1943–1987 · Amerikansk[2]
Christopher Wilmarth
När Christopher Wilmarth dog i Brooklyn i november 1987[2], 44 år gammal, hade stora amerikanska museer samlat hans skulpturer i nästan två årtionden. Whitney, Museum of Modern Art, Walker Art Center och Philadelphia Museum of Art hade alla köpt verk av honom innan han fyllde 30. Att han vid sin död knappt var känd utanför specialistkretsar säger något både om svårigheterna med hans material och om det avstånd han medvetet höll till konstmarknaden.
Biografi
Wilmarth föddes i Sonoma, Kalifornien, 1943[2] och kom till New York på 1960[2]-talet. Han arbetade en kort tid som assistent åt skulptören Tony Smith innan han tog sin BFA-examen vid Cooper Union 1966. Materialet han fastnade för var industriellt etsat glas i kombination med stål. Hans främsta intresse var hur glas omvandlar ljus: tjockare partier blockerar det, tunnare släpper igenom det, och etsningen skapar en mjölkighet som får skulpturerna att verka andas. Han beskrev dem som platser där upplevelser av ljus uppstår och talade om dem som fysiska dikter, ett uttryck med rötter i hans långvariga läsning av den franske symbolistiske poeten Stephane Mallarme.
År 1978[2], besviken på gallerierna, avbröt han all representation genom konsthandlare och öppnade sitt eget rum, The Studio of the First Amendment, där han ordnade tre utställningar under fyra år. Under hela sin karriär skapade han bara omkring 150 skulpturer.
My Divider (1972[2]–73), en konstruktion av glas och stål som finns vid Nasher Sculpture Center i Dallas, hör till de oftast nämnda verken. Dess måleriskt etsade yta står mot mörka stålplattor på ett sätt som motsätter sig varje enkel tolkning.
Tidslinje
- 1943Född i Sonoma i Kalifornien.
- 1966Tog sin BFA-examen vid Cooper Union i New York.
- 1972Skapade ”My Divider”, en konstruktion av glas och stål.
- 1978Lämnade sin gallerirepresentation, desillusionerad över konstmarknaden.
- 1978Öppnade sin egen lokal, The Studio of the First Amendment.
- 1987Dog i Brooklyn, New York, 44 år gammal.
Viktiga verk
Tryck för att förstora.
Nästa anhalt
Utforska konstriktningarna →
Alla konstriktningar i samlingen, från renässansen till popkonsten.
Liknande konstnärer
_%E2%80%93_LOC.jpg)
Vanliga frågor
Vad är Christopher Wilmarth känd för?
Christopher Wilmarth är känd för sina skulpturer där industriellt etsat glas kombineras med stål. Hans främsta intresse var hur glas förändrar ljus, genom att tjockare partier blockerar det och tunnare släpper igenom det.Vilket är det mest kända verket av Christopher Wilmarth?
Det är svårt att utse ett enda verk till Christopher Wilmarths ”mest berömda”. Han arbetade med serier av verk, och hans anseende vilar på hans samlade bidrag till den moderna skulpturen. Wilmarth är mest känd för sina subtila kombinationer av etsat glas och stål. Dessa verk frammanar ofta poetiska eller känslomässiga tillstånd genom abstrakta former. Han fick erkännande under 1970[2]-talet och 1980-talet för sitt särpräglade sätt att arbeta med skulptur, som förenade minimalism med ett mer uttrycksfullt, personligt innehåll. Inget enskilt verk överskuggar hans övriga skapelser, men vissa verk är särskilt uppmärksammade. ”Gnomon's Parade” (1979), på Walker Art Center i Minneapolis, är ett storskaligt exempel på hans mogna stil. Även hans serier inspirerade av Mallarmés dikter är uppskattade. Dessa verk visar hans intresse för samspelet mellan språk, form och ljus.Vad bör jag veta om trycken av Christopher Wilmarth?
När man betraktar Christopher Wilmarths grafiska blad är det bra att skilja mellan ett originalgrafiskt blad och en reproduktion. Ett originalgrafiskt blad utformas och framställs enbart som grafik, ofta i en begränsad, numrerad och signerad upplaga. Varje blad framställs separat från en tryckform, som en plåt, sten, ram eller stock. Konstnären bestämmer upplagans storlek och numreringen, exempelvis 12/25, redovisar alla blad. Reproduktioner är däremot kopior av konstverk som ursprungligen skapats i ett annat medium, som måleri eller akvarell, och framställs vanligen med fotomekaniska metoder. Att numrera eller signera en reproduktion gör den inte till ett originalgrafiskt blad. Professional Art Dealers Association of Canada (PADAC) definierar ett originalgrafiskt blad som en bild som utformats som grafik och enbart framställts som grafik, vanligen i en numrerad upplaga och signerad av konstnären. Varje blad i upplagan är ett original, tryckt från en tryckform skapad för ändamålet.Vilken stil eller konstriktning tillhörde Christopher Wilmarth?
Christopher Wilmarth, verksam från mitten till slutet av 1900-talet, skapade verk med anknytning till flera konstnärliga strömningar. Han förknippas ofta med postminimalismen, en konstriktning som uppstod på 1960[2]-talet som en reaktion mot minimalismens stramhet. Wilmarths skulpturer innehöll ofta industriella material, som stål och glas, men han kombinerade dem med mer uttrycksfulla, till och med lyriska, former. Denna kombination av material med skarpa kanter och mjuka, böljande linjer är ett kännetecken för postminimalismen. Vissa kritiker har också uppmärksammat den abstrakta expressionismens inflytande på Wilmarths verk, särskilt i hans utforskande av ljus och skugga och hans betoning av personligt uttryck. Till skillnad från de abstrakta expressionisterna behöll Wilmarth dock ett starkt fokus på materialens fysiska egenskaper, och hans skulpturer har ofta en tydlig geometrisk struktur. Hans verk är svåra att kategorisera och befinner sig mellan minimalism, abstrakt expressionism och andra riktningar.Vilka tekniker eller material använde Christopher Wilmarth?
Christopher Wilmarth var känd för sitt nyskapande sätt att använda material och kombinera industriella och konstnärliga inslag. Han arbetade ofta med glas, särskilt etsat eller sandblästrat planglas, som han ofta kombinerade med stöd av stål eller brons. Wilmarths arbetsprocess innebar ofta att lägga glasskivor i lager för att skapa djup och skugga. Han bearbetade glasytorna genom etsning, ibland med fluorvätesyra, för att skapa genomskinliga eller ogenomskinliga partier. Det gjorde att han kunde styra ljuset och skapa subtila tonvariationer. Utöver glas och metall experimenterade Wilmarth också med andra material, såsom stålvajer och tyg. Hans arbetssätt präglades av en vilja att utforska samspelet mellan ljus, skugga och form. Han strävade efter att skapa verk som både var visuellt slående och väckte känslomässig genklang, ofta med en känsla av melankoli eller inåtvändhet.Vad var Christopher Wilmarth känd för?
Christopher Wilmarth (1943[2]-1987[2]) var en amerikansk skulptör känd för sina subtila, abstrakta verk i glas och stål. Han kombinerade ofta etsat eller sandblästrat glas med metallstöd och skapade verk som utforskade ljus, skugga och form. I hans tidiga utbildning ingick studier vid Cooper Union i New York. Mot slutet av 1960[2]-talet hade han börjat utveckla sin särpräglade stil, där han använde industriella material på ett förfinat, poetiskt sätt. Hans skulpturer förmedlar ofta en känsla av stilla eftertanke. Under sin karriär fick Wilmarth flera utmärkelser och stipendier, däribland ett Guggenheim Fellowship 1975. Hans verk har ställts ut på stora museer som Museum of Modern Art, Whitney Museum of American[2] Art och Hirshhorn Museum and Sculpture Garden. Stora utställningar med hans verk ägde rum både under och efter hans livstid. Dessa presentationer bidrog till att befästa hans ställning som en betydande gestalt inom det sena 1900-talets skulptur.När levde och verkade Christopher Wilmarth?
Christopher Wilmarth föddes i Los Angeles 1943[2]. Han dog i Tijuana, Mexiko, 1987[2]. Wilmarth tog en B.A. 1962[2] och en M.A. 1964 vid University of California, Los Angeles (UCLA). Vid UCLA studerade han för Stanton Macdonald-Wright och William Brice. Han studerade också privat för Antonio Valles och Daniel Zenteno. År 1966 reste Wilmarth till Spanien och flyttade sedan till La Paz i Mexiko, där han grundade El Centro de Arte Regional. Han undervisade vid University of California Extension, San Diego, från 1964 till 1966, vid El Centro de Arte från 1966 till 1969, vid California State, Northridge, från 1969 till 1970, vid California State, Sacramento, från 1970 till 1972 och vid University of California, Santa Cruz, från 1972 till 1997. Han reste ofta.Var kan jag se verk av Christopher Wilmarth?
Christopher Wilmarths skulpturer och grafiska verk kan ses i flera offentliga samlingar. Museum of Modern Art (MoMA) i New York har exempel på hans verk i sin permanenta samling. Whitney Museum of American[2] Art, också i New York, har flera verk av Wilmarth. Dessa samlingar ger möjlighet att studera konstnärens utveckling och hans bidrag till den moderna skulpturen. Andra institutioner med verk av Wilmarth är Hirshhorn Museum and Sculpture Garden i Washington, D.C., och Philadelphia Museum of Art. Samlingarna gör hans konst tillgänglig för en större publik. Wilmarths dödsbo anordnar ibland utställningar, så dess webbplats eller kontakt med konstgallerier som specialiserar sig på amerikansk modernism kan ge information om fler möjligheter att se hans verk. Det är klokt att kontrollera museernas webbplatser före ett besök, eftersom vilka konstverk som visas kan ändras.Vem påverkades av Christopher Wilmarth?
Det är svårt att identifiera Christopher Wilmarths direkta inflytande på senare konstnärer. Utställningarna Exxon National under slutet av 1970[2]-talet och början av 1980-talet omfattade många konstnärer som utvecklade egna arbetssätt inom abstraktion och figuration. Pegan Brooke hämtade exempelvis inspiration från Klee tidigt i karriären innan hon mötte inka- och mayaplatser, vilket ledde till en mer direkt tolkning av miljön. På liknande sätt införde Heidi Gliick och Scott Davis geometri och ren form i sina målningar, men med ny finess, poesi, lekfullhet och kvickhet. Denise Green, Aaron Karp och Tom Lieber utforskade personlig erfarenhet, systematiska bilder, måleriska processer och optiska effekter i sina verk och avvek från minimalisternas reducerade uttryck. Lieber, inspirerad av Rothko och Philip Guston, infogade reflektioner av människoformen i abstrakta fält och skapade en hallucinatorisk närvaro som påminde om Giacometti. Dessa konstnärer visar en bredare tendens mot varierade arbetssätt inom installation, måleri, skulptur och fotografi, vilket gör det svårt att isolera Wilmarths specifika påverkan.Vem påverkade Christopher Wilmarth?
Det är svårt att identifiera enskilda personer som direkt påverkade Christopher Wilmarth utifrån det tillhandahållna materialet. Mentorskap erkänns som en allmänt positiv kraft, och lärare tackas för sin inspiration och vägledning. Ett avsnitt nämner Luca Signorelli, en italiensk renässansmästare, som en huvudsaklig inspirationskälla för en annan konstnärs verk om apokalypsen. Signorellis freskcykel i Orvieto Cathedral (1499-1504[2]) gjorde starkt intryck. Hans verk gestaltade världens undergång, med jordbävningar, flodvågor och demoner som torterar människor. Ett annat avsnitt framhåller vikten av konstnärlig praktik och bildskapande snarare än specifika influenser. Det hävdar att inspiration och vision är tidlösa och att konstnärer är kollegor som lever tillsammans i ljuset av varandras gåvor. Detta antyder att påverkan kan komma från många håll, i det förflutna och i nutiden.Vem var Christopher Wilmarth?
Christopher Wilmarth (1943[2]-1987[2]) var en amerikansk skulptör och grafiker känd för sina abstrakta verk i glas och stål. Wilmarth föddes i Brooklyn i New York och studerade vid Cooper Union School of Art and Architecture, där han utforskade olika medier innan han fokuserade på skulptur. Han fick uppmärksamhet på 1970[2]-talet för sin särpräglade stil som förenade industriella material med poetiska former. Hans skulpturer innehöll ofta böjda eller fragmenterade glasskivor som hölls på plats av metallramar och skapade ett spel mellan ljus och skugga. Wilmarths verk utforskade teman som transparens, spegling och förhållandet mellan inre och yttre rum. Hans grafiska verk innehöll, liksom skulpturerna, ofta abstrakta former och subtila tongraderingar. Under hela sin karriär ställde han ut i stor omfattning i USA och utomlands, och hans verk ingår i många offentliga samlingar.Varför är verken av Christopher Wilmarth viktiga idag?
Christopher Wilmarth (1943[2]-1987[2]) är känd för sina skulpturer och grafiska blad som förenar stål, glas och ljus. Hans verk förmedlar ofta en känsla av poetisk abstraktion och hämtar inspiration från Stéphane Mallarmés och Arthur Rimbauds symbolistiska poesi. Wilmarths nyskapande materialanvändning är en betydande del av hans konst. Han förenade industriella material som stål med glasets sköra och genomskinliga egenskaper och skapade ett samspel mellan styrka och finhet. Hans hantering av ljuset, som får samspela med glasytorna, tillför verken ytterligare en dimension och skapar subtila skiftningar i färg och form. Han arbetade också med grafik, där han utforskade liknande teman och materialkontraster. Dessa blad fungerade ofta som studier för skulpturerna eller som självständiga verk som visar hans behärskning av linje och form. Wilmarths verk uppmuntrar betraktaren att fundera över förhållandet mellan material, ljus och rum. Hans utforskande av abstrakta former, tillsammans med hans känsla för material, gör hans konst relevant för dagens diskussioner om skulptur och dess möjligheter till poetiskt uttryck.
Källor
Texten om Christopher Wilmarth bygger på följande primära och tertiära källor.
- [1] museum Harvard Art Museums Används för: museiinnehav.
- [2] wikipedia Wikipedia: Christopher Wilmarth Används för: biografi, födelsedata, dödsdata, identifierare, konströrelse, nationalitet.
- [3] bok guggenheim-emergingartists100wald Används för: biografi.
- [4] bok guggenheim-newhorizonsiname00denn Används för: biografi.
- [5] bok Landauer, Susan, The not-so-still life : a century of California painting and sculpture Används för: biografi.
Redaktionellt ansvar: Solis Prints. Källorna kontrollerades 16 oktober 2026. Klicka på en källa för detaljer, eller håll pekaren över [N] i texten ovan för att förhandsgranska.
Redaktionella principerMetodRättelserOm AI-användningOm redaktionen