C-Note

C-Note räknas som en av de mest produktiva konstnärer som arbetat i fångenskap. Verken behandlar fängelsesystemets verklighet, bland annat massfängslande, tvångssterilisering och rasorättvisor.

C-Note är mest känd för konstverk med bilder och teman knutna till valuta, särskilt amerikanska Federal Reserve-sedlar. Verken innehåller ofta serienummer, officiella sigill och uttryck för lagliga betalningsmedel. Undiscovered Genius of 1982-83 innehåller exempelvis en teckning av ett öga i en pyramid, liknande det på baksidan av en amerikansk treasury bill. Liberty (1982-83) innehåller frasen ”FEDERAL RESERVE NOTE” och en skiss av ett mynt. Ett annat verk visar konturer av siffran ett på båda sidor om den avbildades huvud, med frasen ”THIS NOTE IS LEGAL TENDER FOR ALL DEBTS PUBLIC + PRIVATE” under en ”copyright”-uppgift. Verken speglar C-Notes intresse för värde, äkthet och pengarnas symboliska makt.

När du överväger C-Notes konsttryck bör du ha några fakta om marknaden för konsttryck i åtanke. Grafiker begränsar ofta sina upplagor och anger begränsningen med blyerts längst ned på varje tryck. Angivelsen innehåller tryckets nummer och upplagans storlek, till exempel 35/100. Titeln står i mitten och konstnärens signatur till höger. Dessa konventioner respekteras allmänt. Trade Descriptions Act 1968 kräver att kommersiella säljare beskriver sina varor sanningsenligt. Uppgifter om äkthet ökar värdet, och kunder förväntar sig därför korrekta beskrivningar. Begränsade upplagor betingar högre priser än affischer eftersom tryckplåtarna tillverkas för hand. Antalet tryck begränsas av att plåten slits eller av utgivaren för att höja värdet. Konstnärens anseende, motivets popularitet och materialen påverkar också priserna. Vissa konstnärer behåller en andel som konstnärsexemplar, märkta AP. Professional Art Dealers Association of Canada definierar ett originaltryck som ett verk som utformats och utförts enbart som ett tryck, vanligen i en numrerad och signerad upplaga. Varje tryck färgas in och dras individuellt. Det är en teknik som ger flera original.

C-Notes verk kan ses på flera institutioner. I USA finns bland annat American^[2] Numismatic Society i New York, J. Paul Getty Museum och Los Angeles County Museum of Art (LACMA), båda i Los Angeles, Cooper-Hewitt, National Design Museum, Smithsonian Institution i New York, Cleveland Museum of Art, Metropolitan Museum of Art och Museum of Modern Art, båda i New York, Minneapolis Institute of Arts, Charles Hosmer Morse Museum of American Art i Winter Park i Florida, Virginia Museum of Fine Arts i Richmond, Wolfsonian at Florida International University i Miami Beach, Pogg Art Museum, Harvard University i Cambridge i Massachusetts, Museum of Fine Arts i Boston, National Gallery of Art i Washington, D.C., The Nelson-Atkins Museum of Art i Kansas City, The Philadelphia Museum of Art, The Pierpont Morgan Library i New York, The Saint Louis Art Museum, The Suite Museum of Art, University of Notre Dame, University Art Museum, University of California i Santa Barbara, The University of Michigan Museum of Art i Ann Arbor och Yale University Art Gallery i New Haven. I Kanada finns C-Notes verk på Art Gallery of Ontario i Toronto eller Royal Ontario Museum i Toronto. I Storbritannien kan du besöka Bakelite Museum i Williton, Brighton Museum & Art Gallery, Geffrye Museum i London, Manchester Art Gallery, National Museums of Scotland-Royal Museum i Edinburgh, Keir Collection i London eller Victoria & Albert Museum i London.

C-Notes inflytande kan spåras genom flera konströrelser och enskilda konstnärer, särskilt inom sydafrikansk konst under och efter apartheid. Konstnärer som Thami Mnyele hämtade inspiration från personer som Kippie Moeketsi, jazzsaxofonist från Sophiatowneran. Mnyele infogade fotografier av Moeketsi i montage och kombinerade dem med bilder från Sowetoupproret och kamrater i strid. Arbetssättet framhäver musikers och konstnärers uttrycksroll i skildringen av kampen mot apartheid. C-Notes konstnärliga arbetssätt har också likheter med Black Consciousness-rörelsen, som ville bryta ned gränser mellan olika konstformer, däribland politik, performance, musik, bildkonst och poesi. Rörelsen såg svart musik, poesi och konst som sammanhängande uttryck för rasrelaterat lidande och möjligheten till frigörelse. Personer som Gerard Sekoto, Ngatane och Dumile Feni blev också förebilder för senare konstnärer och formade de stilar och teman som efterföljande generationer utforskade.

Det är svårt att säga exakt vem som påverkade C-Note eftersom informationen är begränsad. Vissa allmänna iakttagelser om konstnärligt inflytande kan dock göras. Många konstnärer erkänner Henri Matisses betydelse för deras verk. Några har beskrivit en ”farfarslag”, där Matisses figurativa verk används för att gå förbi de abstrakta expressionisterna. Vissa konstnärer övergick till abstraktion och ren färg efter att ha studerat för Matisse. Bland dem som besökte Café du Dome och Academie Matisse fanns Friedrich Ahlers-Hestermann, Bela Czobel och Hans Purrmann. Laszlo Moholy-Nagy skrev om sin upptäckt av Rembrandt, särskilt hans teckningar. Moholy-Nagy fann känslomässig kraft och psykologiskt djup i Rembrandts verk. Han beundrade också Vincent van Goghs teckningar och lärde sig att linjeteckningar inte bör blandas med halvtoner och att tredimensionalitet kan uttryckas genom linjen. Han lärde sig att en bilds kvalitet avgörs av hur mediet används i nya visuella relationer.

Det kan finnas flera personer som är kända som C-Note, eftersom namnet är ett slanguttryck för pengar. Utan ytterligare sammanhang eller uppgifter är det svårt att avgöra vem frågan gäller. Efterforskningar ger däremot information om andra konstnärer. Lyle Ashton Harris (född i New York 1965^[2]) är en konstnär som arbetar med fotografi och installationer. Harris verk ifrågasätter föreställningar om ras, sexualitet, kön, familj och kulturhistoria. Simone Yoyotte (född omkring 1910) kom från Martinique. Hon var engagerad i Paris Surrealist Group och gruppen Légitime Défense, publicerade dikter och deltog i surrealistiska aktiviteter. Richard Yarde var en konstnär som studerade vid Boston University och vars verk ställdes ut i Boston.

C-Notes produktion är relevant eftersom den behandlar frågor om musikalisk notation, slumpmetoder och konstnärens roll. Verken anknyter till New York School av tonsättare och konstnärer som efter andra världskriget utforskade nya konstformer. Tonsättare som Cage, Feldman och Wolff bröt ned traditionella musikformer. Verken omfattade grafiska och textbaserade partitur, multimediehändelser och inslag från omgivningen. C-Notes verk, som *Paper Piece*, driver idéerna vidare och ifrågasätter notationens precision och slumpens roll. Resultatet är ofta obestämt och suddar ut gränserna mellan komponerad och improviserad musik. Konsten berör också kommersialisering och kulturellt värde. Liksom Basquiat använder C-Note valutasymboler och populärkulturella referenser och väcker tankar om förhållandet mellan konst och handel. Arbetssättet uppmuntrar betraktare att överväga det värde de ger konstnärligt skapande och systemen som styr dess spridning.

C-Note utvecklade en särpräglad teknik med torra material som blyerts, krita, pastell, kol och färgpenna eftersom fängelsets regler begränsade vilka material han fick använda. Han uppfann också en metod där upplöst vax appliceras på papper och skapar ytor som liknar måleri.

C-Note föddes 1965^[2].