Camilla Low

Camilla Løw är känd för abstrakta och grafiska skulpturer. Hennes skarpkantade geometriska former prövar förhållandet mellan form, rum och balans; vissa verk befinner sig i ett svårbestämt läge mellan skulptur och bruksföremål.

Camilla Lows grafiska blad spänner över många motiv och stilar och speglar hennes intressen och konstnärliga utveckling. För att förstå hennes verk och tekniker kan det vara givande att se dem i sitt sammanhang. Julia Margaret Cameron utforskade till exempel olika sätt att sprida sina verk. Hon sålde fotografier genom handlare som P. & D. Colnaghi, en ledande tryckförsäljare i London. Colnaghi monterade också vissa fotografier och kan ha tryckt dem. Cameron gav ibland rabatt till vänner som beställde direkt från henne i stället för via Colnaghi. Hon använde även en annan tryckförsäljare, William Spooner, för att distribuera sina verk. Cameron förstod värdet av signerade porträtt och lät ofta kända modeller, som Alfred Tennyson och John Herschel, signera fotografierna. Hon lät också litografiera signaturer på porträttens monteringar. År 1875 samarbetade hon med Autotype Company för att skapa koltryck av några av sina mest framgångsrika bilder. Koltryck uppskattades för sin hållbarhet och kvalitet.

Camilla Low använder traditionella målerimaterial, som naturliga och kemiska pigment i oljefärg. Hon förbereder sina egna dukar med gesso-grundad MDF, grundad duk fäst på MDF eller grundad bomullsduk. Varje yta får tre lager akrylgesso som grundering. Low föredrar penslar av svinhår med rundad eller platt form i olika storlekar. Hon undviker syntetpenslar eftersom hon föredrar svinhårets fjädrande motstånd mot duken. Hon undviker också nya penslar och föredrar de bredare, friare märken som välanvända, trubbiga penslar ger. För att skapa toner bygger hon upp flera lager flytande färg med korta penseldrag och lätta duttar. Hon använder en begränsad palett och undviker grumliga färger.

Camilla Low är en samtida konstnär. Hennes verk har visats i grupputställningar som 'Northern Graduates' på Brewery Arts Centre i Kendal (2005), 'The Manchester Academy of Fine Arts Autumn Exhibition' (2005) och 'MA Stars' på Chinese Arts Centre i Manchester (2006). Hon hade en separatutställning vid University of Salford 2006. Low deltog också i utställningen 'New Lights' på flera gallerier i norr, bland annat Mercer Gallery i Harrogate, Whitworth Art Gallery i Manchester och Lancaster City Art Gallery (2012–2013^[1]). Hon har även deltagit i 'Great North Art Show' i Ripon Cathedral (2013) och 'Royal Society of Marine Artists Annual Exhibition' på Mall Galleries i London (2013).

Det är svårt att sammanställa en fullständig lista över platser där Camilla Lows verk kan ses, eftersom utställningsscheman ändras. Museisamlingar och äldre utställningskataloger ger ändå en viss vägledning. Cooper-Hewitt Museum of Decorative Arts and Design i New York och Teylers Museum i Haarlem visade tillsammans utställningen ”Piranesi as Designer” (2007–2008^[1]). Det kan vara värt att besöka deras webbplatser eller kontakta deras kuratorer för att fråga om de har verk av Low eller uppgifter om hennes deltagande i grupputställningar. Även stora museer som Vatican Museum i Rom, Palazzo Giustiniani (också i Rom), National Museum i Florens och S. Miniato, även det i Florens, kan ha relevanta verk. En sökning i museernas samlingskataloger på nätet eller en direkt kontakt med institutionerna kan visa om det finns fler möjligheter att se Lows verk.

Referensavsnittena ger ingen säker bild av Camilla Lows ursprung. Texterna säger däremot en del om brittiska medborgare som levde och arbetade i koloniala Indien och Ceylon (nu Sri Lanka) under 1800-talet. Många brittiska familjer hade långvariga band till Indien genom Brittiska Ostindiska kompaniet och den indiska civilförvaltningen. Det var vanligt att barn till brittiska föräldrar i Indien skickades tillbaka till Storbritannien för sin utbildning. Vissa familjer, som familjen Pattle, hade flera generationer med anknytning till Indien. Andra, till exempel general Robert Cornelis Napier, föddes på Ceylon, där britterna odlade kaffe. Avsnitten ger en bakgrund till konstnärens ursprung, men anger inte exakt var hon föddes.

Camilla Lows konstnärliga släktlinje kan följas genom flera personer och rörelser i konsthistorien. Wilfrid Blunt, samlare och historiker inom botanisk konst, hjälpte Low att förstå sin plats i traditionen. Han visade henne exempel från fornegyptiska reliefer till nederländskt blomstermåleri på 1600-talet och belyste en tradition av precision och skönhet i botaniska bilder. Blunt beskrev Lows verk som en direkt fortsättning på dessa förfinade målares arbete och knöt hennes Monash Banksia Project till traditionen av noggranna och vackra blomsterböcker från 1700-talet. Han framhöll George Dionysius Ehrets inflytande på senare konstnärer och ansåg att bröderna Bauer och Redouté representerade den botaniska illustrationens höjdpunkt. Low analyserade själv Ellis Rowans verk, en populär blomstermålare. Hon erkände Rowans skicklighet men tyckte att kompositionerna ofta var trånga och saknade tydlighet, en stil som Low tillskrev Rowans utbildning under 1800-talet. Low arbetade annorlunda och isolerade enskilda exemplar för att skapa särpräglade mönster.

Camilla Løw är en norsk konstnär, född 1976^[1]. Hon tillbringade sina formativa år i Glasgow och byggde upp sin verksamhet kring geometrisk skulptur. Hon tog intryck av den skotska konstkulturen och studerade Sculptured Environmental Art vid Glasgow School of Art.

Camilla Lows konst är viktig eftersom den för en radikal tradition av abstraktion vidare och lyfter fram medier utanför måleriet. Anni Albers började till exempel väva trots att hon ville bli målare. Hon använde tråd för att skapa ”visuella viloplatser”, ett uttryck lånat från Wilhelm Worringer. Verken speglade drag av naturen och filosofiskt tänkande. Albers väggbonader har blivit en erkänd konstform där tråden har en egen röst utan att behöva föreställa något annat. Albers formgav också funktionella material, som en ljudabsorberande och ljusreflekterande väggbeklädnad för en hörsal. Arbetssättet förenade maskin- och handvävning samt syntetiska och naturliga material. Albers undervisade vid Bauhaus, och hennes verk och texter vägledde många konstnärer. Sent i livet blev hon grafiker och blandade screentryck med fotooffset, etsning och litografi. I boken *On Designing* uttrycker hon kortfattat sina idéer om konst.

Camilla Løws skulpturer är abstrakta och grafiska till sin karaktär och bygger på skarpt avgränsade geometriska former. I verken undersöker hon förhållandet mellan form, rum och balans.

Camilla Low föddes 1976^[1].