Antonio Corradini

Planera ditt besök för att se Antonio Corradini →

• Vad är Antonio Corradini känd för?+

  Antonio Corradini är känd för sina marmorslöjor, så tunna att människokroppen under dem syns tydligt. *Modesty*, som han färdigställde för Cappella Sansevero i Neapel, är ett framstående exempel på tekniken. Han skapade också *Apollo flår Marsyas* och *Zephyr och Flora*, som båda nu finns på Victoria and Albert Museum.
• Vad är Antonio Corradinis mest kända verk?+

  Antonio Corradini (1668–1752^[1]) var en venetiansk skulptör verksam under senbarocken. Han är mest känd för sina bidrag till skulpturprogram i Wien, Neapel och Venedig. Corradinis rykte vilar huvudsakligen på hans slöjade kvinnogestalter. Dessa skulpturer skapar en illusion av genomskinlighet genom hur marmorn är huggen. Ett av hans mest hyllade verk är *Veiled Woman* (cirka 1717^[1]–1722), ursprungligen skapat som en del av ett beställningsverk för familjen Pontes kapell i kyrkan San Vitale i Venedig. Ett annat betydande exempel på hans slöjade skulptur är *La Purità* (cirka 1720–1725) i Cappella Sansevero i Neapel. Hans mest berömda verk är dock troligen *Veiled Christ* (1751–1753), även det i Cappella Sansevero. Corradini fick uppdraget och skapade en terrakottamodell, men han dog innan han hann utföra marmorskulpturen. Giuseppe Sanmartino färdigställde statyn utifrån Corradinis modell. *Veiled Christ* beundras för sin virtuosa återgivning av liksvepningen och gestaltens känslomässiga inverkan.
• Vad bör jag veta om Antonio Corradinis grafik?+

  Antonio Corradini var en italiensk rokoskoskulptör från Venedig, verksam under 1700^[1]-talet. Även om han inte är särskilt känd för grafik dokumenterades hans skulpturer i trycksform, precis som många konstnärers verk under perioden. Ett anmärkningsvärt exempel på sådan dokumentation är Galleria Giustiniana, en tidig illustrerad katalog över Vincenzo Giustinianis samling. Projektet syftade till att återge Giustinianis omfattande samling av antika skulpturer genom gravyrer. Galleria innehöll tryck av statyer och basreliefer. Galleria Giustiniana var ett betydande företag, och dess tillkomst involverade flera konstnärer och gravörer. Det är möjligt att tryck av Corradinis skulpturer kan ha ingått i sådana kataloger eller andra samlingar av gravyrer som dokumenterade samtida skulptur, även om detta inte är bekräftat. Kopparplåtarna till Galleria återupptäcktes i Genua, vilket väckte förnyat intresse för katalogen.
• Vilken stil eller rörelse tillhörde Antonio Corradini?+

  Antonio Corradini (1668-1752^[1]) var en italiensk rokokoskulptör från Venedig. Han är främst känd för sina virtuosa marmorskulpturer, särskilt beslöjade kvinnofigurer. De tidiga verken påverkades av barocken, vilket märks i dramatiska kompositioner och dynamiska former. Med tiden tog han upp rokokons lättare och mer dekorativa stil. Förändringen syns i den ökade betoningen på elegans, grace och förfinade detaljer. Han använde ofta en ”slöjeffekt”, där figurens ansikte tycks täckas av ett tunt tyg. Tekniken visade hans skicklighet och skapade en känsla av mystik och sensualitet. Exempel är *Vestal Virgin Tuccia* (1743^[1]) och *Woman with a Veil*. Corradinis verk finns i kyrkor, museer och privata samlingar runt om i Europa. Han var mycket efterfrågad under sin livstid, och skulpturerna uppskattas fortfarande för sin skönhet och tekniska briljans. Övergången från barock till rokoko gör honom betydelsefull i den europeiska skulpturhistorien.
• Vilka tekniker eller material använde Antonio Corradini?+

  Antonio Corradini arbetade främst i marmor. Vid en marmorskulptur började konstnären med att teckna en kontur på ett rektangulärt block. Medhjälpare högg sedan bort överflödig sten med yxor. Figurens grundform skapades med mejslar som slogs med klubbor. Spetsmejslar och borrar formade gradvis detaljerna. Därefter gavs ytan sin slutliga form och släthet med flatmejslar. Verkstaden använde metallraspar, smärgel (krossad sten) och pimpsten i den långsamma slipningen och poleringen. Modellering i lera låg också till grund för skulpturer gjutna i brons, guld eller silver. Figurerna göts i lerformar som först hade bränts vid hög temperatur för att tåla den smälta metallen. Under renässansen användes vanligen cire perdue-metoden, även kallad förlorat vax. Skulptören gjorde först en figur i full storlek med ett yttre lager av vax. Till vaxytan fästes sedan flera vaxstänger, så kallade gjutkanaler. Hela konstruktionen omslöts därefter av en form, vanligen av lera. När den hettades upp brändes formen och vaxet rann ut. Till sist hällde gjutarlaget smält brons i formen.
• Vad var Antonio Corradini känd för?+

  Antonio Corradini var verksam som skulptör under rokokon. Rokokoskulptur kan vara svår att skilja från den italienska barockens traditioner och den klassiska antiken. Gian Lorenzo Berninis skulpturstil, med sin teatralitet, känslomässiga intensitet och dynamiska rörelse, påverkade skulptörer starkt under 1700^[1]-talets första hälft. Senare under seklet väckte upptäckterna i Pompeji och Herculaneum förnyad entusiasm för klassiska former. Rokokoskulpturer kan identifieras med hjälp av flera stilkriterier: asymmetriska poser och kompositioner, sinnlig charm och grace, lätta rörelser samt en förkärlek för svängda former och dekorativa kontraster. Rokokoskulpturen är knuten till arkitekturen, där den fungerade som utsmyckning. Den bidrog också till trädgårdsrum, där den var ett centralt inslag i planering och utformning.
• När levde och verkade Antonio Corradini?+

  Antonio Corradini var verksam som skulptör från början av 1700^[1]-talet fram till sin död 1752^[1]. Det finns få uppgifter om hans tidiga liv, men på 1720-talet var han redan en erkänd konstnär och skapade skulpturer för kyrkor och privata beställare. Corradini arbetade på flera platser. I Venedig medverkade han i flera viktiga uppdrag. Han vistades också i Wien, där han var hovskulptör åt Habsburgarna. Hans skulpturer finns i städer runt om i Centraleuropa, bland annat i Dresden och Prag. Under sina sista år bodde han i Neapel och arbetade med utsmyckningen av Cappella Sansevero. Där dog han 1752 och lämnade efter sig ett omfattande konstnärskap.
• Var kan jag se Antonio Corradinis verk?+

  Antonio Corradinis skulpturer och modeller finns på flera platser. I Florens, Italien, förvaras hans konst på Galleria dell'Accademia, Galleria degli Uffizi och Museo Nazionale del Bargello. Andra platser i Florens är Palazzo Bartolini-Salimbieni, Palazzo Pitti och S. Croce. Vissa verk finns i Contini-Bonacossi-samlingen, även om texten inte anger var denna samling finns. Dessa platser omfattar en rad skulpturer, modeller och reliefer. Verken inkluderar: St. Lawrence, David, Model for the Rape of the Sabines (lera), River God, St. Matthew, Anima Dannata (teckningar), The Dying Alexander (byst), Hercules overcoming a centaur, Medusa, Menelaus and Patroclus, Perseus, The Appenine, Cosimo I de'Medici (byst av), Costanza Bonarelli (byst av), Crucifixion of St. Peter, Resurrection, Shield with Head of Medusa, Sgraffito decorations, Wax reliefs: Purgatory, Hell, Prato Fiorentino (karta), Allegory of Painting (Tomb of Michelangelo), Coat of Arms of De Barberino, Confirmation of the Order of St. Francis och Pulpit.
• Vem påverkades av Antonio Corradini?+

  Antonio Corradinis inflytande är komplext. Även om direkta kopplingar inte alltid är tydliga syns hans avtryck hos vissa konstnärer. Flaxmans teckningar påverkade Corneille, som förde över den stilen till sitt eget arbete. Senare skulptörer kopierade Flaxmans kompositioner noggrant och förde över dem till skulptur. Canovas närvaro på 1700^[1]-talets internationella konstmarknad var enorm. Ingen konstnär kunde undgå den. Pressen dokumenterade varje steg i hans utveckling, från skapandet av *Theseus och den döda minotauren* (1781–83) till slutet av hans karriär. Varje samlare ville äga ett verk av hans hand; monarker strävade efter att locka honom till sina hov. Canova utforskade konturens och genomskinlighetens betydelse mer konsekvent än någon annan europeisk skulptör. Därför förblir hans verk utgångspunkten för varje undersökning av rådande konstnärliga idéer i förhållande till skulptur.
• Vem påverkade Antonio Corradini?+

  Antonio Corradini (1668-1752^[1]) var en italiensk rokokoskulptör, känd för sitt skickliga marmorarbete. Han tillbringade en stor del av sin karriär i Venedig, Wien och Neapel. Corradinis tidiga influenser är något oklara, men forskare menar att han till en början följde den venetianska traditionen. Detta innefattade att studera tidigare skulptörer som Alessandro Vittoria (1525-1608). Vittorias inflytande syns i Corradinis tidiga, mer klassiska stil. Senare i karriären utvecklades Corradinis stil. Han utarbetade ett särpräglat sätt att gestalta beslöjade figurer. Vissa forskare menar att denna förändring påverkades av fransk skulptur, särskilt verk av Antoine Coysevox (1640-1720^[1]). Coysevox var känd för sina porträttbyster och sin förmåga att gestalta struktur och känsla i marmor. Corradini kan ha kommit i kontakt med Coysevox' verk genom tryck eller teckningar, eller möjligen under resor. Den känsliga behandlingen av draperier i fransk skulptur tycks ha inspirerat Corradinis egna beslöjade figurer, som blev ett kännemärke för hans mogna stil.
• Varför är Antonio Corradinis verk viktiga idag?+

  Antonio Corradini (1688^[1]-1752^[1]) var en venetiansk skulptör verksam under senbarocken och rokokon. I dag minns man honom för hans bidrag till den uttrycksfulla marmorskulpturens utveckling och för inflytandet på senare generationer av skulptörer. Han är främst känd för sina beslöjade statyer, där en tunn slöja ligger mot kroppen och skapar en känsla av mystik och sinnlighet. Corradinis förmåga att skapa livfulla figurer i marmor uppskattades högt redan under hans livstid, och uppdragsgivare i hela Europa efterfrågade hans verk. Skulpturerna finns i kyrkor, museer och privata samlingar världen över. Corradinis verk utgör en höjdpunkt i den venetianska skulpturtraditionen, och hans inflytande märks hos senare skulptörer som ville efterlikna hans skicklighet och uttryckskraft.
• När föddes Antonio Corradini?+

  Antonio Corradini föddes 1688^[1]. Han dog 1752^[1], 64 år gammal.