Charles Antoine Lemaire

Charles Antoine Lemaire är känd för sitt arbete med kaktusväxter och för att ha redigerat botaniska tidskrifter. I hans publikationer fanns färgplanscher utförda av inhyrda botaniska illustratörer.

Charles Antoine Lemaire (1700–1777) var verksam som målare och chef för Académie de France à Rome. Efter sin död i Italien skickades hans samling till Paris, där den såldes på auktion 1778. Auktionen omfattade målningar och teckningar av Lemaire själv samt verk av Pierre Subleyras och Jean-Paul Panini. Gabriel de Saint-Aubin besökte försäljningen och gjorde skisser i sin katalog. Där fanns också ett urval av antika och moderna ädelstenar samt röda vaxavgjutningar av svavelpasta från ädelstenar. Ädelstenarna var vanligen små, mindre än en tum i diameter, och hade infällda, upphöjda, graverade eller utskurna motiv. Intaglios användes som sigill, medan kaméer bars som smycken. Under renässansen samlade man antika ädelstenar tillsammans med klassisk skulptur och medaljer. På 1700-talet hade dock intresset för antikviteter, särskilt medaljer, minskat i Frankrike.

Charles Antoine Lemaire (1800–1871) var en fransk botanisk konstnär och författare. Han är främst känd för sina detaljrika illustrationer av blommor och växter, särskilt i de publikationer han själv gav ut. Lemaire verkade inom den botaniska illustrationens tradition, där vetenskaplig noggrannhet förenas med konstnärlig skicklighet. Stilen prioriterar en exakt återgivning av växternas form, färg och struktur. Botaniska illustrationer blev populära under 1700- och 1800-talen, i takt med det växande intresset för naturhistoria och upptäcktsresor. Många konstnärer dokumenterade nyupptäckta arter i detalj. Lemaire tillhörde inte formellt någon särskild konstriktning, men arbetssättet liknar den bredare 1800-talsnaturalismen. Naturalismen strävade efter realistisk och objektiv återgivning, ofta med tonvikt på vetenskaplig observation. Lemaires noggrannhet och hängivenhet åt en korrekt återgivning placerar honom i detta vidare konstnärliga sammanhang. Illustrationerna skulle vara både estetiskt tilltalande och vetenskapligt informativa.

Charles Antoine Lemaire (1800–1871) var en fransk botanisk konstnär. Han är känd för detaljerade illustrationer av blommor och växter. Originalakvarellerna finns relativt sällan i offentliga samlingar. Några verk finns i specialiserade botaniska bibliotek och arkiv, bland annat på Muséum National d’Histoire Naturelle i Paris, som har en stor samling botanisk konst. Hunt Institute for Botanical Documentation i Pittsburgh har också relevanta verk. Tryck och reproduktioner av Lemaires illustrationer är mer tillgängliga. De publicerades ofta i böcker och tidskrifter under 1800-talet, som finns på större bibliotek. Digitala arkiv för botanisk konst kan också erbjuda skannade bilder. Auktionsregister och specialiserade konsthandlare kan ge uppgifter om enskilda verks tillgänglighet och var de finns i privata händer.

Charles Antoine Lemaire påverkades av Jean-Baptiste-Siméon Chardin. Chardin var tvungen att lämna sina poster vid akademin 1774 på grund av en ögonsjukdom. Kort därefter föll hans vän Cochin, en gravör som hade ordnat många uppdrag åt honom, i onåd. Den nya klassicismen gav inget utrymme åt Chardins stil och motivval. På 1800-talet återupptäcktes han dock av bröderna Goncourt och de impressionistiska målarna. De såg Chardin som den sista framstående mästaren under ancien régime. Andra möjliga influenser på Lemaire var Lambert Lombard, en konstnär som såg en kontinuitet mellan antiken, medeltiden och samtidskonsten. Lombard ansåg att det antika Roms kejsarmakt fördes vidare genom härskare till den habsburgske tysk-romerske kejsaren. Han menade också att Norden behöll en obruten förbindelse med det förflutna och bevarade antika konstformer som gått förlorade söder om Alperna. Lombard studerade verk av Pléiade-poeter som Pierre de Ronsard och Jean du Bellay samt Jean Lemaire de Belges.

Charles Antoine Lemaire (1800–1871) var en fransk botaniker och botanisk konstnär. Han är ihågkommen för sina bidrag till studiet och dokumentationen av kaktusar och andra suckulenter. Lemaire utbildade sig vid Jardin des Plantes i Paris. Senare ägnade han sig åt botanisk illustration och författande. Han skrev många artiklar för botaniska tidskrifter, däribland *Flore des Serres et des Jardins de l'Europe*. Denna tidskrift, redigerad av Louis van Houtte, innehöll Lemaires beskrivningar och illustrationer av nyligen introducerade växtarter. Lemaires detaljerade beskrivningar och noggranna illustrationer bidrog till att göra odlingen av kaktusar och suckulenter populär i Europa. Hans publikationer bidrog i hög grad till den vetenskapliga förståelsen av dessa växter. Han tillskrivs namngivningen av flera släkten och arter. Bland dem finns *Echinocactus grusonii*, numera allmänt känd som Grusons tunnkaktus, och släktet *Ariocarpus*. Hans arbete är fortfarande en värdefull resurs för botaniker och trädgårdsodlare som intresserar sig för suckulenter.

Charles Antoine Lemaire är mindre känd än vissa andra konstnärer, men en 1800-talssamlare vid namn Lamare-Picquot intresserar historiker. Lamare-Picquot samlade på naturhistoriska föremål och etnografiska objekt. Samlingen omfattade däggdjur, fåglar, reptiler, fiskar, insekter och snäckor. Forskare som Jean-Victor Audouin och Achille Valenciennes berömde hans konserveringsmetoder. Charles Darwin nämnde Lamare-Picquots texter om eskimåhundar. Lamare-Picquot ville få erkännande för sin samlarverksamhet och hoppades öppna en marknad för föremål utanför Europa. Han försökte konkurrera med andra samlare och etablera sig som kännare av asiatiska antikviteter. Han marknadsförde samlingen genom brev, begärde utlåtanden från vetenskapliga sällskap och gav ut broschyrer. År 1833 visade han den även i Sorbonnes galleri. Trots ansträngningarna köpte den franska staten inte samlingen.

Charles Antoine Lemaire förknippas med naturalismen.

Charles Antoine Lemaire dog 1887, 71 år gammal.

Charles Antoine Lemaire föddes i Frankrike 1816. Han dog 1887, 71 år gammal.