Andrea Benetti

Andrea Benetti är känd för sin stil Neo Cave Art, där han använder växtpigment, henna, karkade (hibiskus) och ibland paleolitiskt sediment. Hans målningar innehåller stiliserade zoomorfa och antropomorfa former som för tankarna till förhistorisk grottkonst.

Det är svårt att säkert utse ett enda verk till Andrea Benettis ”mest berömda”. Utan konkreta uppgifter om hans anseende eller hur kritiker och marknaden har mottagit hans verk är det svårt att bedöma vilket som har gett honom mest uppmärksamhet. Det går att undersöka hans bredare konstnärliga produktion och de teman han arbetar med. Benetti är känd för sina teoretiska texter om begreppet ”Neo Cave Art” och för att använda urtida tecken och glyfer i sina målningar. Han har deltagit i offentliga konstprojekt, som skapandet av en stor målning för University of Bari i Italien 2012. Utan mer information går det inte att säkert identifiera ett ”mest berömt verk”.

Andrea Benetti är en italiensk samtida konstnär känd för sitt teoretiska arbete med ”Manifesto of Neo Cave Art”. Hans konst hänvisar till den förhistoriska konstens tecken och former. Tryck av konstverk har en lång historia som ett sätt för samlare att visa upp sina skatter. Illustrerade böcker ägnade åt en enskild samling går tillbaka till 1620-talet. Kardinal Federico Borromeo skrev en guide till ärkebiskopens samling i Milano, kallad Museum Bibliothecae Ambrosianae (1625), men den saknade illustrationer. Senare kom illustrerade böcker om samlingar, som David Teniers Theatrum Pictorium (1660). Den förmedlade budskap om måleriet och samlarens ära. Tryck har också fungerat som dokumentation av konstverk och som undervisningsmaterial. Galleria Giustiniana, en samling tryck från graverade plåtar efter statyer, gavs ut för att låta dem som kände till antik skulptur se vad som hade gjorts för att tillmötesgå dem som efterfrågat den. Publikationen vidgade denna fria akademis väggar långt bortom Rom.

Andrea Benetti använder många olika tekniker och material i sin konstnärliga praktik. Vid restaurering av målningar har konservatorer använt traditionella metoder, som att lägga på gesso, en vit beläggning av gips och animaliskt lim, för att skapa en slät yta. Vid retuschering används akvarellfärger, temperagouache och hartsfärger. Retuscheringen innebär att en ljusare temperagouache appliceras och därefter definieras med skraffering i akvarell. Hartsfärger avslutar processen och ger de sista lasyrerna. Inom skulptur börjar konstnärer ofta med att knåda lera för att komprimera den och ta bort luftfickor. Bernini använde till exempel en metod som gav en cylindrisk pelare av lera. Skulptörer tillför lera för att bygga upp en form och använder fingrar och verktyg för att forma materialet. Verktyg med ovala spetsar och tandade verktyg är vanliga vid modellering, medan tyg och penslar används för att jämna ut ytan. Dessa verktyg av trä eller metall hjälper till att skapa önskade strukturer och detaljer.

Det är svårt att ge en heltäckande lista över platser där Andrea Benettis verk finns enbart utifrån textavsnitten. Utdragen nämner dock flera museer och samlingar där konstverk kan ses. Florens nämns som en stad med betydande konstsamlingar. ”National Museum, Florence” anges uttryckligen, men utan hänvisning till Benetti. På liknande sätt nämns ”S. Mini Florence” i samband med Portugals kardinals grav; det är oklart om detta är ett museum eller en kyrka. Även Rom nämns, med hänvisningar till ”Vatican Museum, Rome” och ”Palazzo Giustiniani, Rome”. ”Brera” i Milano och ”Brit. Mus.” (British Museum) i London finns också med. Dessa textavsnitt bekräftar inte att Benettis specifika verk finns på dessa platser; de anger endast platser där konstverk förvaras. Ytterligare undersökningar av museernas och galleriernas samlingar skulle behövas för att fastställa var Benettis konst kan ses.

Utan mer specifik information är det svårt att fastställa Andrea Benettis exakta ursprung. Vissa historiska dokument ger dock ledtrådar om personer med liknande namn eller platser som kan vara relevanta. Ett dokument nämner exempelvis en ”A’ndrea di Michele del Verocchio, maestro della palla” från 1470. Dokumentet anger en betalning som rör ”palla e della crocie” och kopplar honom till en huvudbok och en bok. Ett annat dokument nämner personer identifierade som ”Venetus Creatus” och ”Romanus”, vilket kan tyda på ursprung i Venedig eller Rom för personer med liknande namn under barocken. Lello Il Camponeschis grav finns dessutom i Aquila, medan John Hawkwoods minnesmärke finns i katedralen i Florens; dessa platser skulle på något sätt kunna vara förknippade med personer som heter Andrea.

Det är svårt att urskilja specifika influenser på Andrea Benetti. De tillgängliga texterna behandlar inte direkt hans inspirationskällor. Däremot ger de en bred bild av den konstnärliga och intellektuella miljön inom 1900-talets italienska konst. Många konstnärer, författare och filosofer som var verksamma i Italien och på andra håll nämns. Futurister som Umberto Boccioni, Carlo Carrà och Giacomo Balla listas, liksom icke-italienska gestalter som Picasso. Andra möjliga influenser från perioden är Giorgio de Chirico, Henri Matisse och Medardo Rosso samt författarna Giovanni Papini och Ardengo Soffici. Registerposterna omfattar kompositörerna Igor Stravinsky och Arnold Schoenberg. Bland filosoferna finns Friedrich Nietzsche, Arthur Schopenhauer och Benedetto Croce. Dessa gestalter, tillsammans med många andra, representerar det breda konstnärliga och intellektuella sammanhang där Benetti utvecklades.

Andrea Benettis verk är betydelsefulla för sin koppling till förhistorisk konst och sitt utforskande av människans ursprung. Hans målningar innehåller ofta tecken och symboler inspirerade av grottmålningar, vilket skapar en dialog mellan det avlägsna förflutna och nutiden. Benetti utvecklade manifestet ”Neo-Cave Art” 2006, som förespråkar ett förnyat intresse för de tidiga människornas konst. Denna rörelse vill omvärdera den visuella kommunikationens rötter. Hans verk har ställts ut på museer och gallerier internationellt och uppmärksammat detta unika konstnärliga förhållningssätt. Hans konst inbjuder betraktarna att fundera över mänsklighetens gemensamma ursprung och det symboliska tänkandets utveckling. Genom att hänvisa till grottmålningar utforskar Benetti kommunikation, andlighet och förhållandet mellan människor och deras miljö. Bruket av dessa urgamla symboler i ett samtida sammanhang väcker tankar om kontinuitet och förändringar i människans kultur under årtusenden. Hans teoretiska ramverk erbjuder ett sätt att se på konsthistorien och människans fortgående behov av att uttrycka sig.

Andrea Benetti arbetar i en stil som han kallar Neo Cave Art. Hans teknik innebär att lägga växtbaserade pigment i lager tillsammans med graffitiliknande tecken och ibland basrelief, vilket skapar ytor som uppfattas som geologiska snarare än målade.

Andrea Benetti föddes 1964^[1].