d'Art Moderne de la Ville de Paris, vilket gav rörelsen internationell uppmärksamhet.
  5. 1972Skapade verk som ”Détérioration” och ”Solarisation” och lät naturliga processer påverka duken.

Nästa anhalt

Utforska konstriktningarna →

Alla konstriktningar i samlingen, från renässansen till popkonsten.

Planera ditt besök för att se Claude Viallat →

Vanliga frågor

  • Vad är Claude Viallat känd för?
    Claude Viallat är känd för sitt signaturmotiv, en utdragen form som liknar ett ben eller en böna. Han applicerade den med stämpel eller schablon på rå, ospänd duk, färgat rep, fiskenät och tältduk.
  • Vilket är Claude Viallats mest kända verk?
    Claude Viallat, född i Nîmes 1936[1], förknippas med gruppen Supports/Surfaces. Rörelsen ifrågasatte traditionella sätt att måla. Viallat studerade vid Beaux-Arts i både Montpellier och Paris. Det är svårt att peka ut ett enda mest kända verk, men flera arbeten från början av 1970-talet är väldokumenterade. Bland dessa finns "Répétition de formes"-jaune ou sur blanc, "Déperdition"-triptyken gris sur toile blanche och Polychromed Quadryptich, samtliga från 1971. Dessa verk använde färgning på duk eller tekniker med tonad duk. Även "Deterioration" (1972), en färgad duk som medvetet utsattes för regn, och "Solorisation" (1972), en duk missfärgad av solen, är värda att nämna. Verken visar Viallats intresse för hur naturliga processer påverkar hans konst. Hans arbete har ställts ut i stor omfattning, bland annat med separatutställningar på Galerie Jean Fournier i Paris samt medverkan i VI:e och VII:e Biennales de Paris.
  • Vad bör jag veta om Claude Viallats grafik?
    Claude Viallat är känd för tryck som utforskar färg och form, ofta med hjälp av schabloner och återkommande motiv. Hans arbetssätt följer samtida traditioner inom grafisk konst, där konstnärens eget val avgör upplagans storlek, inte tekniska begränsningar. Vanligtvis begränsar grafiker sina upplagor, och denna praxis upprätthålls av konventioner inom konstvärlden. Dessa konventioner är inte juridiskt bindande men omfattas av lagar om varubeskrivning, som kräver en korrekt beskrivning av konstverket. Om ett tryck säljs kommersiellt måste beskrivningen vara sanningsenlig. Vanligtvis numrerar konstnären varje tryck för att ange dess plats inom den totala upplagan. Detta skrivs vanligtvis i nedre vänstra marginalen på trycket. Konstnären skriver också titeln i mitten och signerar till höger. Dessa markeringar görs med blyerts. Några av hans tryck omfattar litografier och screentryck (även kallade serigrafier), vilket visar på ett brett register av grafiska tekniker.
  • Vilken stil eller rörelse tillhörde Claude Viallat?
    Claude Viallat förknippas med gruppen Supports/Surfaces, som växte fram i Frankrike under senare delen av 1960-talet och fortsatte in på 1970-talet. Rörelsen ifrågasatte traditionella sätt att måla. Konstnärerna inom Supports/Surfaces bröt ned den konventionella förståelsen av en målning och analyserade dess grunddelar, som duken (underlaget) och de påförda materialen (ytorna). Viallat arbetade ofta genom att färga in eller trycka enkla former på ospänd duk. Han avskaffade idén om en central bild. Gruppen avvisade stafflimåleriets illusionistiska rum och föredrog ett mer direkt och materialnära arbetssätt. Verken använde ofta industrimaterial och industriella processer. Rörelsen knöts till poststrukturalistisk teori och kritik av konstvärldens institutionella strukturer. Supports/Surfaces strävade efter en öppnare och mer demokratisk konstform, fri från etablerade konventioner.
  • Vilka tekniker eller material använde Claude Viallat?
    Claude Viallat förknippas med Supports/Surfaces, en fransk konströrelse som ifrågasatte traditionella måleritekniker. Viallat arbetade ofta med ospänd duk, vilket frigjorde hans praktik från ramens begränsningar. I stället för att förbereda duken på konventionellt sätt lät Viallat materialet suga upp färgen. Genom detta tillvägagångssätt absorberade duken grundfärgen i stället för att bara fungera som underlag. Viallat är känd för att använda ett begränsat färgregister, ibland begränsat till rött, vitt, blått och svart. Han integrerade också icke-konstnärliga material i sitt arbete, vilket var ett grundläggande drag inom Art Brut. Dessa "tillfällighetsmaterial" kunde omfatta löv, vulkansten, pimpsten, cement, snäckskal, läder, snöre, bröd, grönsaksskal, kol och glasskärvor. Verktygen kunde variera från ett skedskaft till en kulspetspenna, och underlagen kunde vara ett rums träpaneler, omslagspapper, läskpapper eller tyger.
  • Vad var Claude Viallat känd för?
    Claude Viallat, född i Nîmes 1936[1], är känd för sin anknytning till gruppen Supports/Surfaces, som växte fram i Frankrike i slutet av 1960-talet. Han studerade vid konsthögskolan i Montpellier och senare i Paris, från 1955 till 1958. I Viallats verk används ofta enkla upprepade former och färg på ospänd duk. Arbeten från början av 1970-talet, som ”Repetition de formes” (1971) och ”Deperdition” (1971), visar hur han applicerade färgämne på duk. Han experimenterade också med material som polykroma rep, vilket syns i verk från 1971–72. Viallats konst undersöker måleriets grundelement och utmanar traditionella föreställningar om komposition och presentation. Han hade separatutställningar på Galerie A i Nice 1966 och på Galerie Jean Fournier i Paris 1968 och 1971. Han deltog i grupputställningar som Impact på Musée Municipal d’Art Moderne i Céret 1966 och Sigma på Galerie des Beaux-Arts i Bordeaux 1969.
  • När levde och verkade Claude Viallat?
    Claude Viallat föddes i Nîmes i Frankrike den 18 mars 1936[1]. Han förknippas med gruppen Supports/Surfaces. Viallat studerade vid École des Beaux-Arts i Montpellier 1955–1959[1]. Därefter gick han på École des Beaux-Arts i Paris 1962 och 1963. Senare undervisade han vid École des Beaux-Arts i Nice och därefter i Nîmes. Hans arbete utvecklades bort från konventionellt måleri. År 1966 började han arbeta utan spännram, vilket gjorde att han kunde vika, skrynkla och färga duken. Han utvecklade en icke-föreställande stil som fyllde hela bildytan och använde en schablonliknande form som ibland beskrivs som ben- eller nätlik. Han har fortsatt att ställa ut regelbundet i Frankrike och internationellt.
  • Var kan jag se Claude Viallats verk?
    Claude Viallats verk kan ses på flera platser. Flera museer i Paris äger hans verk, däribland Musée National d'Art Moderne, Centre Georges Pompidou, Musée d'Orsay, Musée du Louvre och Musée d'Art Moderne de la Ville de Paris. Andra franska museer med hans verk är Musée d'Art Moderne et Contemporain i Strasbourg och Château La Coste Art Centre i Provence. Hans verk finns även i samlingarna på Musée des Beaux-Arts i Nantes, Musée Fabre i Montpellier och Musée National Fernand Léger i Biot. Dessa museer visar ett brett urval av konst, och det kan vara bra att kontrollera deras aktuella utställningar eller kataloger inför ett besök för att hitta Viallats verk.
  • Varifrån kom Claude Viallat?
    Claude Viallat föddes i Nîmes i Frankrike 1936[1]. Han utbildades vid Beaux-Arts i Montpellier och senare vid Beaux-Arts i Paris 1958. Bland de tidiga utställningarna fanns en separatutställning på Galerie A i Nice 1966 och en på Galerie Jean Fournier i Paris 1968. Verken visades också i grupputställningar, exempelvis *Impact* på Musée Municipal d'Art Moderne i Céret 1966 och *Sigma* på Galerie des Beaux-Arts i Bordeaux 1969. Viallat deltog i VI Biennale de Paris 1969 och 1970 visades konsten på *Support-Surface* vid ARC, Musée d'Art Moderne de la Ville de Paris. Verken, ofta färg på duk, visades på Galerie Jean Fournier och Grand Palais i Paris under 1970-talets första år.
  • Vem influerades av Claude Viallat?
    Claude Viallat, född i Nîmes 1936[1], förknippas med gruppen Supports/Surfaces, som sökte sig bort från det traditionella stafflimåleriet. Hans metod att använda ogrundade dukar och färgimpregnerade tygstöd syftade till att utmana etablerade konstnärliga normer. Viallat själv erkände inflytandet från Henri Matisse. Han nämnde Matisses pappersklipp *La Vague* som en viktig förlaga. I *La Vague* är figur och grund utbytbara, och Viallat såg detta som en modell för att gestalta med tomrum och luckor snarare än med fasta former. Utöver sitt eget konstnärskap påverkade Viallats teorier och metoder sannolikt andra konstnärer knutna till Supports/Surfaces. Gruppen bildades i slutet av 1960-talet, så eventuellt inflytande skulle synas från och med 1970-talet.
  • Vem påverkade Claude Viallat?
    Claude Viallats influenser omfattade olika personer och rörelser. Soto nämnde Mondrian, Malevich, Klee och Albers som viktiga för honom. Soto ville tillföra rörelse till Mondrians verk men insåg att Mondrian redan löst den frågan med *Broadway Boogie-Woogie*. Moholy-Nagy var också betydelsefull, även om Soto ansåg att hans verk förblev ofullständigt på grund av hans tidiga död. Soto fann också inspiration hos Calder, Marcel Duchamp och Gabo, och använde deras frigjorda element för att bygga sin egen värld och försöka besvara de frågor de ställt. Även om han beundrade Rothkos allvar föredrog han Barnett Newmans icke-hierarkiska strukturer och icke-relationella färgfältsmåleri, som han fann mindre vackert. Soto erkände musikens inflytande på det bildmässiga skapandet sedan 1800-talet, ett samband han delade med Rothko.
  • Varför är Claude Viallats verk viktiga idag?
    Claude Viallat, född i Nîmes 1936[1], förknippas med rörelsen Support/Surface i Frankrike. Denna kortlivade men inflytelserika konstnärsgrupp, verksam från 1969 till 1972, ifrågasatte traditionellt måleri. Viallat och konstnärer som Louis Cane och Daniel Dezeuze utforskade konstens grundelement. Support/Surface-konstnärerna övergav uppspända dukar, illusion och iscensättning och fokuserade i stället på material och skapandeprocess. Viallats verk har ofta upprepade former och färger på ospända dukar eller andra underlag. Vissa kritiker har sett ett samband mellan hans verk och de strukturalistiska idéer som var aktuella i Paris på den tiden. En intervju med Viallat i *Beaux-Arts Magazine* (1988) tar upp hans ”Matisseanska” arbetssätt. Han grundade Support/Surface för att utmana stafflimåleriets traditioner och skapade färgimpregnerade verk på olika ogrundade tyger. Viallat har talat om Matisses pappersklipp *La Vague*, där figur och bakgrund kan byta plats, som en viktig förebild. Verken formas av tomrum och mellanrum snarare än positiva former.

Källor

Texten om Claude Viallat bygger på följande primära och tertiära källor.

  1. [1] wikipedia Wikipedia: Claude Viallat Används för: biografi, födelsedata, dödsdata, identifierare, konströrelse, nationalitet.
  2. [2] bok Bock Weiss, Catherine C.(Author), Artist Resource Manuals : Henri Matisse : A Guide to Research Används för: stilanalys.
  3. [3] bok guggenheim-amsterdamparisdu00solo Används för: biografi, stilanalys.
  4. [4] bok guggenheim-anglesofvisionfr00denn Används för: biografi.
  5. [5] bok guggenheim-invested00blis Används för: biografi.
  6. [6] bok Nathalia Brodskaya, The Fauves Används för: biografi, stilanalys.

Redaktionellt ansvar: Solis Prints. Källorna kontrollerades 15 oktober 2026. Klicka på en källa för detaljer, eller håll pekaren över [N] i texten ovan för att förhandsgranska.

Utforska vidare

Din kundvagn
Rated 4.6 on Judge.me
Din varukorg är tom
Har du ett konto? Logga in för snabbare utcheckning.
Fortsätt handla Fortsätt handla
Summa varukorg £0.00 GBP
Produktbild Produktinformation Kvantitet Produktsumma